Helt naturligt eller övernaturligt

 
Tänkte gå tillbaka ett par år och berätta om någonting som kan betraktas som helt naturligt eller rent av övernaturligt.
Eftersom alla har fullt upp så här i nyårstider ska jag fatta mig kort.

I februari 2014 gick jag på någonting som heter Bergsmeditation. Allt går ut på att man ska gå så djupt in i meditationen att man kommer till sitt innersta rum. (flummigt? Ja, en aning. Men mycket spännande)
Detta gjorde jag i en liten grupp av människor. När vi "vaknade" ur meditationen fick vi berätta vad vi sett och varit med om under meditationen.

Kan väl tillägga att jag i min presentation hade berättat att jag skrev manus till romaner och att jag drömde om att bli utgiven.

När så jag fann mitt innersta rum under en av de sista tillfällena vi träffades så upplevde jag att jag satt på golvet i ett rum fullt av böcker. Höga staplar av böcker omringade mig. Dessutom singlade lösa blad runt mig i luften.
När jag berättade detta sa en av deltagarna:
- Du måste släppa taget om dina tankar när du går in i meditationen...

Det hade jag gjort. Hon trodde att jag skapade den här platsen bara för att jag önskade så hårt att jag skulle bli utgiven.

Hur som helst. Det här var alltså i februari 2014. 
I April, två månader senare fick jag ett antagningsbrev från ett förlag och min debutroman kom ut redan i september samma år. Under 2014-2015 medverkade jag i 14 olika novellantologier. Och nu när det är slutet på 2016 är jag uppe i 15 olika novellantologier. 

Är det helt naturligt eller är det övernaturligt att jag kunde se mig själv sitta där i ett hav av böcker? Tänker mig att pappersarken som singlade ner symboliserar alla noveller och att böckerna symboliserar min debutroman. 
Vad tror ni?

Vill passa på att önska er ett glimrande nyår och ett fantastiskt 2017. Tack för att ni följt mig i år och alla år innan dess. Hoppas ni vill haka på in i framtiden.

* Skål för möjligheternas år *
 

Kvällsjobb



Noveller för hela slanten. Vet inte hur jag tänkte när jag köpte böcker att läsa över jul.

Är man jurymedlem så är man. Bra noveller! 
Har precis betygsatt två 5:or. 😊

Mer noveller åt folket!

Till alla mina läsare & följare



Till alla mina läsare och följare på alla sociala medier jag har:




Önskar er en glimrande jul och ett skimrande 2017.


And remember!
Don't let dreams be dreams. 

På återseende! <3







Någonstans i Bromma

Idag samlades jurymedlemmarna till #Älskanoveller i en vit villa på en mörk gata någonstans i Bromma.

Vi drack te och kaffe, åt goda mackor med salami och brieost samtidigt som vi diskuterade diverse texter, böcker och författare. 

I väskan med mig hem har jag en gedigen hög med noveller som ska läsas och betygsättas till slutet på Januari. 

Ser fram emot härlig korta äventyr. 



Sista bilden är som ni ser upplagd på förlagets instagram. 

Mer om noveller under 2017.

Jurymöte! Äntligen.

I morgon måndag har vi Jurymöte hemma hos författarlegenden Kjell E Genberg. 



Det handlar givetvis om #Älskanoveller 2017. Ett novellprojekt som jag är grundare och idémakare till. 

Det blir fjärde boken i vår novellsamling med tema Frihet. 

Första boken heter #Älskanoveller 30 nyanser av Sverige. 

Ser fram emot en kväll med juryn. 

Nya beslut - nya möjligheter



Utsikt från jobbet. 

Mer om mina beslut om ett par dagar eller så. 

Godnatt 🌙

År 1520

Idag har jag suttit och fikat i en mysig källare i gamla stan. Vi skojade om att det kanske haft fångar i den underjordiska valvet vi satt i. För även om det var mysigt med tända ljus, trevligt sällskap och gott fikabröd så var miljön väldigt lik en fängelsehåla. Ni vet en sån man ser på film där någon stackare sitter fastkedjad i väggen. 

När vi senare frågade ägaren hur det var med den saken fick vi svaret. 

Jag tror inte att de Svenska adelsmännen som satt tillfångatagna i samma källare på 1500-talet tyckte likadant. 
 
De stackarna väntade på att bli halshuggna på Stortorget. 

Enligt sägner ska de vita inmurade stenarna på fasaden vara en påminnelse om de 82 personer som halshöggs vid Stockholms blodbad år 1520.

Rätt knepigt ändå. Där sitter vi och mysfikar och njuter av julstämningen.

- Något kändes plötsligt väldigt fel -



Det sägs

Det sägs att ett om dagen är bra för magen. Men jag vet inte det ja.






Det är något alldeles speciellt

Det är något alldeles speciellt med vackra bokomslag. 
De liksom ropar på en. 
Var på ett trevligt julmingel i Gamla stan här om kvällen och var man än tittade låg böcker med fina omslag. 

Köpte fem stycken. En inbunden att ge bort i present och fyra pocketböcker. 
Ser fram emot tid att läsa.

För tillfället lyssnar jag på en engelsk ljudbok jag inte minns namnet på. 
Har avverkat ett helt gäng ljudböcker sista tiden. De flesta alldeles lysande.  Mindre lysande har jag faktiskt valt att avsluta innan jag nått sidan 100. 

Faktum är att jag har kommit på en bra sak. Vissa böcker jag tappat intresset för under något långt mellanparti men som jag ändå vill "läsa ut" har jag faktiskt laddat ner som ljudböcker och lyssnat klart på. 

Nu väntar dessa pärlor.




Någon som läst dessa?

Nä. Nu räcker det.

 
Att tiden flyger fram vet ju alla men hur fort kan ett år gå?

På författarmiddagen jag var på här om kvällen insåg jag att det gått ytterligare ett år utan att någonting egentligen har hänt med min skrivande. Känns som att hela 2016 stått på hold.

Men så har jag trånat och längtat också. Nu räcker det. Inget mer trånande. Nu ska jag bara fokusera framåt ingenting annat.

Ni vet när par försökt bli gravida i flera år och till slut bestämt sig för att adoptera. När förväntningarna och förhoppningarna dalar för att man riktar in sig på framtiden och allt annat än just att längta. Det är då det händer. 
Så. Good bye allt ältande i hjärnan om hur det ska bli och hur det kommer att se ut.
Jag måste tänka på andra saker. Viktigare saker. För hur viktigt är det egentligen på en skala att bli utgiven. 
Min tid kommer och jag måste inse att det inte finns någonting jag kan göra för att det ska gå fortare fram. En dag händer det bara och tills dess ska jag skriva vidare så jag har ett gediget lager av "färdiga romaner" i bagaget.

Att året stått på hold är bara en känsla för det har verkligen inte stått på hold. Jag har skrivit klart ett manus, samt nästan skrivit klart ett annat manus. Har redigerat om två andra manus. Det som stått på hold är svaren från förlagen.
Jag säger som Hipp Hipp.
Oflyt och klappar händerna. Oflyt!

Livet, det är som det är och blir som det ska. Det måste jag komma ihåg.

 
Anne-lie, Eva, Åsa, Emmelie, Åsa, Anna, Barbara, PeKå, Jossan, jag, Anna, Pia, Anne och Elisabeth mfl.
Alla duktiga författare.
 
 
Och några till: Eva, Frida, Susanne, Ebba, Anne-Marie, Catrin, Emma och Anna mfl. Ännu fler duktiga författare.