Goodiebags och andra go’ bitar

Det har precis blivit klar med Ljudboksavtal. Ni som följer mig vet att jag för ca 4 veckor sedan trodde att loppet var kört. 
Men runt hörnet väntade ett ljudboksförlag som vågade satsa på Närmare än du tror. 

Nu drar det verkligen ihop sig till release 25 januari. 

Har börjat planera goodiebag till de femtio första som köper boken. 
Har beställt och fått jättefina papperspåsar i matchande färg till boken. 
Nu ska jag bara komma på vad jag mer kan fylla den med. 
Jobbar på sponsorer nu. 


Jag lyckades nyligen vinna nanonovelltävlingen hos Typ and Tell. 

En kort skräcknovell på max 140 tecken. 

Priset:
Boken- Att Skriva av Stephen King. :) 

Kom på att jag missat att presentera mitt omslag här. 

Fint va! Är så nöjd med omslaget. I veckan som kommer går den till tryckeriet för provtryck. 
Ska bli så spännande att se resultatet. 


Mycket vill ha mer

En magisk måndag. Som alltid. 

Älskar mina skrivdagar. 

Min sambo ringde hem och frågade vad jag gjorde. 
"Fikar med Majsan och Garbo"

När han senare kom hem frågade han:
"Vilka var det som var här?"

Ha ha ha! :D

Inte lätt för han att veta att jag fikade med mina karaktärer... 
Ja, vi har ju pratat om det här med tomtar på loftet och just detta tror jag faktiskt bara att mina författarkollegor förstår. ;)

Hur som helst. Mycket vill ha mer. Alltid när måndagen lider mot sitt slut vill jag ha minst en till skrivdag. 

Vi hade tur med vädret också. Satt ute hela eftermiddagen. 


Vem är jag att avgöra...

Ni som följer mig vet att jag titt som tätt står på Tungelsta marknad och signerar böcker. 

Med tiden har det blivit ganska många tillfällen och i morse tänkte jag att jag kanske hade tröttat ut Tungelstaborna med mina böcker.
Men ack så jag bedrog mig. 

Lyckligtvis hade jag den bästa signeringen ever. 
En solskensdag med massor av närodlat och närproducerat samt många glada kunder till oss alla. Själv köpte jag både ägg och honung från närliggande gårdar. 

Så, vem är jag att avgöra om människor ledsnat på mig och mina böcker?
Idag har jag lärt mig att vad jag än tror om den saken kan det visa sig att jag har helt fel.

Tack Tungelsta för att ni tror på mig och vill stötta mitt författarskap! 

Fick även chansen att presentera mitt nya omslag och bjuda in mina nya läsare till releasefesten i januari. 

Nästa lördag står jag på höstfestivalen i Kärrtorp mellan 12-15. Varmt välkomna!


Jag fick besök på jobbet idag.

Bild från i somras.
 
Den här killen svansade runt mig när jag arbetade med ett manus. Trots att jag tog bilder i ståendeformat lägger sig bilderna ner när jag laddar upp dem här. Därför får ni en gammal bild.
Det är så mysigt när han kommer och sätter sig mitt i vägen för mig.
Tvingar mig att ta en paus.
Har jobbat sen nio i morse och nu är klockan sjutton. Åtta timmar med enbart en kort fika. 
Inte för att jag inte haft tid, för jag har all tid i världen. Med just det här manuset är inget som brinner och därför kan jag ta långa pauser om jag vill. 
Saken är att jag varit totalt uppslukad och glömt av bort både tid och rum. 
Det är det abslout bästa med att skriva och redigera.
Nu när jag klivit ur bubblan visar det sig att jag är megadunderhungrig. Så. Dags att lämna skärmen för lite näring.
 
Så här såg det ut idag.
 
 
Finaste Curry. <3 

Det här med vägval...

Ibland måste man ta beslut för att hitta balansen. I två och ett halvt år har jag dubbeljobbat. 

