Det ingår i processen
Det är detaljerna som gör det.
Jag tror på riktigt att alla små saker man gör i sin strävan efter målet bidrar till om målet nås eller inte.
Det behöver inte handla om skrivandet i sig (för min del)
Det kan handla om att fundera över var jag vill ha min nästa release.
Vilka jag vill bjuda in till festen. Om jag ens ska ha någon fest osv.
Jag har under lång tid lagt namn på hög i minnesbanken. Namn på personer jag vill bjuda på min release.
I morgon ska jag sitta på altanen i solen och skriva en lista på vilka jag måste komma ihåg att bjuda in.
Inte för att jag vet om jag verkligen kommer ha någon fest men det ingår i processen att nå målet.
Jag har alltid haft en plan B tidigare när det gäller mina manus. Den här gången går jag all in på plan A.
Varken B. C eller D är värt att planera för. Siktet är ordentligt inställt.
Skiter det sig så skriver jag nytt.
Vet inte om ni minns att jag gav mig själv manusförbud i 14 dagar. Tiden löper ut på söndag.
Jag ska härmed förlänga uppehållet. Det har varit helt ljuvligt att bara ha ett jobb att fokusera på. Minst två veckor till ska jag njuta av manuspaus -för vem vet hur sommaren och hösten ser ut?
Kan hända att jag jobbar stenhårt inför utgivning av min kommande bok!
-Don't let dreams - be dreams-
I morgon ska jag njuta av dessa sköningar.
Beslutet
I samma stund man beslutar sig - rör sig ödet.
Det är något jag är helt övertygad om.
Det är något jag är helt övertygad om.
Ni vet när man bestämt sig för att köpa en viss bil, då plötsligt ser man den bilmodellen överallt. Eller när man är gravid, överallt springer man på gravida par.
Det är som att sinnet och synen skärps just för att leda en mot målet man har.
Som när man går ut i skogen till exempel. Om man går dit för att jogga ser man inga svampar, men om man går dit för att leta svamp så är siktet inställt på det och då hittar man det man letar efter.
Det är som att sinnet och synen skärps just för att leda en mot målet man har.
Som när man går ut i skogen till exempel. Om man går dit för att jogga ser man inga svampar, men om man går dit för att leta svamp så är siktet inställt på det och då hittar man det man letar efter.
När jag beslutade mig för att bli författare hände många saker som på något sätt var kopplade till varandra och som gjorde att jag fick både tid och råd att skriva. Dessutom fick det mig att hitta skrivarkurser jag innan aldrig tänkt på.
Skrivarkurser, bokmässor och förlagsvärldar blev snabbt en del av vardagen, samtidigt som releasefester för andra författare hopade sig över mig. Innan visste jag inte ens att författare firade sina böcker med releasefest. Innan jag visste ordet av stod jag på en scen på bokmässan och pratade om min debutroman.
För ca 4 år sedan läste jag boken "Att skriva" En bok om skrivkonsten. S. King som skrivit boken sa till sin fru.
- Älskling, ge mig 5 år så lovar jag att vi snart kan leva på mina böcker.
Strax efter jag läst ut boken sa jag samma sak till min sambo. "Om 5 år älskling..."
Snart har dessa fem år gått.
Om någon sagt till mig år 2011 när jag började skriva på allvar att det knappt går att bli utgiven, att jag skulle ha 5 hela bokmanus och ett sjätte nästan färdigt manus i bagaget 2016 utan att egentligen ha kommit någon vart, då kanske jag hade gett upp.
Jag ska inte säga att jag inte kommit någon vart för en bok är utgiven, den har sålt bra och jag har fått otroligt mycket fin feedback på den. Jag har lärt mig massor de här åren, både postiva- och negativa saker om branschen. Men också om skrivkonsten.
Jag har fått många refuseringsbrev men också antagningsbrev. Jag gått på grund ihop med förlag och jag har hämtat nya krafter och arbetat om material och skickat in igen.
