Är du arbetslös? Söker du jobb? Läs här och dela!

Är du arbetslös? Söker du jobb? Läs här!

Kanske är inte det här någonting nytt för dig. Men för mig är det det. Så nytt att jag inte längre sover på nätterna.
Jag ligger och förbannar snacket om jämställdhet, jag ältar 24-7 och drar ner mig själv i en spiral jag aldrig trodde att jag skulle hamna i.
Men vad handlar då mitt ältande om?

Jag kan ärligt säga att jag förmodligen tillhör den skaran godtrogna som alltid ser positivt på tillvaron och litar på folk, myndigheter och samhället i stort. Jag vill tro att alla är ärliga. Även arbetslivet. Men ack så fel jag hade.
Jag har sökt hundratals jobb i alla former, gång på gång får jag exakt samma svar, ”Tack, men vi har gått vidare med andra …”
Mitt yrkesverksamma liv spänner över 27 år, varav 23 år på samma företag. Ett stort företag med oändliga möjligheter att förkovra sig. Vilket jag också gjorde. Jag har idag en gedigen utbildning i allt vad det innebär att arbeta inom handel och kontor, både som projektledare och som bollplank för tekniska lösningar samt programmering av olika slag.
Men vad är då problemet?

Alla ni som söker nytt arbete har allt som oftast även fyllt i de tio sammanställande frågorna efter att ni laddat upp ert cv och det personliga brevet. Till saken hör att väldigt många företag i dag skriver i arbetsbeskrivningen att de vill ha högskolestudenter eller liknande. Vad menar de med liknande? Man skulle kunna tro att det är liknande arbetslivserfarenhet de söker. Men så är det inte. Tro inte det. Jag ska förklara.

Ofta följer texten ”Vi lägger stor vikt vid personlighet”. Här brukar i alla fall jag känna att jag har en viss chans ändå, eftersom jag inte gått högskolan utan fick arbete direkt efter gymnasiet.
Väldigt många av mina vänner och bekanta har svårt att förstå att jag är arbetssökande. Jag får ofta höra ”Du som är så framåt, du som är så produktiv och företagsam, du som är en inspirationskälla för andra, du som kan programmera, du som har jobbat så länge på Telia och du som är grym på marknadsföring… ” osv.
Ja, vad svarar man på det?

Det var det här med jämställdhet. Vi bor i jämställdhetens land. Visst är det så? Det är så det sägs. Men så är det inte.
För om du inte har högskoleutbildning sorteras du bort. Per automatik. That´s a fact.

Lyssna noga nu.

När du som inte gått högskolan kryssar i gymnasium på sidan med de tio sammanställande frågorna åker ditt cv rätt ner i skräpkorgen. Ja, jag har valt att kalla det så, för det hamnar i vilket fall som helst i en hög som är märkt med rubriken ”ointressant.”
Jag trodde att det var just en sammanställning för att arbetsgivaren snabbt skulle kunna göra en första bedömning. Inte kunde jag för mitt liv tro att mitt cv inte ens kom upp på bordet i och med det lilla krysset framför gymnasium.
Men nu vet jag bättre.

Det är inga tio sammanställande frågor – det är tio utslagsfrågor.

Så om du nederlag efter nederlag undrar varför din arbetslivserfarenhet aldrig duger något till, så är det enkla svaret att ingen någonsin tittar på det (i alla fall inte om du söker ett jobb där de helst ser att du har gått högskola)

Jag skulle kunna skriva mycket mer om hur det ser ut med jämställdheten i arbetslivsfrågor. Men det tar vi någon annan gång. Nu tänkte jag avrunda med att berätta en intressant händelse.
Jag sökte en tjänst där jag kunde pricka av alla meriter de sökte på mitt cv, alla utom högskolan.
Tjänsten gick till en högskolestudent som aldrig någonsin satt sin fot i ett kontorslandskap, som aldrig i sitt liv pratat med en kund vare sig i telefon eller personligen, som aldrig jobbat i datasystem utanför skolans värld, som aldrig suttit i ett möte med företagsledningen och bollat idéer, som aldrig lagt en order eller utfört en programmering och som till råga på allt pluggat KONST på högskolan.

Nu kanske ni undrar varför jag i hela friden söker jobb där de vill att man ska ha högskoleutbildning. Det enkla svaret på den frågan är att jag söker jobb som jag under 27 år har utbildat mig till. Jobb som jag vet att jag kan och som jag har kompetens till att utföra.

Mitt i detta kaos har jag trots allt en trygg punkt att stå på och jag lider med alla er som inte har det.
Och till er arbetsgivare som envisas med att ha de tio utslagsfrågorna kan jag bara säga från oss alla arbetssökande:
”Ni anar inte vad ni går miste om.”

 

Jämställdhet är en KONST. 


