Jag brukar fastna framför såna här hyllor i butikerna och drömma mig bort en stund. 

Det är roligare när det svänger. 

Lite bilder från en väldigt mysig tomatprovning igår. Kolla här! 

Min favorittomat var det strykande åtgång på. Dock inte vinnaren. (Som jag tyvärr inte minns namnet på)

Tomatprovningen lärde mig att jag föredrar syrliga tomater framför söta. Fasta framför mjöliga. Små framför stora. Och gärna gula eller orangea. 

Vill ni frestas av tomaterna får ni åka till Stavhäll Trädgård. Ni kan också gilla deras fb sida om ni vill se vad de har för jippon framöver. 

Kvällen avrundades med ett sent skrivpass. 

Jag tror att man skulle kunna förklara förlagsvärlden lite så. 

Fast ändå inte. 

Det jag menar är att, det ett förlag tackar nej till kan bli en guldko hos någon annan. 

Ingen död här inte. Men ni fattar. 

När jag får refuseringsbrev tänker jag alltid att det väntar någonting bättre runt hörnet. Självklart är det mest för att överleva själv i förlagsdjungeln som jag väljer att tänka så. 

Det kanske inte alls väntar någonting bättre runt hörnet. Men jag vill hålla fast vid den tanken. 

Det är onekligen lätt att gräva ner sig. Dra något gammalt över sig och tänka att jag skiter i det här. Det räcker nu. 

Men jag vill inte ge upp och det kommer jag inte att göra heller. 

Det gäller att skaka av sig och sätta nya mål. Hela tiden nya mål. 

Ett manus som en gång varit antaget av ett förlag, ett manus som inte hann se dagens ljus pga att förlaget fick problem. Det manuset som nu hyllas av förlagen men likväl refuseras, det manuset som förhoppningsvis blir någon annans bröd. Det manuset som får mig att klamra mig fast vid tanken att det väntar någonting bättre runt hörnet. 

Det manuset fick ytterligare en refusering idag. 

Jag minns när jag fick smset. "Vi vill ge ut ditt manus. Vi är väldigt förtjusta i det."

Den lyckan! Där och då. Jag tror att jag hoppade jämfota av glädje på köksgolvet. 

Nu en kamp mot tiden. En kamp om och med förlagen. 

Ändå finns vissheten där. Vissheten om att ett förlag en gång för inte mer än ett år sedan var beredd att satsa för att ge ut boken. 

Manusets tid kommer. Det vittnar de fina refuseringsbreven om. Snart, snart tror jag att manuset når sin hamn. Då kommer jag med all säkerhet hoppa jämfota där jag står när antagningsbeskedet når mig. 

Om jag längtar?

Gissa!

Bilden är från dagens arbetsplats. Nytt manus tar form och gör att jag kan fokusera på annat än att vänta. 

Never ever give up your dreams! 

Med magiska människor och magiska djur. 

Den här vyn kommer jag sakna hela långa vintern. Men sen så. 

Den här veckan blev vi inte bortskämda med sol. Så alla tog tillfället i akt.

Inte kul att behöva ropa hejdå till dessa sköna bönor Eva Jansson och Barbara Kjellström. Men vad gör man när vardagen kallar. 

Jossan jobbar med genomläsning av sitt manus. 

Jag skriver nytt! (Nåja 30% in i manuset) Så himla kul. Och Anna funderar över texten hon skrivit 

Ett år går fort. Snart är vi tillbaka och då ska det bli spännande att se var alla författare hamnat i evighetsjakten på förlag och drömmar. 

Huvudsaken är att vi aldrig ger upp utan jobbar vidare. En dag händer det!

Kanske redan nu 😂 Jag och Bergman skrapar triss.

Hur fort kan det gå och hur trött kan man bli?

Dagarna här på Fårö går i ett rasande tempo. Jättekul förvisso men jag vill ha mer. 

Än är det dock inte slut men det är nära nu och jag vill pausa tiden.

Stanna i skrivbubblan och bara få vara. 

Här kommer ett gäng bilder jag lovade. 

