När jag för två år sedan skickade in mitt första manus, så skickade jag det till 10-12 olika förlag. 
Första svaret jag fick var ett antagningsbrev. (!!)

Jag var bortrest (på kurs) när mailet kom och hade fokus på helt andra saker. Förlaget skickade information om hur deras utgivning fungerade. Jag läste det mellan pauserna och skrev att jag skulle höra av mig.

Blev lätt förbryllad. Som debutant hade jag som sagt skickat till flera förlag samtidigt (vilket jag läst att man absolut skulle göra). Nu ville jag vänta och se vad de andra svarade...

Så jag tackade nej.
Korkat?

Nä, inte alls. Med facit i handen hade jag mått dåligt om det manuset gått i tryck. Jag var totalt grön på området och trodde att manuset var jättebra. Nu när jag studerat text i flera år vet jag att det manuset inte hade varit värdigt för tryck.

Oerhört tacksam att jag inte tackade ja. Manuset har ännu inte hittat något förlag, men det är omskrivet så många gånger sen dess att det inte ens är samma story längre. 

Nu skulle jag vara stolt om det gick i tryck, för nu kan jag se de flesta fel en nybörjare gör. (räknar mig inte som nybörjare längre efter 3½ romanmanus)

Så även ett ja från ett förlag är bra att fundera igenom. Speciellt om man är en kalv på grönbete.