Jag började skriva när jag var si så där 8-9 år, har mängder med dagböcker, det ni ser här är bara en bråkdel. Varför skriver man egentligen dagbok?, ja, inte vet jag, för mig har det bara varit för att få skriva av mig. Skriver fortfarande faktiskt, men absolut inte varjedag, inte ens en gång i månaden. Nu är skrivandet mer en minnesanteckning, om det händer något speciellt som jag vill komma ihåg, eller om jag mår dåligt av något, om jag är fylld av spändförväntan eller så. Nu blir bloggen lite som en dagbok, fast med en speciell inriktning.

Dagböckerna innehåller ju allt och inget. De första åren skrev jag varjedag, vissa dagar blev det bara 5 rader, andra dagar flera sidor. Nu när jag väl sätter mig och skriver, så blir det alltid långa inlägg. Dagböckerna på bilden är från den tiden då jag nyss börjat skriva, vilket påminner mig om att jag borde ge mina barn en varsin dagbok. Min son (snart 13 år), har redan fått en. Men han är inte särskilt aktiv i den. Hur jag kan veta det? Jo, den ligger i mitt skåp längst in bakom mina pärmar, så jag tror till och med att han glömt att han har den.

Har du någonsin läst någon annans dagbok? Handen på hjärtat!
Jag kan lägga handen på hjärtat och tala om att jag aldrig har gjort det iallafall, dagböcker är heliga och ingen annan ska läsa dem, om man inte vill dela med sig av den.