Kombinerat ett heltidsjobb med författarlivet. 
Jag har jobbat kvällar och helger under hela den här tiden. I princip varje kväll och flera timmar både lördag och söndag. 

Inte särskilt hållbart. Speciellt inte när man har familj. 

Eftersom "den stora romanen" släpps i januari är det mycket korr och språkgranskning under hösten med flera olika deadlines. 
För att undvika att bli utarbetad har jag valt att ta tjänstledigt en dag i veckan.
Detta frigör 8 timmars sammanhållande skrivtid i veckan. Vilket innebär att jag kan koppla av på kvällarna och helgerna. 
Ska bli så skönt! 

Har lovat mig själv att vara ledig på kvällarna samt minst en heldag på helgen. 

Jag ser fram emot en höst i normalt tempo där jag inte springer fortare än benen bär. 
Och där jag inte tar på mig mer jobb för att "jag har tid över."
Den tiden ska jag vila, läsa och sova. 

-mycket nöjd över ett lysande beslut-


Vilken väg väljer du?

Foto: Fårö. Författarvecka 2017.


Skapa tillfällen och dörrar öppnar sig

Man kan inte sitta hemma och tänka på kantareller om man är sugen på det. Man måste leta fram svampkorgen och kniven och ta sig ut i skogen. Leta bland tuvor och kvistar. Annars blir det ingen rostad svampmacka. 


Samma gäller skrivandet. 

Efter en vecka i skrivbubblan på Fårö skriker hela kroppen - DET ÄR DET HÄR DU SKA GÖRA! -
Och ja, det är det. Jag vet ju det. Innerst inne. 

Måste skapa luft, tid och möjlighet att skriva mer och redigera bättre. 
Tid att marknadsföra, signera och synas. 
Tid att söka stipendier i alla former för att få loss pengar till obetald ledighet. 

Det här är kärlek. Äkta kärlek och det är det här jag brinner för. 


Fem snabba glimtar

Det är fyra veckor sen förra blogginlägget. Fyra händelserika veckor. 


Här kommer en kort resumé och några bilder. 

Semestern innehöll inte bara bad och strand. Vi var även på Crimetime i Visby. Träffade Sören i festivalbaren på Clarion Hotel. En skrivcoach jag länge velat gå kurs hos och guess what...

Jag började hos honom i måndags. Så himla kul. 


Jenny Rogneby och jag i Visby. Så roligt att äntligen träffas.


Efter semestern blev det en vecka på jobbet och där efter bar det av till vår årliga författarvecka på Fårö. 

En vecka man aldrig får nog av. 

Längtar redan tillbaka!



Så kom den här igår. Bränsle till mitt fortsatta skrivande! 


Livet i sus och dus

Hade turen att få ett tredagars festivalpass till Crimetime. Bilder har ni säkert redan sett på både instagram och på min författarsida www.facebook.com/forfattardrommar 

Med risk för att vara tjatig så har dagarna varit fulla av möten och boksamtal. Nördigt? Ja, jag vet men otroligt kul när man gillar sånt. 

Idag har jag återhämtat mig och njutit av ett soligt Visby som invaderats av medeltidare. 
Samtidigt saknar jag samtalen, champagnen och mina kollegor. 

Livet i sus och dus. 

Nu blir det några få dagar till här på landet innan det är dags att återvända till verkligheten. 
Tur att jag snart är tillbaka på Gotland och Fårö tillsammans med andra författarkollegor. 

Gissa om jag har många nya böcker att läsa. 

Bilder från idag. 


Kändistätt på landet

På min signering idag träffade jag John Eyre omslagsmakare till bland annat Da Vinci Koden och Liftarens guide till galaxen. 

Han gillade mitt omslag och köpte boken. 

Joakim Langer författare och restaurang ägare. Han har skrivit 11 böcker och driver Langers inn i Kappelshamn. Han köpte boken innan vi officiellt hade öppnat.