(Ni som följer mig på insta och/eller på författarsidan www.facebook.com/forfattardrommar kanske har sett några av dessa redan)

Ett gäng glada amatörer. Eva, jag, Jossan och Cicci. 

Sylvisdöttrar ett måste när man bor här.
Skrivpass på Stenungsbageriet på Sudersand och en jättegod och krämig latte.
Morgonpromenader på stranden. 

Sist men inte minst. Ett gruppfoto i kvällningen. 

Mina författarkollegor öser upp bilder från deras resa till Gotland. Författarveckan. Den efterlängtade, är äntligen här. Själv har jag valt att dyka upp på Fårö i morgon.
Innan jag kan koppla av ska vi fira Meja som fyller 14 år. Tyvärr missar jag hennes födelsedag men ikväll blir det goa grejer och paket.

Började packa igår. Det är banne mig lika svårt varje gång. Men nu är i alla fall kläderna nerpackade och jag kan säga att det blir myskläder för hela slanten. 
Och träningskläder förstås. Någon sa att min promenadrutin befinner sig på Fårö, så jag hoppas att den väntar på mig där.
Förra året gick jag allt mellan 5-10 km om dagen under författarveckan. Det har jag tänkt göra även detta år. Men jag står över om det regnar. Vädret ska bli omväxlande i år så vi får se hur det blir med allt. 
Förra året hade vi så oförskämt bra väder att vi mest satt utomhus och jobbade. Jag hoppas att vi får några såna dagar även i år. 

Den här veckan kan bli årets bästa på många olika sätt. Mer om det längre fram.
Ska bli så mysigt att kliva in i författarbubblan tillsammans med ca 25 st vänner och bekanta som delar exakt samma intresse.

 

Om jag för ett år sedan vetat vad jag vet idag. Så hade jag kanske gett upp hoppet.
Men på något sätt har jag tagit för vana att alltid ta en dag i taget. Aldrig hoppas för mycket även om mina mål fortfarande är stora. 
Jag hittar alternativa vägar, tänker om och provar något nytt. Det ger sig sakta.

Jag får ständigt frågor som:
- När kommer pocketen?
- När släpps din nästa roman?

Och ja, jag har fortfarande inget svar på det. Önskar att jag hade. Och ni ska veta att jag jobbar på den bollen. Hela tiden. Dygnet runt känns det som emellanåt.
Det finns intressenter, men inga avtal är påskrivna. Vi får helt enkelt se var det leder.

När jag återfick rättigheterna till pocketutgåvan fick jag inte köpa loss omslag och inlaga, vilket man oftast får. Just då kändes det rätt tungt. Men nu när jag tillsammans med Liza Liljeroth har satt ett jättefint omslag till pocketutgåvan känns det mer än rätt. Boken får en välbehövlig nystart på alla sätt. 
Ni kanske undrar hur jag kan vara så säker på det när jag inte har något avtal undertecknat. Svaret är att jag har bestämt mig för att den ska komma ut. Om jag så ska ge ut den själv i sista led. 

Igår och idag har jag jobbat om baksidestexten flera gånger, och jag satte den precis. Allt i samarbete med Liza. Hon har på ett otroligt snabbt och effektivt sätt hjälpt mig att navigera fram till resultatet vi båda är jättenöjda med. Hennes hemsida är inte klar än men behöver ni en duktigt, snabb och lyhörd omslagsmakare eller hjälp att sätta inlagan. Så hör av er till mig så kan jag förmedla kontakten så länge.
Jag är så glad över resultatet. Tyvärr kan jag inte visa det för er än. Men ni kan få se en del av det. 

Faktum är att jag blir sugen på att odla egna tomater. 

Idag var jag på Stavhälls Trädgård i Tungelsta och plockade dessa. Så goda!

Kul med självplock. 

Tänk er att ni kommer till tomathimlen. Tomatplantor från golv till tak i långa rader och allt ser så där jättegott ut. 

De har visserligen öppet alla dagar, men jag vill gärna passa på att ta en kopp te i deras trädgårdskafé igen. Mysig miljö. 

Dessutom fick jag syn på den här nu ikväll. Gissa vem som tänker köpa en sån våffla nästa vända på Gotland. 

Hungrig? Jag? 😄