Vem är jag att avgöra...
Ni som följer mig vet att jag titt som tätt står på Tungelsta marknad och signerar böcker.
Med tiden har det blivit ganska många tillfällen och i morse tänkte jag att jag kanske hade tröttat ut Tungelstaborna med mina böcker.
Men ack så jag bedrog mig.
Lyckligtvis hade jag den bästa signeringen ever.
En solskensdag med massor av närodlat och närproducerat samt många glada kunder till oss alla. Själv köpte jag både ägg och honung från närliggande gårdar.
Så, vem är jag att avgöra om människor ledsnat på mig och mina böcker?
Idag har jag lärt mig att vad jag än tror om den saken kan det visa sig att jag har helt fel.
Tack Tungelsta för att ni tror på mig och vill stötta mitt författarskap!
Fick även chansen att presentera mitt nya omslag och bjuda in mina nya läsare till releasefesten i januari.
Nästa lördag står jag på höstfestivalen i Kärrtorp mellan 12-15. Varmt välkomna!
Jag fick besök på jobbet idag.
Bild från i somras.
Den här killen svansade runt mig när jag arbetade med ett manus. Trots att jag tog bilder i ståendeformat lägger sig bilderna ner när jag laddar upp dem här. Därför får ni en gammal bild.
Det är så mysigt när han kommer och sätter sig mitt i vägen för mig.
Tvingar mig att ta en paus.
Har jobbat sen nio i morse och nu är klockan sjutton. Åtta timmar med enbart en kort fika.
Inte för att jag inte haft tid, för jag har all tid i världen. Med just det här manuset är inget som brinner och därför kan jag ta långa pauser om jag vill.
Saken är att jag varit totalt uppslukad och glömt av bort både tid och rum.
Det är det abslout bästa med att skriva och redigera.
Det är så mysigt när han kommer och sätter sig mitt i vägen för mig.
Tvingar mig att ta en paus.
Har jobbat sen nio i morse och nu är klockan sjutton. Åtta timmar med enbart en kort fika.
Inte för att jag inte haft tid, för jag har all tid i världen. Med just det här manuset är inget som brinner och därför kan jag ta långa pauser om jag vill.
Saken är att jag varit totalt uppslukad och glömt av bort både tid och rum.
Det är det abslout bästa med att skriva och redigera.
Nu när jag klivit ur bubblan visar det sig att jag är megadunderhungrig. Så. Dags att lämna skärmen för lite näring.
Så här såg det ut idag.
Finaste Curry. <3
Det här med vägval...
Ibland måste man ta beslut för att hitta balansen. I två och ett halvt år har jag dubbeljobbat.
Kombinerat ett heltidsjobb med författarlivet.
Jag har jobbat kvällar och helger under hela den här tiden. I princip varje kväll och flera timmar både lördag och söndag.
Inte särskilt hållbart. Speciellt inte när man har familj.
Eftersom "den stora romanen" släpps i januari är det mycket korr och språkgranskning under hösten med flera olika deadlines.
För att undvika att bli utarbetad har jag valt att ta tjänstledigt en dag i veckan.
Detta frigör 8 timmars sammanhållande skrivtid i veckan. Vilket innebär att jag kan koppla av på kvällarna och helgerna.
Ska bli så skönt!
Har lovat mig själv att vara ledig på kvällarna samt minst en heldag på helgen.
Jag ser fram emot en höst i normalt tempo där jag inte springer fortare än benen bär.
Och där jag inte tar på mig mer jobb för att "jag har tid över."
Den tiden ska jag vila, läsa och sova.
-mycket nöjd över ett lysande beslut-
Vilken väg väljer du?
Foto: Fårö. Författarvecka 2017.
Skapa tillfällen och dörrar öppnar sig
Man kan inte sitta hemma och tänka på kantareller om man är sugen på det. Man måste leta fram svampkorgen och kniven och ta sig ut i skogen. Leta bland tuvor och kvistar. Annars blir det ingen rostad svampmacka.
Samma gäller skrivandet.
Efter en vecka i skrivbubblan på Fårö skriker hela kroppen - DET ÄR DET HÄR DU SKA GÖRA! -
Och ja, det är det. Jag vet ju det. Innerst inne.
Måste skapa luft, tid och möjlighet att skriva mer och redigera bättre.
Tid att marknadsföra, signera och synas.
Tid att söka stipendier i alla former för att få loss pengar till obetald ledighet.
Det här är kärlek. Äkta kärlek och det är det här jag brinner för.
