Synd att man blir sämre
Första manuset firade jag med tårta och champagne.
Var oerhört glad över att jag lyckats skriva en "hel" bok.
Nu skriver jag på mitt sjättebokmanus.
De två sista har jag knappt reflekterat över att jag skrivit klart innan jag kastat mig in i nästa.
Visst klappar jag mig själv på axeln, men tårtan då?
Nu finns det andra anledningar till att jag avstått tårtan då författarlivet är ett mycket stillasittande jobb, vilket verkligen har satt sina spår sista två åren... Så. Ja, jag borde fira bättre åtminstone med lite bubbel.
Eller hur skulle ni vilja fira om ni skrivit ett bokmanus?
Jag brukar inte fira själva färdigställandet av manuset. Utom kanske det första? Jag väntar med firandet tills det blir antaget/utgivet. Men även där har jag legat av mig lite. De två senaste var ju dessutom svårare att fira eftersom de var e-böcker... Kanske är det så att vi höjer ribban lite hela tiden? Att i början var vi nöjda med att ha färdigställt ett helt manus, men numera krävs det mer för att vi ska se en anledning att fira.
Oj vad du är produktiv Jenny, sjätte manuset! Jag brukar inte heller fira, har ju bara gett ut en bok men noveller som blivit antagna har jag inte firat. Vi får bli bättre på det :-) En kopp te borde man ju i alla fall kosta på sig, haha.
Jag är också superdålig! Har firat nåt med lite ostbågar, men borde verkligen bli bättre. Nr 50 glömde jag att fira, så nu känns det som att jag får vänta till det hundrade och sen slå på stort! Kanske både ostbågar och chips? ;)