Shine like a diamond

Bilden är lånad.
 
Nyligen bloggade jag om motgångar och motivationen att fortsätta kämpa.
Jag skrev om att jobba vidare med texten, få den att glimra och genom det få napp på annat förlag.

Så vad gjorde jag för att ta första steget mot mina nya mål?

Jag anlitade en redaktör som i detta nu läser, granskar och funderar över min storyline. Tanken med redaktörshjälpen är att vässa mina två manus till en ny nivå.
Det kan tyckas bortkastat att lägga pengar på sånt eftersom ett förlag redan hade antagit mitt ena manus. Men eftersom det förlaget la avtalet på is, vill jag ge manuset ännu större chans på marknaden. Så jag ser det mer som en investering.
Jag vet att jag kommer få ovärdeliga tips och ni kan gissa att jag längtar ihjäl mig efter omdömet.

Detta innebär att jag i praktiken har en manusfri-zon för första gången på 4,5 år. Men bara i en dryg vecka till. Nu lägger jag tid på att läsa böcker som jag aldrig hinner annars. Det är verkligen befriande att ha lite ledigt, samtidig kan jag knappt bärga mig tills jag får sätta fingrarna på tangenterna igen och putsa mina texter ytterligare. It will shine när jag är klar och det ska lysa upp bland tusentals manus på förlagen runt om i Sverige.

Den som väntar på någonting gott - längtar ihjäl sig. :)

Trevlig helg på er!
 
Bilden är lånad

Varför skriver jag?

Bilden är lånad.
 
I veckan var jag och lyssnade på några författare på kulturhuset i Sthlm. Eventet hette: Varför skriver jag? Alla författarna fick den frågan.
Sen den dagen har jag funderat över varför jag skriver och om den frågan ens går att svara på.

Jag vet ärligt talat inte varför, mer än att jag alltid tyckt om att skriva. När jag var lite älskade jag såna här uppgifter:
Bilden är lånad.
 
Pysselböcker och ord att forma genom pennan. När jag blev lite äldre ville jag lära mig kalligrafi, köpte en kalligrafibok, pennor, bläckhorn och stift. Men hade aldrig tålamod att hålla pennan rätt för att få till den där snygga formen på bokstäverna.
Bilden är lånad.
 
Jag får ofta höra att jag har fin handstil och det kan jag tacka mitt eviga skrivande för. Jag har alltid tyckt om att se vackra namnteckningar. Så jag övade mycket på min.

Tyvärr slarvar jag mer och mer när jag skriver förhand och det beror mest på tidsbrist. Jag liksom krafsar ner något snabbt bara. Ska bättra mig på den punkten.

Tillbaka till fråga: Varför skriver jag?

Jag tror att skrivarglädjen föddes genom att jag formade orden med pennan. Sen tror jag att talangen för själva skrivandet är medfött. Inget jag egentligen ifrågasatt överhuvudtaget då det alltid funnits där (trots att jag hatade att läsa under hela min uppväxt).
Vissa föds med sångröst, det gjorde inte jag.
Sen är det ju så att ju mer man övar desto bättre blir man. Jag har övat i princip varje dag sen 2011. Under samma tid har en vän till mig övat på karate och tagit svart bälte. Övning ger färdighet och det krävs så mycket disiplin.

Bilden är lånad.
Det är väldigt skönt att höra av lektörer och redaktörer att man har talang för det skrivna ordet. Det hjälper mycket när man vill satsa på skrivandet.
Fick nyligen en refusering från ett av Sveriges största förlag. Oftast får man standardsvar, typ tack men nej tack. Men den här gången var det ett personligt svar vilket innebär att de faktiskt läst hela manuset. Vilket är en enorm framgång, även om de tackade nej.
Välskrivet, bra driv och spännande karaktärer skrev de. Sen skrev de också varför de inte antog manuset, men det kan jag inte avslöja här, för då avslöjar jag förmycket av berättelsen.
Dilemmat som gjorde att manuset inte blev antaget jobbar jag på nu. För snart ska jag skicka in det igen. 
Så svaret på frågan Varför skriver jag? Är nog ganska glasklart ändå. Givetvis för att jag älskar att skriva.
 
 

Motgångar och motivation att fortsätta


När man får veta att manuset är lagt på is känns det lite som att dö en smula. Tillbaka på ruta ett. Frustration och sårad stolthet står högt på listan av känslorna som rusar genom kroppen. 


Samtidigt kliver optimisten in och ruskar om en. "Kom igen, sätt dig ner och skriv. Förbättra, få manuset att glimmra så har du snart ett nytt förlag på kroken. 


Även om det känns obeskrivligt tungt gäller det att sätta upp en ny plan med nya mål. 