Sofia Lundbergs pappa kom förbi och berättade om Sofias framgångar (utgiven i flera länder) och jag berättade att jag läst och gillat boken mycket. 

Leila kom förbi och sa hej. Hon köpte boken 2015. 
Jättekul med alla möten. 

Och inte minst alla nya läsare. 

Träffade en mycket modig kvinna (från Skåne )vid namn Gunilla. Hon flyttade ensam till Gotland och köpte en stor hästgård för ett år sedan. Den driver hon ensam. Det kallar jag girl power. 
Hon bjöd in mig på kaffe när jag har vägarna förbi. 
Det har jag i stort sett varje dag. Klart jag kommer!

På frågan som jag ofta fick under signeringen:
- Jobbar du heltid som författare?
Fick alla samma svar.
- Jag jobbar stenhårt på att få göra det. 

Nu gläds jag åt en härlig dag och roliga möten. Självklart berättade jag att nästa bok kommer den 25 januari. 

Dags att återgå till manus 6 och 7 som jag redigerar. 

Som kag sagt förut:
Don't let dreams be dreams. 


Små korta pauser

Så här kan det se ut i en kreativ skrivmiljö när solen står högt på himlen. 

Jag redigerar mitt senaste manus med arbetstitel Ensam kvinna söker.
Jag är i slutfasen innan manuset ska skickas ut till förlagen. 
Den delen av redigeringen när utfyllnadsord ska väck. Ord som: ju, kanske, i alla fall osv. 

Listan kan göras hur lång som helst. 
Självklart får orden förekomma i texten men inte överallt och på varje sida.
 
Den här redigeringen är hyfsat enformig och kräver således många korta pauser. 

I skrivandestund har jag ett ord kvar att gå igenom. När det är klart är det dags att skriva ut manuset och läsa igenom texten ytterligare en gång innan jag skickar iväg den. 

Det här är mitt liv. Det är här jag trivs som bäst i den kreativaprocessen. 


Plötsligt händer det!

Plötsligt händer det att min bok hyllas i en podd som handlar om bestsellers. Ja, ni läste rätt. Bestsellers!


Förstår ni? Helt otroligt. Plocka ner mig på jorden innan jag svävar iväg. Min bok. Min debutroman I ditt kvarter. 

Som jag skrev i gårdagens inlägg så lyssnar jag på olika typer av skrivpoddar. Allt för att insupa olika skrivtekniker och tips. Som glad amatör är detta stort. Väldigt stort. Jag sitter här i solskenet på min altan med ett leende som lyser skarpare än universums alla solar tillsammans. :D

Är ni nyfikna på vad som sades får ni gå in och lyssna på Skrivdrömmar och dagens avsnitt (nr 16).
Är ni en icke skrivande person som inte vill fördjupa er i själva tekniken så kan ni spola fram till 1:44 så kommer lästipset från panelen. 

Det här är så otroligt peppande inför nästa boksläpp (25 jan-18)

I nästan två timmar har jag i sällskap av Curry the cat lyssnat på massor av tips på vad en bestseller innehåller. Tack för ännu ett intressant poddavsnitt och ett extra stort TACK för att ni hyllar min bok.
Magiskt! 


Feelgood, deckare, thriller, skräck, romance eller sci-fi?

Vad läser du i hängmattan i sommar?

 
Jag får ofta frågan vad jag läser och inspireras av. 
Helt ärligt så har jag ingen favorit genre. Jag skulle vilja att det fanns en ny genre. 
Jag lyssnar på många olika skrivpoddar och författarna som pratar i dessa poddar är rörande överens om är att de skriver sånt som de själva vill läsa och saknar i bokhandeln. Det gör jag också.

