Mellan himmel och helvete
Den här fina bilden tog jag igår kväll.
Nu börjar svaren trilla in ang mitt manus. Idag fick jag inte mindre än två refuseringsbrev inom loppet av en minut. Känns så där. Igår fick jag ett annat.
Men hoppet är det sista som överger mig och jag ser ändå att det finns en öppning i något av svaren jag faktiskt väntar på.
Så. Man kan välja. Att gräva ner sig och bränna fötterna eller låta det rinna av och stiga högre.
Jag väljer att stiga.
Tur att jag har många förlag kvar som faktiskt kan gilla och till och med älska det jag skrivit.
Med blicken mot skyn ser jag inga gränser.
Det beror på hur man tar det
Lanzarote levererar
Men jag är glad ändå. Vi är på en vacker ö. Vi tar vara på alla solglimtar vi får. Vi håller sams och vi njuter av ledigheten.
* Regn
* Hård vind
* Sprucket handfat
* Vinglig toalett
* Hängande skåpluckor
* Inget varmvatten i duschen
* Moln ( när det väl är uppehåll )
* Kall mat på restaurangen (som ska vara varm)
* Kuddar gjorda av betong
Till råga på allt dimper ett
refuseringsbrev ner i mailkorgen.
Men jag är glad ändå. Vi är på en vacker ö. Vi tar vara på alla solglimtar vi får. Vi håller sams och vi njuter av ledigheten.
Dessutom hittade jag en liten kudde i en leksaksaffär och den var värd varenda krona.
Jag sover som en stock och shoppar så fort solen går i moln. Så nä. Jag har inte mycket att klaga på. Ingen huvudvärk. Bara det är värt att fira!
Har en bra bok med mig och skriver på en annan.
Ledighet var ordet.
Nu öser regnet ner, det är midnatt och jag hoppas att regnvädret har passerat när vi vaknar. Vi är värda en hel dag med strålande sol.
Hoppas vädergudarna är med oss.
Önskade en ny vecka utan spänningshuvudvärk
För i ärlighetensnamn är det inte särskilt spännande. 
Mer provocerande faktiskt. Förra veckan var vedervärdig och det fortsätter.
Hittade Thermacare på Apoteket idag och de har hjälpt lite i alla fall. Alltid något.
Imorgon eftermiddag väntar Tola med nålarna på mig. Kan tala om att jag längtar.
Myser jag runt i min gamla onepice som hängde längst in i garderoben. Perfekt klädsel när man tycker synd om sig själv. Sitter inte åt någonstans.
Mer provocerande faktiskt. Förra veckan var vedervärdig och det fortsätter.
Hittade Thermacare på Apoteket idag och de har hjälpt lite i alla fall. Alltid något.
Imorgon eftermiddag väntar Tola med nålarna på mig. Kan tala om att jag längtar.
Tills dess...
Myser jag runt i min gamla onepice som hängde längst in i garderoben. Perfekt klädsel när man tycker synd om sig själv. Sitter inte åt någonstans.
Inte snyggt men så skönt.
I morgon blir en bättre dag. 💕
Det sägs att
Det sägs att man ska säga saker högt när man önskar sig något. Att det faktiskt går i uppfyllelse då.
Jag önskar mig ett förlag som älskar mitt sätt att skriva, som vill läsa mina andra färdiga och pågående manus.
Min vän och kollega Annika Estassy och jag satt på ett kafé i mars månad 2014. Jag berättade att jag skickat in mitt första manus till förlag.
Brunnslock på Landort. Fler brunnslock i den här stilen tack. 😊
Så jag tänkte tala om vad jag önskar.
Jag önskar mig ett förlag som älskar mitt sätt att skriva, som vill läsa mina andra färdiga och pågående manus.
Som vågar satsa på mitt författarskap.
Min vän och kollega Annika Estassy och jag satt på ett kafé i mars månad 2014. Jag berättade att jag skickat in mitt första manus till förlag.
Annika frågade:
- Så när kommer boken ut?
Jag svarade något svävande om att den förhoppningsvis kommer någongång.
Hon upprepade frågan:
- Men när kommer den ut?
Jag tvekade.
- Säg det högt Jenny. När kommer den?
- Till hösten. Fick jag ur mig.
Det finns något i makten av att säga saker högt. Gissa om jag blev glad när drömmen slog in. Boken kom ut i september 2014.
Så nu säger jag det högt:
- Annika! Min nästa roman kommer ut till sommaren 2017.
Vill också passa på att tacka Annika för allt stöd jag fått under både toppar och dalar. ❤️ Du äger! ❤️
Och tack till er andra som kommer med hejarrop och pepp när allt känns som en evig uppförsbacke. Ni vet vilka ni är och ni är många. 😘
Har du svårt att hålla fokus på ljudböcker?
Under hela sommaren, hösten och nu vintern har jag lyssnat på ljudböcker.