Balans - det svåraste i livet

Balans i tillvaron är något jag strävar extra mycket efter nu då det mesta för tillfället kantas av frågetecken. Ofta rullar dagarna på och man tänker inte så mycket på vare sig innehåll eller prestation.

Dagar som jag alltid känner mig extra nöjd, är dagar då jag hunnit både motionera och ha ett bra arbetspass tillsammans med mina karaktärer. Att se dem utvecklas och att jag själv göra något åt den stillasittande tillvaron jag faktiskt arbetar i.

Sen finns det stora saker jag borde ta beslut om. Beslut som kommer att påverka min framtid. Beslut som alltid är jobbiga och svåra att närma sig. Face your fears - som det bekant heter. Men shiiiiiit vad det är svårt.
 
Hursomhelst är första delen av balansen avklarad idag. Promenaden alltså. Den långa på 8.6 km. Räknade ut idag att jag under 9 tillfällen i Juli gått sammanlagt 6.7 mil. Det är bra. För jag behöver det verkligen.
Nu återstår minst lika lång tid att skriva. (Promenaden tog en timme och trettio minuter)

Det är inte alltid lätt att förmå sig att sätta sig och öppna dokumentet. Idag är en sån dag. Trots att huset är tyst, barnen är i väg och jag har all tid i världen att skriva så tar det emot. Konstigt men så är det emellanåt.

Istället för att komma till skott sitter jag och funderar över hur jag ska lägga upp min signeringsturné på Gotland, som startar om 9 dagar. Hur många signeringar ska jag boka in mig på? 
Jag behöver verkligen semester från allt. Är jag korkad om jag bokar upp mig på för många ställen? På Gotland är  det avstånd till allt. Rejäla avstånd vilket gör att varje signering på ett par timmar lätt blir ett heldagsprojekt.
Vi får se. Jag tänker att spontana signeringar kanske är bättre. Att jag nöjer mig med dom som är inplanerade och sen eventuellt fyller på med någon spontan signering här och där när jag väl är på plats.
 
Nä. Nu är det hög tid att besöka Korinn i hennes värld. Hon om någon behöver en hjälpande hand. Frågan är om hon vill ha min hjälp. 

 

Det här med att ta sig tid till det man gillar att göra.

Det är precis som med träning. Man måste öva upp ett visst flow innan man självmant skapar tid till det.

När man är otränad tar det nästan två veckor av konternuelig motion av olika slag innan kroppen själv vill ut och motionera.
Samma är det med skrivandet. Skriver man sällan har man sämre flow, man sorterar hellre tvätt än sätter sig vid datorn. Skriver man lite varje dag ökar lusten att skriva, dramaturgin faller på plats och orden kommer lättare.  
Därför försöker jag skriva lite varje dag och motionera. Bättre med superkorta pass än inget alls.
 
Så till dig som anser att du inte har tid till det du verkligen vill göra ... Tid finns. Se bara till att få in en rutin, sen kommer mer tid att frigöras än du kan tänka dig. 

Lycka till!
 
 

?

Bilden är lånad.
 
Mitt liv är just nu fullt av frågetecken. Vet varken ut eller in i flera frågor. Känns så där.
Jag vill ha full koll på vad som sker och var jag är på väg och varför.
Det har inte med semesterledigheter att göra. Det handlar bara om frågor som inte blir besvarade.

Det jobbigaste med alla obesvarade frågor är att jag i min tur inte har svar att ge dem som frågar mig.
Ska bli skönt med semester. Även om det är ett par veckor dit. Då ska jag koppla bort allt. Nästan allt. ;)

Det gör ont, det gör ont ...

Ja, det är inte lätt det här med motion och lathet. Sista tiden har jag varit aktiv med långa promenader och igår tänkte jag damma av min vän Hojen. 

11, 4km blev det och jag kände mig nöjd med det. Förut när jag jobbade på cykelavstånd cyklade jag till och från jobbet så gott som varje dag under sommarhalvåret, en sträcka på ca 5 mil tur och retur.


Nu på lunchen kastade jag mig upp på Hojen för att cykla till affären och köpa vattenmelon. Hur kunde jag glömma bort hur ont det gör i häcken dagen efter. Herre jisses. Det gick inte att sitta på sadeln.
 
Nu står cykeln i hallen och skäms och jag får stå upp och jobba resten av dagen. Som om det är cykelns fel att man får ont i häcken. Nä, givetvis är det pga att jag är ovan att sitta på den där jäkla sadeln. Det måste bli en ändrig på det och nä, jag tänker inte byta sadel.
Jag tänker cykla tills värken går över. Men först måste jag jobba.

 
 
 
 

Vad tilltalar dig som läsare?

Det där med omslag. Det är inga lätta saker. Nu funderar jag mycket kring hur nya bokomslaget ska se ut (till boken som kommer till våren-16)
Idag efter jobbet gick jag in på pocket shopen och tittade på alla deras böcker. Fördelen där är att alla böcker är frontade.
Ville insupa inspiration, men fick inte känslan jag sökte. 

