Ni som följer mig vet att det är hög tid att snickra ihop en novell till #älskanoveller3

Temat är svårt. Supersvårt. SAKNAD. 

Jag har skrivit tre olika som är vitt skilda och känner mig ändå inte nöjd med någon av dem. 

Att inte trampa rakt i fällan och skildra saknad som de flesta gör per automatik. För visst lockar det att skriva om någon man saknar. Det är i alla fall det första som ploppar upp i mitt huvud. 

En vän, en gammal släkting eller varför inte ett husdjur. 

Noveller är verkligen svåra. Igårkväll satt jag och tampades med en omskrivning av den bästa av de tre. När jag bäddade ner mig var jag nöjd. 

Nu ligger den utskriven i väskan. 

På väg till jobbet ska jag läsa igenom och bedöma. Håller den eller inte? 

Finns drivet som behåller läsarens nyfikenhet?

Jag har haft en ofrivillig skrivpaus sista veckan. På grund av värk i nacken. Fick tips om att sätta skärmen i ett annat läge, högre upp. 

Det har jag gjort och igår när jag skrev kändes det riktigt bra.