Sverige lider av utmattningssyndrom

Vi måste prata om det här med stress.

Var jag än vänder mig stressar människor sönder sig. Jag är också bra på det under perioder. 
Vad är det som gör att stress har blivit en folksjukdom?

Jag har inget minne av att någon ens pratade om stress när jag växte upp. Idag kan man läsa om unga människor som går in i väggen. 

Har stressen kommit för att stanna? Och vad säger det om vårt samhälle?

Sverige lider av utmattningssyndrom. Var och varannan är sjukskriven på grund av depression till följd av utmattning och stress. 

Att stressa under korta perioder är en sak. Men att hela tiden leva under hård press är inte bra för någon. 

En kommentar jag nyligen hörde var:

En kollega till en annan:
- Hänger du med och fikar?
- Fikar? Jag jobbar inte så. Rast. Vad är det för något?

Inte konstigt att man kör rakt in i kaklet om man inte vet hur viktigt det är med återhämtning. Rast är inte till för lata. Rast är till för alla. Av rasten blir man klar i hjärnan och arbetar bättre. Punkt slut.

För ca 10 år sedan gick jag och pratade med en psykolog om stress. Några saker han sa till mig som fortfarande gör sig påminda är:
" Spring inte mellan skrivbordet och kaffemaskinen. ( vilket jag allt för ofta kommer på mig själv med att göra)
" Öva på att inte köra om... (Mega svårt att lägga sig i innersta filen och vila i att personen före bestämmer hastigheten, krävs många vänder på vägarna innan man kan njuta av det.) Försök får ni se. Kan lova att ni blir superstressade i början.
" Gå sakta mellan tåget och kontoret... (Ja, ni förstår ju. Plötsligt är man en stoppkloss för alla)
" När du köar eller inte på något sätt kan påverka tiden tänk då: Väntetid är vilotid. Istället för att bli galen av att allt går så J|€*%~<€ långsamt. (Just detta har hjälpt mig många gånger. Vad hjälper det att stressa upp sig om tåget står still och du har en viktig tid att passa, när du ändå inte kan göra något åt saken)
" Ät långsamt. Tugga länge... (Jag har alltid ätit långsamt vilket är superstressade när man bara har 30 min lunchrast. Detta har gjort att jag ofta kastar maten jag inte hinner äta upp, alt att jag tar en banan och en yoghurt. Här finns verkligen ett förbättrings område för mig)
" Ta promenader och glöm inte att andas. ( det här är jag väldigt bra på och det är något jag rekommenderar starkt.)
" Ta dig tid att reflektera och släpp alla måsten som du själv har skapat. Det mesta kan vänta till en annan dag. 
" Anteckna veckans bästa och veckans sämsta i din kalender. Ger bra perspektiv. 


En annan sak som är intressant är att det finns:
Kanelbullens dag
Dansens dag
Alla hjärtans dag
Barnens dag
Mors dag 
Osv i all oändlighet. 

Det borde finnas en antistress dag. Eller varför inte en vecka... Tänk om alla plötsligt går sakta (normal takt) mellan tåget och kontoret. Vilken upplevelse! Man skulle tro att någon satt på slowmotioneffekten och då pratar jag om att gå i normal takt. 

Finns det knappt någon som står still i rulltrappor nu för tiden? Rulltrappan är ändå till för att man ska slippa gå...
Jo, jag erkänner. Jag går oftast i rulltrappor. 
Men varför kan man verkligen undra!

Det viktigaste av allt att lägga på minnet är:
"Det är sällan mängden av göromål som stressar upp en, utan det är TANKEN på allt man ska göra som utlöser stress"

Alltså. Tänk inte. Gör det bara! Och kom ihåg att andas och njuta under tiden. Och glöm inte rasten!







Kommentarer

Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:


Länk:


Kommentar:


Trackback