Jag har fått personliga omdömen från stora förlag som tror på min text. Jag har kommit långt trots att det känns som att det står still.
Men som jag skrev: Jag är säker på att ödet rör sig i samma stund man beslutar sig.
Och mitt beslut är taget och som det står här ovanför "best things in life are worth the wait."
Skrivarkurser, bokmässor och förlagsvärldar blev snabbt en del av vardagen, samtidigt som releasefester för andra författare hopade sig över mig. Innan visste jag inte ens att författare firade sina böcker med releasefest. Innan jag visste ordet av stod jag på en scen på bokmässan och pratade om min debutroman.
För ca 4 år sedan läste jag boken "Att skriva" En bok om skrivkonsten. S. King som skrivit boken sa till sin fru.
- Älskling, ge mig 5 år så lovar jag att vi snart kan leva på mina böcker.
Strax efter jag läst ut boken sa jag samma sak till min sambo. "Om 5 år älskling..."
Snart har dessa fem år gått.
Om någon sagt till mig år 2011 när jag började skriva på allvar att det knappt går att bli utgiven, att jag skulle ha 5 hela bokmanus och ett sjätte nästan färdigt manus i bagaget 2016 utan att egentligen ha kommit någon vart, då kanske jag hade gett upp.
Jag ska inte säga att jag inte kommit någon vart för en bok är utgiven, den har sålt bra och jag har fått otroligt mycket fin feedback på den. Jag har lärt mig massor de här åren, både postiva- och negativa saker om branschen. Men också om skrivkonsten.
Jag har fått många refuseringsbrev men också antagningsbrev. Jag gått på grund ihop med förlag och jag har hämtat nya krafter och arbetat om material och skickat in igen.
Men som jag skrev: Jag är säker på att ödet rör sig i samma stund man beslutar sig.
Och mitt beslut är taget och som det står här ovanför "best things in life are worth the wait."
När tid blir över
Samtliga bilder är lånade
För att få tid över krävs långsiktigplanering.
När vardagen är full av "icke-tid" förväntar jag mig bara att allt ska flyta så att jag hinner med att jobba dubbel heltid.
Nu när det finns tid för reflektion inser jag hur bra det faktiskt fungerar.
Nu när jag har tid över.
För flera år sedan bestämde vi att alla i familjen skulle ha varsin matlagningsdag.
Det är inget som flyter på från start. Det Har varit mycket tjat och många viljor.
Barnen har fått lära sig att planera för middagen, om de missat att be oss vuxna att handla hem ingridienser har de själva fått cykla ner och handla när de insett sitt misstag.
Såna missar gör man inte så många gånger.
Förut hade vi söndagsmöte där middagen planerades för veckan. Alla bestämmer över sin egen matlagning och vad den vill bjuda på.
Nu har söndagsrutinen fallit en aning med det flyter på ändå.
Får sms från den som glömt bestämma mat och så handlar vi maten på vägen hem.
Den som lagar mat har helhetsansvar för köket den dagen.
Nu när jag inte kastar mig över jobbet när jag kommer hem har jag oceaner med tid medan maten blir klar och efter.
Jag har min matlagningsdag på måndagar. Har alltid varit sån att jag vill göra tråkiga saker direkt så jag blir av med det. (Matlagning är ett nödvändigt ont)
Tiden jag nu har över, då jag förbjudit mig själv att mecka med nästa manus vilar jag mest.
Trots att jag bara varit manusfri i tre arbetsdagar känner jag mig lugnare inombords. Ska erkänna att jag även jobbade helger.
Hela familjen tjänar tid på vårt upplägg eftersom vi dessutom är fem familjemedlemmar.
På helgerna hjälps de åt som är hemma.
Barnen som nu är tonåringar allihop blir dessutom väl förberedda för sitt eget boende längre fram.
Alla i familjen har ett frikort per månad. Då får man välja en halvfärdig rätt att laga. Annars ska det lagas från grunden.
Jag vet att jag balanserat på en tunn lina väldigt länge med på tok för höga krav på mig själv. Nu förstår jag också att tack vare vårt matlagningssystem så har jag lyckats hålla mig flytande utan att krascha.
