Hypnos

Måste erkänna att jag var rätt nervös innan hypnosen igår. Men det gick över så fort jag kom hem till Nina. Lugnare person får man leta efter.
Jag fick sätta mig i en fåtölj med benen på en fotpall. Ett par lurar med mikrofon satte hon på mitt huvud. Medan avslappnade musik spelade i mina öron räknade hon ner mig från 10-0. När vi kom till 0 var hela min kropp så tung att jag varken kunde röra armar eller ben. Ögonlocken var lika tunga och gick inte att öppna. (Ja, jag erkänner att det var lite klaustrofobiskt) Men jag koncentrerade mig på hennes lugna röst och musiken i lurarna.
Hon vägledde mig genom att tala om för mig att jag skulle hitta en lugn och vacker plats att vila på( i mitt inre).
När jag väl gjort det, skulle jag föreställa mig att jag svävade ut ur min egen kropp. Jag kunde riktigt se hur jag svävade ut ur mig själv.
Sen räknade hon snabbt från 3-1 och knäppte med sina fingrar. Därefter bad hon mig åter att sätta ner fötterna på jorden. Nu i mitt tidigare liv.
Det var som en film som spelades upp i mitt huvud.

Jag såg mina fötter med vackra högklackade röda skor, jag stod i gräs, oklippt gräs. (ca 8-10cm långt). Jag hade en otroligt vacker klänning på mig, den var vit och röd och bak i ryggen var det snörning likt en korsett. Jag höll upp klänningen fram med båda händerna, ville inte att klänningen skulle vila mot gräset. Mitt hår var långt, blont med perfekt lagda lockar. Luggen var flätad från mitten åt varsitt håll och möttes i en gemensam fläta bak. Jag kände mig sorgsen. Runt mig var det skog och ängar. Bredvid mig en grusväg. När jag gick upp på vägen märkte jag att skorna jag bar var två nummer förstora. Jag kunde sätta ner mitt pekfinger mellan hälen och skon. Jag såg en droska långt fram på vägen, den åkte inte åt mitt håll. Plötsligt stod det en man och ett barn bredvid mig. Året var 1847... to be continued.

Jag berättade själv allt jag såg för henne. Hon kunde flika in med en fråga ibland, tex vem är barnet? Vad heter han. Osv. Men hon påverkade aldrig berättelsen på något sätt.
Skulle jag skriva allt i samma inlägg så skulle ni inte orka läsa. Det skulle bli för långt. Så jag delar upp det lite. ;)

Ang bilden så är det rätt kul att hypnos alltid visar bilder på såna här ögon. Men det stämmer inte eftersom man blundar hela tiden. Fast på något sätt känner man sig så. Kan också berätta att när jag väl var i mitt tidigare liv, så kändes det inte alls klaustrofobiskt längre, utan jag ville verkligen stanna där och se vad som utspelade sig.
Nu väntar redigeringen.



Kommentarer
Postat av: Mia Skrifver

Guud vad spännande! Ser fram emot att höra fortsättningen. Du pysslar med så många kuliga saker. Fint när du rapporterar om dem.

Svar: Ja, det är svårt att inte låta bli att dela, för man blir så paff och överväldigad på samma gång. OM du åker dit någon gång, kan jag åka med om du vill ha sällskap. :) I så fall väntar jag givetvis utanför försjunken i någon bok. ;)

2013-05-31 kl. 09:49:42

URL: http://skrifva.blogspot.fi/

Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:


Länk:


Kommentar:


Trackback