Är det inte en otrolig känsla?

Igår hade vi novellkväll i Kulturhuset i Haninge. Vi pratade om vårt skrivande, våra noveller och jag valde att prata mer om drömmar, mål och att skapa sina drömmar. För man kan inte bara luta sig tillbaka och tro att drömmen ska sköta sig själv när man väl nått upp till det som från början var en dröm.
Låt mig bli lite tydligare.
Först drömde jag om att skriva en bok.
När boken var klar och drömmen gått i uppfyllelse måste nya drömmål sättas. Annars stannar allting av just där.
Nästa dröm var att skriva en ny bok, att få förlag och att även nå ut med denna. (kommer våren -16)

För att nå ut krävs ett stort jobb och då menar jag STORT. 
Som ni vet jobbar jag hårt med att boka signeringar och synas. För som alla vet, syns man inte finns man inte. Lite så är det faktiskt.
Att komma ut och möta läsare i olika sammanhang är därför ett mycket bra sätt att skapa en relation till sina läsare.
 
 
Jag berättade om känslan när man får ett meddelande från någon som skrivit en novell och hör av sig med orden.
" Jag lyssnade på dig när du pratade om mål och drömmar. Jag blev insipirerad och bestämde mig för att ta tag i skrivandet. Nu finns min novell med i din novellsamling."

Den känslan är stor. Jättestor. Att jag med mina ord lyckats få någon att ta tag i det där, som man oftast ska göra sen... Sen när tid finns... Tid som aldrig kommer om man inte skapar utrymme för den.
 
En person ur publiken kom fram efteråt och sa:
" Jag beundrar ditt engagemang att driva fram saker, att få med dig andra som dessutom blir publicerade för första gången på grund av dig och ditt projekt. Är det inte en otrolig känlsa?"
Det är när jag får höra sånt som jag stannar upp och tänker efter.
Svaret på den frågan är givetvis ja. Ett stort JA!
Det är verkligen en otrolig känsla att få vara delaktig i andras framgångar. Jag brukar säga: "Jag och mina novellister", för det är precis så det känns. Deras lycka är min lycka. Utan dem skulle det inte bli en bok. 
Och utan förläggaren Ewa Åkerling på Ordberoende skulle inte heller min dröm om novellserien vara möjlig.
Tillsammans är vi oslagbara. Tillsammans skapar vi magi.
 


Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Min svenskalärare från gymnasiet skrev på en av mina uppsatser: "Sluta aldrig att skriva Jenny." Ord som jag bär med mig i kampen mot mina drömmarsmål.
Igår kom hon och lyssnade och efteråt utmanade jag henne att skicka in en novell till nästa års upplaga. Svaret blev: "Men jag har aldrig skrivit en novell." Mitt svar på den frågan: "Du kan om du vill."
Jag har flera skrivande vänner som jag har utmanat. Ibland är det bara det som behövs för att ta tag i drömmen och kanske bli en av de utvalda att delta i nästa novellprojekt.

Jossan, som du ser lånade jag två bilder av dig. Hoppas det var okej ;).
 
Och till er på västkusten. Vi kommer till Ljungblads konditori Alingsås nu på lördag mellan 14-16 och firar #Älskanoveller och på söndag till Lilla Ön i Floda 12-14. Välkomna om ni vill hänga med oss en stund.
 
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Mycket inspirerande ord! Jag har läst den första novellsamlingen och ser fram emot att börja på de nästkommande! Läste också: I ditt kvarter, det blir spännande att följa ditt författarskap😀

Svar: Tack! Vilka fina ord. Hoppas du ska tycka om nya upplagan av #Älskanoveller. Till hösten kommer de sju dödssynderna ut.

2015-05-29 kl. 15:39:39

Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:


Länk:


Kommentar:


Trackback