För tänk om jag mitt i mellan mina två krävande jobb, dessutom skulle styra upp allt vad matlagning heter, veckans alla sju dagar...
Ja, ni fattar. Som man bäddar får man ligga.
Stort tack till min fina familj för att vi har hållbara rutiner. Jag ser fram emot att återuppta söbdagsmötena.
Medan morgondimman lättar
Dag 2...
Tung?
Rastlös som få.
Jag ska sluta tänka, sluta vänta, bara vara i lugnet som är just nu. Försöka njuta av det och bara andas.
I morse på tåget, medan morgondimman lättade blev jag poet för en stund.
Tankar om manus, om väntetid.
Läser du mellan raderna får du en inblick i min nya berättelse.
Inte alls, den kallas Feelgood 😄
Day 1.
Bilden är lånad.
Dag ett:
* Första lediga vardagskvällen.
Tittar på klockan och funderar på vad jag ska göra. Inte direkt rastlös men någonting saknas.
Trött, jag känner mig sjukt trött och skulle lätt somna om jag blundade. Men vem vill sova tio minuter över sex. Inte jag. Somnar jag nu ligger jag vaken hela natten. Så nä...
Jag tror jag hänger här i soffan en stund och dricker te.
Ska passa på att läsa reportaget om Birgitta i Aftonbladets Söndagsbilaga. Vad gör ni?
Ikväll blir det favoritprogrammet Lyckliga gatan!
* Första lediga vardagskvällen.
Tittar på klockan och funderar på vad jag ska göra. Inte direkt rastlös men någonting saknas.
Trött, jag känner mig sjukt trött och skulle lätt somna om jag blundade. Men vem vill sova tio minuter över sex. Inte jag. Somnar jag nu ligger jag vaken hela natten. Så nä...
Jag tror jag hänger här i soffan en stund och dricker te.
Ska passa på att läsa reportaget om Birgitta i Aftonbladets Söndagsbilaga. Vad gör ni?
Ikväll blir det favoritprogrammet Lyckliga gatan!
Saker man gör
Saker man gör när man inte skriver.
* Tvättar, tvättar och tvättar.
* Går igenom garderoben och sorterar kläder
* Fixar tillbaka ursprungsordningen i tvättstugan.
* Motionerar. Har gått 2.6 mil den här helgen
* Kollar på film
* Lyssnar på P3 dokumentär
* Läser
* Hänger i soffan
* Vilar
* Tvättar, tvättar och tvättar.
* Går igenom garderoben och sorterar kläder
* Fixar tillbaka ursprungsordningen i tvättstugan.
* Motionerar. Har gått 2.6 mil den här helgen
* Kollar på film
* Lyssnar på P3 dokumentär
* Läser
* Hänger i soffan
* Vilar
Nära skjuter ingen hare
Bilden är lånad.
Nä, det vet vi att det inte gör. Men det ger en förhoppning om att man lärt sig något och att det kan tänkas bli träff vid nästa försök. För vem skjuter bom och sen inte övar för att lyckas skjuta mitt i prick vid nästa tillfälle?
Jag är en sån som övar. Övar, övar och övar.
Det är inte för inte jag kallas för Jenny med piskan av vissa författarvänner. Allt handlar om disciplin, att verkligen sitta där och skriva, timme ut och timme in. Öva, öva.
Refuseringsbrev = Gör om, gör rätt.
Nu har jag gjort om, vi får se var det leder. Förhoppningsvis har jag gjort rätt. Det känns åtminstone så. Jag hade turen att få personliga omdömen från två av sveriges största förlag. Fördelen med det är att man vet vad dom vill att man lägger till eller drar ifrån i berättelsen för att få den att lyfta. Om jag lyckas vet jag inte. Men min personliga bedömning är att manuset känns mer harmoniskt, rakare och sorgligare nu.
Jag är en sån som övar. Övar, övar och övar.