Min genre är egentligen inte feelgood även om feelgood är en bred genre. 
En förläggare skrev i ett resuseringsbrev att det kändes nytt och fräscht att jag blandar feelgood med spänning. Och det är sånt jag gillar att läsa och skriva.
Jag vill ha sköna berättelser med spänningsmoment som driver berättelsen. Inte bara en massa missförstånd och kärleksproblem. (förlåt att jag generaliserar här, men oftast är det så)

En ren feelgood är en relationsroman utan någon vidare spänning som efter sista sidan ska lämna läsaren med en skön lyckokänsla i kroppen. Det gör inte mina berättelser.

Deckare å andra sidan innehåller alltid mord och den typen av spänning är jag inte ute efter. 
Självklart kan folk både dö och försvinna i mina manus, men jag vill inte skriva om en mordgåta.
Därför skulle jag vilja att det fanns en genre som är en blandning av feelgood och spänning.
Ett tips på namn skulle kunna vara feelcuriosity. Det är nyfikheten jag vill åt både när jag skriver och när jag läser.
 
Jag tog upp det här med en förläggare en gång (Kristoffer Lind) men det verkar vara omöjligt att skapa nya genrer. Jag tycker att det är rätt konstigt ändå eftersom förlagsvärlden skriker efter någonting nytt. 
Nu säger jag inte att jag skriver någonting nytt som aldrig skrivits tidigare för det stämmer inte. Det finns som ni vet massor av författare som skriver feelgood berättelser med spänning. Men det finns ingen egen genre för just det. Jag tycker det känns fel att kalla mina manus för feelgood när det inte riktigt är feelgood. Men böckerna måste tillhöra en genre eftersom bokhandlarna ska veta i vilken hylla boken ska stå i. 

Som svar på frågan högst upp så inspireras jag mer av vardagen och filmer än av andra böcker. Kanske beror det på att jag sällan hittar böcker som passar mig. Jag läser massor och lyssnar på mängder av böcker i olika genrer men det är länge sedan jag läste en bok och kände wow- den här boken är för mig.
 
Finns det någon genre du skulle vilja se som inte finns i dagsläget? 
 
Min bok Närmare än du tror som kommer ut i jan-18 hamnar i feelgood-facket. Men som Bokfrun skrev i sin blogg så är det mer av en nagelbitare (som man oftast säger om thrillers, skäck och deckare). Läs hennes fina ord om boken här: 
http://bokfrun.bloggplatsen.se/2017/07/12/11459998-narmare-an-du-tror-jenny-jacobsson/
 
Kolla in herregud&co på fb. Många coola bilder. Lånat bilden ovan därifrån.

Återkoppling är den bästa motorn

Det bästa som finns är återkoppling på det man skrivit. Idag fick jag ett jättefint meddelande ang pocketen I ditt kvarter. Delade det på min författarsida på facebook. 
www.facebook.com/forfattardrommar

Det här med återkoppling är som energidryck när man sprungit ett lopp.
Man får ny energi att jobba lite hårdare, prestera lite bättre och leverera det bästa man kan.
 
Jobbar nu med slutredigering av manuset som ska bli bok i januari. 
Ja, slut och slut. Nu ska texten korrläsas av språkgranskare och andra som återkommer med feedback. Sen måste jag igenom texten ännu en gång. Never ending.

Det sägs att en författare går igenom sin text ca sju gånger innan den är redo att tryckas och ja, det ligger mycket i det. Vet inte vilken gång i ordningen jag gått igenom manuset. Men en sak är säker. Manuset blir bättre och bättre för varje gång.
Nu är det mest finlir vilket är extra kul.
 
Snart kommer det säkert ett mail med omslagsförslag... Bara det liksom. Såååå nyfiken. :D
 
Bilden är lånad.
 

På vilket trappsteg är du?

Man kan välja om man vill ta trappan upp mot det okända och framtiden eller ner mot så-som-det-alltid-varit. 


Kanske har du till och med satt dig ner på ett trappsteg. För visst händer det att livet står på hold trots att tiden rusar. 

Jag står näst högst upp på trappan med blicken fokuserad på ledigheten som finns bakom nästa knut. 