Hur ser då mina mål ut? 
Lätt att glömma bort det i jakten på skrivtid och förlag. 
Mina mål är glasklara och har alltid varit det. Manuset ska bli bok - jobba för det och ingenting annat. 
Hade jag inte älskat att skriva hade jag aldrig orkat med den här eviga, gör om gör rätt processen. 
Samtidigt drivs jag av känslan att det ska komma någonting gott ur motgången. 
Visst kan man lägga skrivandet på hyllan. Men det skulle jag aldrig göra. Jag sporras av detta. 

Jag ska bevisa för mig själv att jag kan åstadkomma det jag vill bara jag bestämmer mig för det. 

Så jag har all anledning att tro att innan 2016 är över så är det jag som firar stort 



Det finns inte en enda guldmedaljör som  lägger sig ner och ger upp. Det gör inte jag heller. Nu kör vi! Nya mål - nya möjligheter. 2016 blir mitt år.   

Sorgens dag - ett vackert och smärtsamt minne.

Bilden är lånad från Svenska kyrkan.
 
Jag kommer alltid minnas dig med stor värme i hjärtat. Alltid sprudlande glad trots ditt emellanåt tunga sinne.
Din väg genom livet var krokig och brokig. 
Men även fylld av lycka och kärlek.

Idag samlades vi för att ta ett sista avsked av dig. Begravningen var oerhört vacker och stämningsfull men också så smärtsam.
Jag kunde inte låta bli att le genom tårarna när de spelade "Vara" av Rootvälta, dels för att den låten är så mycket du och för att jag tror att det är rätt ovanligt att de spelas reggae i kyrkorna runt om i Sverige.
Tack älskade Annica för alla våra fina minnen.
Jag kommer sakna dig mycket men jag finner tröst i att du äntligen får "Bara Vara" som Rootvälta sjunger.
Jag vet att du älskade söta kort och just dom här nallarna köpte du under den tiden vi umgicks som mest. Det här kortet är till dig från mig.

Jag har en hel kartong i källaren med sparade kort och brev från dig. Någon dag ska jag sätta mig och läsa igenom dessa. Hela vår ungdomstid finns dokumenterad där.

Vila i frid fina du! <3

 
 

Jag tror att jag har sagt det förut

Jag tror att jag har sagt det förut men jag säger det igen. Jag älskar mitt jobb. 
Idag har jag haft en härlig dag på jobbet och jag ser fram emot morgondagen. 

Just nu är det hög puls på jobbet så vad kan vara mer avkopplande än att sitta och rita tillsammans med Meja på kvällen? 


Jag passade också på att peta lite i texten till nya manuset. Två författarkollegor har läst och kommer med pekpinnar om jag stavat fel eller lyckats med konststycket att få med syftningsfel i texten. 
Jag är dem evigt tacksam. 

Trött efter en intensiv dag på jobbet och en relativt fullspäckad kväll. (Det var min matlagningsdag så innan jag kunde sätta mig och rita var klockan redan 20:00)
Jag borde somna lätt efter det men nej. Ligger nu vaken och ser klockan passera midnatt. Mindre bra då jag har en lika intensiv dag som väntar. 

Vi ses i morgon. Pigga och glada. 




En del av mig kommer alltid att vara analog

 
Jag älskar kalendrar. Minns ni att jag pysslade ihop den här för ett par månader sedan. Nu får jag äntligen använda den. 
Undrar vad 2016 kommer innehålla.
Några saker vet jag som redan är spikade i almenackan.
Bl. a Författarveckan på Fårö. Bara 7 månader kvar.

En sak jag började med för några månader sedan är att jag varje vecka sammanställer veckans bästa och veckans sämsta. Det är faktiskt väldigt kul. Ofta blir min veckans bästa flera saker som jag gillat extra mycket. Veckans sämsta brukar bli en, max två kommentarer lång.
Testa ni med. Det är peppande att inse hur mycket kul man har varje vecka. Stort som smått.

Önskar er alla ett hejdundrande år.
 
Fick jättefin respons på mitt nya manus se: www.facebook.com/forfattardrommar
 

Timmar blir dygn, blir veckor, blir månader. Men nu är det klart!

 
Vet inte hur många timmar jag suttit under min julledighet och kämpat med manuset. Men nu fasen är det klart.
Nu ska jag äntligen njuta lite av boken jag fick i julklapp. Att läsa är inte helt självklart när man alltid prioriterar att skriva. Satt uppe till 02:00 i natt och skrev.
Men nu ska jag banne mig läsa, läsa och läsa. 

Firar manuset med ett pyttelitet rödvinsglas (likörglas) ;) Lagom för mig, är inte superförtjust i rödvin men det var det enda som fanns att fira med. Måste planera firandet bättre.

Håll tummarna nu så manuset faller i god jord så bjuder jag på releasefest sen. :D