Flera böcker med många karaktärer. Jag har ofta känt:
Vem pratar de om nu? Vem var det nu igen?
När det är många karaktärer lyssnar jag med ett halvt öra. Trots att jag inte hänger med i själva berättelsen tycker jag att det är skönt att lyssna på någon som läser upp boken.
Två nyligen lyssnade böcker är såna. Jag kan bara berätta fragmentariska bitar ur dessa. Har ingen som helst koll på själva huvudstoryn i böckerna än mindre på vem som är vem och vem som är ihop med vem och vänstrar med vem... Ja, ni fattar.
Vem pratar de om nu? Vem var det nu igen?
När det är många karaktärer lyssnar jag med ett halvt öra. Trots att jag inte hänger med i själva berättelsen tycker jag att det är skönt att lyssna på någon som läser upp boken.
Två nyligen lyssnade böcker är såna. Jag kan bara berätta fragmentariska bitar ur dessa. Har ingen som helst koll på själva huvudstoryn i böckerna än mindre på vem som är vem och vem som är ihop med vem och vänstrar med vem... Ja, ni fattar.
Det blev extra tydligt igår när jag började lyssna på en ny bok. En bok med endast några få karaktärer. Min hjärna jublade och jag insåg först då hur röriga de andra böckerna varit för mig. Den här boken flyter som balsam i huvudet på mig. Jätteskönt. Jag kan koppla av helt och ändå hänga med i berättelsen.
Kul ändå att känna den enorma skillnaden. Nu vet jag att jag ska satsa på ljudböcker med få perspektiv och få karaktärer. Många historier har sidostick hela tiden som egentligen inte behövs och sånt gör det rörigt för mig.
Bra upptäckt. Har ni svårt att hålla fokus på en ljudbok? Ni kanske lider av samma problem som jag när det är för många karaktärer inblandade.
Hur svårt kan det vara?
Det är en sak jag inte förstår
Det är det här med böcker som ropar efter en.
Visst. Om man redan har börjat läsa en bok så ska den helst ropa och det högt. Hela tiden tills den är utläst.
Men böcker man knappt visste fanns, böcker man inte har en aning om vem författaren är, böcker där man knappt gillar omslaget och ändå ropar de.
Vad beror det på?
Jag förstår inte.
Nu pratar jag om böcker man aldrig läst någonting om, aldrig hört någon prata om...
Har någon av er svar på det?
Eller händer det bara mig?
Visst. Om man redan har börjat läsa en bok så ska den helst ropa och det högt. Hela tiden tills den är utläst.
Men böcker man knappt visste fanns, böcker man inte har en aning om vem författaren är, böcker där man knappt gillar omslaget och ändå ropar de.
Vad beror det på?
Jag förstår inte.
Nu pratar jag om böcker man aldrig läst någonting om, aldrig hört någon prata om...
Har någon av er svar på det?
Eller händer det bara mig?
I den här högen finns en sån bok. Jag började på den igår. Har lite svårt för språket men jag älskar den ändå... Hur är det möjligt? Den har pockat på min uppmärksamhet i månader och jag har aktivit valt att inte läsa den just för att den på något sätt ändå inte lockat mig... Svårt att förklara, men jag gillar tex inte omslaget alls.
När jag läser dömmer jag snabbt ut en bok. Inte för att vara dum utan för att texten måste fånga mig annars börjar min hjärna tänka på annat och då kan jag inte läsa vidare. Även om jag verkligen vill läsa ut boken så kan det vara så att det verkligen inte går. Sån böcker jag verkligen vill läsa av olika anledningar ger jag många chanser att fånga mitt intresse men till slut släpper jag taget om det inte går.
Böcker jag inte har någon relation till kan jag lägga bort redan efter 20 sidor.
Det var någon författare som sa:
Det är författarens skyldighet att hålla kvar läsaren.
Det ligger mycket i det. Förut fick jag dåligt samvete om jag lade bort böcker. Men nu har jag inte det längre. Varför lägga tid på böcker man inte tycker om när det finns så många bra som väntar på att bli lästa.
Nä. Nu ska jag lägga mig och läsa boken som ropar på mig. Den som jag egentligen inte gillar men som jag ändå redan älskar.
Det är författarens skyldighet att hålla kvar läsaren.
Det ligger mycket i det. Förut fick jag dåligt samvete om jag lade bort böcker. Men nu har jag inte det längre. Varför lägga tid på böcker man inte tycker om när det finns så många bra som väntar på att bli lästa.
Nä. Nu ska jag lägga mig och läsa boken som ropar på mig. Den som jag egentligen inte gillar men som jag ändå redan älskar.
Blankt
Det har väl aldrig hänt tidigare.
Visst är den vacker?
Att orden liksom är slut.
Att det är totalt blankt i hjärnan.
Men just nu är de det.
Så det enda jag bjuder på idag är en fin bild av en ros från buketten jag fick på min födelsedag.
Visst är den vacker?