Två udda brev i blevlådan gav mig två helt olika och kraftiga reaktioner.

Ett brev från Stadsmissionen och ett brev från Södersjukhuset med svar från Mammografi.

 

Först när jag tog upp breven ur brevlådan tänkte jag:
* Stadsmissionen - vill de ha ännu mer pengar nu? De fick ju pengar av mig i julas.

* Sös - usch... vågar man öppna brevet ens.

 

Sagt och gjort. Jag öppnade Stadsmissionens brev först och blev varm inombord av att de tagit sig tid att skicka ut ett tack brev för gåvan jag skänkte till dem i julas. Full av beundran blev jag.

Ni som öppnat brev med information om eventuell bröstcancer har säkert gjort precis som jag. Jag gläntade på brevet och kikade ner. Vågade inte ta upp det. Letade efter svaret på mitten av brevet och läste:

...det är viktigt att du genast kontaktar läkare för en undersökning.

Här stannar mitt hjärta och jag ögnar genast i glipan på brevet efter rubriken (som jag givetvis borde läst först). Där stod det med extra fetstil "Visade inga tecken på bröstcancer".
Gissa om dessa känslor gick till ytterligheterna båda två.

Först varm och glad, sen iskall och därefter ett lång utdragen pust av lättnad.

Varför gör man så? Ju viktigare brev, desto viktigare att ta ur dem ur sitt skal och läsa dem från rad ett. Så som brev ska läsas.

Jag gör aldrig om det. Slarvläser viktiga brev!

 

Jag hade ju tänkt skriva om meditationen jag var på idag. Men jag spar det, antingen till ikväll eller till i morgon.

 

Dessutom fick jag en värdecheck på en gratis fika på Stadsmissionens Cafè som tack. :)

(fy på mig som trodde de ville ha mer pengar ;). Förlåt förlåt!)
Enl deras hemsida är det 5 600 personer  bara i STHLM som firade jul ute i kylan 2012. Sorgligt!