Jag tror att man skulle kunna förklara förlagsvärlden lite så. 

Fast ändå inte. 

Det jag menar är att, det ett förlag tackar nej till kan bli en guldko hos någon annan. 

Ingen död här inte. Men ni fattar. 

När jag får refuseringsbrev tänker jag alltid att det väntar någonting bättre runt hörnet. Självklart är det mest för att överleva själv i förlagsdjungeln som jag väljer att tänka så. 

Det kanske inte alls väntar någonting bättre runt hörnet. Men jag vill hålla fast vid den tanken. 

Det är onekligen lätt att gräva ner sig. Dra något gammalt över sig och tänka att jag skiter i det här. Det räcker nu. 

Men jag vill inte ge upp och det kommer jag inte att göra heller. 

Det gäller att skaka av sig och sätta nya mål. Hela tiden nya mål. 

Ett manus som en gång varit antaget av ett förlag, ett manus som inte hann se dagens ljus pga att förlaget fick problem. Det manuset som nu hyllas av förlagen men likväl refuseras, det manuset som förhoppningsvis blir någon annans bröd. Det manuset som får mig att klamra mig fast vid tanken att det väntar någonting bättre runt hörnet. 

Det manuset fick ytterligare en refusering idag. 

Jag minns när jag fick smset. "Vi vill ge ut ditt manus. Vi är väldigt förtjusta i det."

Den lyckan! Där och då. Jag tror att jag hoppade jämfota av glädje på köksgolvet. 

Nu en kamp mot tiden. En kamp om och med förlagen. 

Ändå finns vissheten där. Vissheten om att ett förlag en gång för inte mer än ett år sedan var beredd att satsa för att ge ut boken. 

Manusets tid kommer. Det vittnar de fina refuseringsbreven om. Snart, snart tror jag att manuset når sin hamn. Då kommer jag med all säkerhet hoppa jämfota där jag står när antagningsbeskedet når mig. 

Om jag längtar?

Gissa!

Bilden är från dagens arbetsplats. Nytt manus tar form och gör att jag kan fokusera på annat än att vänta. 

Never ever give up your dreams!