Igår kväll däremot surfade jag på omslag och tro det eller ej, men den boken som fick mig mest på fall var en engelsk grammatikbok. :) 
 
Egentligen borde jag läsa igenom manuset igen för att hitta en scen som kan bli föremål för omslaget. Så som jag gjorde med I ditt kvarter. 

Det här är en scen i boken.
 
Saken är bara att den nya berättelsen inte är lika tydlig i sitt uttryck som just den här berättelsen är. Jag har en pytteliten idé, men det ska också vara något som tilltalar andra, inte bara mig. Hur tänker ni kring omslag?
Vad är viktigt för dig som läsare när du väljer en bok? Och vad är viktigt för dig som författare att få med?

Vet att vissa av mina författarvänner låter omslagsdesignern helt bestämma själva efter att de läst boken.
Jag vill helst av allt bestämma helt själv. Precis som jag gjorde med I ditt kvarter. 
Har fått väldigt mycket beröm för omslaget och det glädjer mig mycket. 
Det är så skönt när den konstnärliga friheten får en chans att blomma ut. Vill verkligen ta tillfället i akt att även designa nästa omslag eftersom jag får det om jag vill.
 

4% och 8,5km

Nu är jag äntligen på banan igen. Både med motionen och skriveriet.
Ni som följer mig vet att jag brukar lägga upp mina skrivmål i en app och sen räknar appen ut hur många procent jag har skrivit.
Hittills har jag skrivit 4 % på mitt nya bokmanus. Kan tyckas lite, men det är definitivt en början. 
När man börjar på ett helt nytt projekt måste man lära känna helt nya karaktärer. Det tar ett tag innan man lär sig deras kroppsspårk och nycker. Det är en del av tjusningen med att skriva nytt varje gång.
 
Man skulle kunna säga att jag också börjar på ett nytt kapitel med motionen. Jag har varit allt för stillasittande sista halvåret. Nu har jag kommit gång med långa promenader. 5 st har jag hunnit med och jag tänker att det ska bli ett par i veckan fram till semestern och förhoppningsvis ännu fler sen. 8,5km blev det idag, 11,5km här om dagen.
 
Saknar fortfarande att läsa böcker. Har påbörjat säkert fem-sex stycken, men ingen lyckas fånga mig. Vissa är tråkiga, andra är för tunga. Vill läsa något som sveper bort mig och får mig att glömma tid och rum.
Jag brukar ha läsperioder, när bok efter bok avlöser varandra. Men det är evigheter sen, vet att jag redan förra sommaren hade svårt att läsa och riktigt fastna i något. Även då lade jag bort ett par böcker redan efter 100-sidor.
 
Nu har jag precis börjat på en ny bok (igen) och den är skriven i nutid och jag-form. Själv skriver jag i dåtid och tredjeperson, vilket gör att min hjärna hela tiden försöker kompensera texten i boken jag läser. Svinjobbigt. 
Försöker släppa taget om tredjeperson och dåtid och fokusera på vad som egentligen står, men likt förbannat ändrar min hjärna texten. Har väl pluggat in det så väl i hjärnan att den tror att alla texter ska vara så. Boken i sig är bra och jag tror att det kan bli den första boken jag faktiskt läser ut på väldigt länge.

Återhämtning -Vila

 
Så är det. Därför måste man också komma ihåg att vila emellanåt. 
Gör man inte det, som jag lätt glömmer, säger kroppen stopp och belägg. 
Det är svårt att vila när det är mycket man vill göra. 
Samtidigt blir i alla fall jag rätt rörig i huvudet och får ingenting gjort när jag glömt tiden för återhämtning under långt tid.
Vila och motion är det bästa för spända muskler och överhettad hjärna. Så det är precis vad jag gör nu och kommer att göra veckan ut. Sen börjar så smått nedräkningen till semestern och författarveckan på Fårö.
Längtar ihjäl mig.
 
Bilden är lånad.
 
Tänk ändå att jag sen 2011 har skrivit 5 romanmanus, 8 barnboksmanus, medverkat i 11 novellsamlingar, drivit #Älskanovellerprojektet två år i rad, föreläst och varit på signeringsturné, samt jobbat och dessutom börjat på romanmanus nr 6. Phu! Klart kropp och knopp behöver vila lite.
 
 
 
 

Trodde aldrig att det skulle hända

Idag har det nog varit Sveriges varmaste dag. Jag som älskar solen och värmen har för första gången någonsin suttit i skuggan hela dagen. 
Det hade jag aldrig kunnat tro. 

Det är underbart att ha förmånen att kunna jobba utomhus. Trots att det blev skuggsidan har jag fått njuta av den härliga dagen. 

Fler såna tack!