Det är inte för inte jag kallas för Jenny med piskan av vissa författarvänner. Allt handlar om disciplin, att verkligen sitta där och skriva, timme ut och timme in. Öva, öva.
Refuseringsbrev = Gör om, gör rätt.
Nu har jag gjort om, vi får se var det leder. Förhoppningsvis har jag gjort rätt. Det känns åtminstone så. Jag hade turen att få personliga omdömen från två av sveriges största förlag. Fördelen med det är att man vet vad dom vill att man lägger till eller drar ifrån i berättelsen för att få den att lyfta. Om jag lyckas vet jag inte. Men min personliga bedömning är att manuset känns mer harmoniskt, rakare och sorgligare nu.
Jag firade igår. Inte bara det att manuset är redo för förlagen. Jag firade också början på en välbehövlig manuspaus. Minst 14 dagar har jag sagt... Jag vet. Jag har sagt det förut också. Brukar klara si så där en vecka. Men jag ska göra mitt bästa. Behöver verkligen vila huvudet.
Det är inte alldeles hälsosamt att jobba 200% under ett helt år.
Dessa två veckor ska bestå av vila och motion. Återhämtning på hög nivå. Sova, sova, sova. Träna, träna, träna.
Slutspurter är alltid värst. Den mest intensiva i skrivprocessen. I alla fall för mig. Då sover jag text, äter text, skriver text och drömmer text. Allt kretsar kring fiktiva personer.
Min son sa till mig:
-Mamma, det är så bra när du är inne i såna här perioder. För vad man än frågar säger du bara ja.
Nu går vi således in i en nej-period eftersom jag hinner reflektera över vad det är jag svarar på. ;)
Jag brukar påbörja nästa manus direkt för att vara sysselsatt så att väntan på svar inte blir så lång. Har dock ett annat manus klart som behöver redigeras samt ett som "bara" behöver ett slut. MEN det får vänta.
1 Maj får jag börja igen. Kommer kännas som semester att bara jobba 100%. Vad mycket ledig tid jag kommer ha. Ska nog passa på att läsa en del också.
Det är inte alldeles hälsosamt att jobba 200% under ett helt år.
Dessa två veckor ska bestå av vila och motion. Återhämtning på hög nivå. Sova, sova, sova. Träna, träna, träna.
Slutspurter är alltid värst. Den mest intensiva i skrivprocessen. I alla fall för mig. Då sover jag text, äter text, skriver text och drömmer text. Allt kretsar kring fiktiva personer.
Min son sa till mig:
-Mamma, det är så bra när du är inne i såna här perioder. För vad man än frågar säger du bara ja.
Nu går vi således in i en nej-period eftersom jag hinner reflektera över vad det är jag svarar på. ;)
Jag brukar påbörja nästa manus direkt för att vara sysselsatt så att väntan på svar inte blir så lång. Har dock ett annat manus klart som behöver redigeras samt ett som "bara" behöver ett slut. MEN det får vänta.
1 Maj får jag börja igen. Kommer kännas som semester att bara jobba 100%. Vad mycket ledig tid jag kommer ha. Ska nog passa på att läsa en del också.
Håll nu tummarna att förlagen gillar mitt manus lika mycket som jag gör.
Nära skjuter som sagt ingen hare, men övning ger färdighet.
Hur det blir med svaret återstår att se. Jag väntar med spänning. Hiss eller diss?
Nära skjuter som sagt ingen hare, men övning ger färdighet.
Hur det blir med svaret återstår att se. Jag väntar med spänning. Hiss eller diss?
Bilden är lånad.
Solkräm och andra viktiga saker
Här är det slutspurt som gäller och bara det. Undrar just om jag har några vänner kvar när min asociala period är över.
Tveksamt 😐
Men jag får skylla mig själv när jag går upp i manuset så till den milda grad att till och med mina sambo får påminna mig om att jag har en familj...
Hur kunde jag glömma?
Min enda ursäkt är att så fort jag är klar med det här manuset kommer jag ta en manuspaus i 14 dagar ( om jag kan hålla mig)
Har som bekant ett till manus som "bara" ska redigeras och ett nästan färdigskrivet manus som väntar.