Trappan leder inte bara mot semestern. Exakt var den leder kan ni läsa om i min senaste roman Närmare än du tror som kommer ut i januari. 



Blod och ambulanser

Skriver om slutet på min kommande roman.

Vad sägs om blod och ambulanser?
Poliser och vaniljbullar...
Gröna shorts och lila topp med vita fjärilar...
Foppatofflor och gummistövlar.
Sol, bad och ett och annat lik... eller? 
Hur var det nu?

Mer kan jag inte säga 😂

Nu. Sova. Godnatt!


Den känslan

När man precis ska somna och tanken slår ner som en bomb. 

Skickade jag fel manus till förlaget?

Med en snabb koll i mailkorgen konstaterar jag att rätt manus gått iväg. Dock inte till ett förlag. 

Dags att somna om. 

 


Balansera mera

Tanken är att hitta balans mellan heltidsjobb och skrivandet.

Inte helt lätt. 
Vill man komma någon vart måste man leverera och inte ligga på latsidan. 
Vad väljer man då bort? 
Ja, det finns inte mycket att välja på. 
Umgänget med vänner får stryka på foten. 
Vilket i längden är ohållbart. För hur kul blir livet av att jobba 200% och aldrig njuta av att hänga med polare. 

Här måste förändring ske. 

Igår hade jag semester enbart för att jobba med texten och således frigöra helgen till vila, vänner och nöjen. 
Istället för att jobba 2 timmar om dagen alla dagar i veckan med texten fick jag en sammanhållen arbetsdag vilket ger så mycket mer när man är inne i texten. 

Hoppas kunna fortsätta att ta skrivdagar. Det här var min tredje semesterdag i år som jag haft som ren skrivdag. 

Helgen som gick var full av vila och picknick vid havet. Sånt som jag annars bortprioriterar. Jätteskönt!

Målet nu är att lämna in manuset innan jag påbörjar min semester om ett par veckor. Enbart för att kunna ha semester på min ledighet och ingenting annat. 

Övning ger färdighet. 





Mot nya mål

Idag tog jag död på en mental spärr. Mitt mål har varit att springa en mil i slutet på sommaren. 

Idag sprang jag Midsommarmilen så nu måste nya mål sättas upp. 

Innan sommaren är slut ska jag springa milen under 60 min. Kan tyckas enkelt men för mig är det en stor utmaning. 

Så nöjd att jag genomförde min mil idag trots att mina löparvänner lade ner redan efter ett par kilometer. 
Det är lätt att dras med i andras fall när man är trött, flåsig och överhettad. 
Men jag bet ihop. 

Nu känns det extra bra. Trots skavsår och surr i stumma ben. 

Till dig som tvivlar. Kan jag kan du. 
Har aldrig någonsin sprungit 1 mil tidigare. 



Njut & vila

Önskar alla en härlig midsommar! 


Nerplockad på jorden

Det är lätt att springa fortare och fortfare. Speciellt när man gillar det man gör och triggas av att det är roligt. 
 
 
 
Trots att jag så sent som igår låg i hängmattan för att öva mig i konsten att vila, var det full fart på jobbet idag igen. Flera gånger fick jag påminna mig själv om att inte skynda mellan mitt rum och var jag nu skulle.
 
Tur att jag har kollegor som påminner mig om att dra ner på tempot.
Hur som helst. Efter jobbet skulle jag på ett möte med Oliver och därefter gick vi in på konsum för att handla middag.
 
Jag: Nu skyndar vi oss.
Oliver: Varför?
Jag stannar upp med varukorgen dinglande i handen och ställer mig samma fråga:
Varför?
 
Ja, av ren vana helt enkelt. Att handla mat är bland det tråkigaste jag vet och därför vill jag få det snabbt överstökat.
Vi handlade i lugn och ro utan stressa för att hinna med nästa buss, de går trots allt en ny buss var 15:onde minut. 

Varför är det så svårt att skruva ner ett uppskruvat tempo?