Nu är jag i alla fall färdig med förmiddagspasset och har lovat M och hennes kompis att vi ska åka och shoppa.
Så. Ha en härlig dag!
Vilken är din synd?
Nu är serien komplett. Böckerna går att beställa från Ariton Förlag.
Nu är det fredag igen. Ser fram emot en helg av mycket vila och genomläsning av manuset. Nej, jag tror inte att jag hinner klart och det är inte meningen heller. Skynda sakta heter det ju.
Längtar efter att få läsa klart om Malcom och hans smått galna mamma.
Ikväll på det vila på soffan. Har en nacke så bråkar med mig.
Jag beställer sol hoppas ni får njuta av den.
Ha en trevlig helg.
Back to vardag
Jaha. Då var det dags att kliva ur skrivbubblan och åka till jobbet.
That's the way it is.
Eftersom jag varit på många skrivträffar förut hade jag ganska låga förhoppningar om att hinna med det jag skulle hunnit om jag istället satt hemma och jobbade.
Men faktum är att jag hann med allt jag ville och lite till.
Det är jag både glad och stolt över. ( gäller att plocka fram piskan emellanåt så rullar det på)
Nu är det bara småfix som ska ses över samt en ny genomläsning.
Än så länge håller jag deadline bra.
Datorn ligger i väskan och jag ska jobba till och från jobbet.
Vår författarhelg avrundades med en promenad och en kopp te.
Kunde den slutat bättre?
Tack Cicci och Jossan för en enastående helg. Snart kommer våra bestsellers slå världen med häpnad.
"Vad då ödmjuk?"
Historiskt på Almanakiskapalatset
Dagen började med en promenad på 5 km. Sen frukost och därefter klev vi på skrivpasset.
Hörs vidare.
Jag har skrivit om slutet helt och hållet. När boken blir en storsäljare (som den såklart kommer att bli ;) Eller hur?)
Cicci och Jossan på tavernan. Maten var helt ljuvlig.
Så går dagens skrivpass till historien.
Vårt långa skrivpass igår och idag firade vi med restaurangbesök och bio.
Det finns ju trots allt ett liv utanför författarbubblan vi lever i.
Cicci och Jossan på tavernan. Maten var helt ljuvlig.
Biograf Saga gav oss en riktig funderare. Kan inte låta bli att förundras över hur vissa än idag lever på ett väldigt gammalmodigt och skrämmande sätt. Se den! Fyra starka manusbuntar får den av mig. 📚📚📚📚
Nu läggdags, men innan jag släcker lampan har jag ett omdöme att läsa igenom. I morgon börjar genomläsning av manuset. Förhoppningsvis den sista på ett bra tag.
Mot förlag och nya möjligheter.
Hörs vidare.
Rapport från Almanakiskapalatset
Idag har vi haft skrivardag. Började vid 11:00 och satt till 20:00 med korta pauser och en promenad.
Cicci har också skrivit en hel del medan Jossan fixat med releaseinbjudningar, fb sidor och skrivit synopsis. Sånt som också hör författarlivet till.
Nyfiken?
Jag har hunnit massor. I morgon skriver jag slutet.
Cicci har också skrivit en hel del medan Jossan fixat med releaseinbjudningar, fb sidor och skrivit synopsis. Sånt som också hör författarlivet till.
Idag fick jag äran att gästblogga på Åsa Bonellis blogg.
Så här fint hade hon gjort.
Nyfiken?
Gå in på Åsas sida och läs. Www.asabonelli.se
Tack fina Åsa för att jag fick gästblogga hos dig.
I morgon kommer en ny rapport. Och jag hoppas att slutet blir så bra som jag tänkt mig.
Lånar en jäkligt skön säng här i Almanakiskapalatset. De mina vänner är få förunnat. 😉
Hoppas ni får en härlig lördag. Jag återkommer lördagkväll eller söndag.
Ciao!