Mot nya mål

Idag tog jag död på en mental spärr. Mitt mål har varit att springa en mil i slutet på sommaren. 

Idag sprang jag Midsommarmilen så nu måste nya mål sättas upp. 

Innan sommaren är slut ska jag springa milen under 60 min. Kan tyckas enkelt men för mig är det en stor utmaning. 

Så nöjd att jag genomförde min mil idag trots att mina löparvänner lade ner redan efter ett par kilometer. 
Det är lätt att dras med i andras fall när man är trött, flåsig och överhettad. 
Men jag bet ihop. 

Nu känns det extra bra. Trots skavsår och surr i stumma ben. 

Till dig som tvivlar. Kan jag kan du. 
Har aldrig någonsin sprungit 1 mil tidigare. 



Njut & vila

Önskar alla en härlig midsommar! 


Nerplockad på jorden

Det är lätt att springa fortare och fortfare. Speciellt när man gillar det man gör och triggas av att det är roligt. 
 
 
 
Trots att jag så sent som igår låg i hängmattan för att öva mig i konsten att vila, var det full fart på jobbet idag igen. Flera gånger fick jag påminna mig själv om att inte skynda mellan mitt rum och var jag nu skulle.
 
Tur att jag har kollegor som påminner mig om att dra ner på tempot.
Hur som helst. Efter jobbet skulle jag på ett möte med Oliver och därefter gick vi in på konsum för att handla middag.
 
Jag: Nu skyndar vi oss.
Oliver: Varför?
Jag stannar upp med varukorgen dinglande i handen och ställer mig samma fråga:
Varför?
 
Ja, av ren vana helt enkelt. Att handla mat är bland det tråkigaste jag vet och därför vill jag få det snabbt överstökat.
Vi handlade i lugn och ro utan stressa för att hinna med nästa buss, de går trots allt en ny buss var 15:onde minut. 

Varför är det så svårt att skruva ner ett uppskruvat tempo?
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Önskar mig

Just nu önskar jag mig mer tid. 
 
 
Hinner inte med det jag skulle behöva. Varken med mitt manus eller att träffa vänner. När tiden finns är jag för trött.
 
 
 
 
Som tur är har jag två extra lediga dagar att se fram emot nästa vecka.
Sen hoppas jag vara på banan igen.
 
 
 

Det bästa är

Med pocketen har min debutroman fått en andra chans. Vilket är underbart kul.
Var och varannan dag får jag återkoppling på boken. 
Jag kommer lägga upp en del av det här på bloggen och en del på min författarsida på Facebook.
Att få återkoppling på det man skriver är som att tanka energi till nästa manus.


 
 
 
Kan man bli annat än stolt, rörd och glad när man får såna här fina meddelanden. Jag suger i mig och jobbar vidare med mina manus. Mot toppen!

Det bästa är att jag har två nya signeringar inbokade. Nu på söndag i Farsta och nästa söndag i Nynäshamn. Mer information kommer. Håll utkik.
 

All inclucive weekend

Fredagkväll -Författarpub. Södermalm 


Lördag - Skrivdag med författarkollegor. Bålsta

Söndag - Signering. Haninge

All inclusive. 





Ytterligheter - varannan vatten

Önskar att jag kunde säga till mina läsare att nästa bok kommer. 

Min fråga är:
Vad får bägaren att rinna över? 

Jag menar inte för egen del utan för förlagen. Vad får bägaren att rinna över i utgivning istället för refusering när man hela tiden ligger på gränsen. Jag är inte den som ger upp och jag lovar att en vackerdag finns mina böcker i bokhandeln. Håll ut tillsammans med mig.


I betraktarens öga

Som många av er vet har jag två manus ute hos förlagen. 


I veckan som gick fick jag svar från två olika förlag som läst båda mina texter. 

Det ena förlaget gillade manuset om Isa som längtar efter barn och har en  stalker på halsen.

Det andra förlaget tyckte bättre om manuset om Malcom och hans gamla mamma.

Riktigt kul att de gillade olika. Det är som jag ofta återkommer till i betraktarens öga det ligger. 

Fokus nu är att redigera klart manuset jag kallar "Damerna" och skicka in det till förlaget som gillade Malcom. 

Men först är det läge att göra reklam och skyltar till signeringen på lördag. 
Mer om den kommer. 

Jag signerar mellan kl: 10-14, 29/4 i Tungelsta trädgårdspark. Välkomna!











Om jag vetat...

 
Om jag vetat att det skulle ta tre år innan jag hade pocketutgåvan i min hand kanske jag hade gett upp. 
Men jag fortsatte jobba stenhårt för att få ut den. Nu är den här och det är ett bevis på att motgången gjorde att jag kämpade ännu hårdare istället för att lägga mig platt.

Det är jag stolt över! 

Låt inte drömmar ligga och ruttna. Ta tag i det ni vill göra och njut av resan även om den är gropig. 
Ni anar inte hur bra det känns när man når toppen.

Nu återstår "bara" att sälja alla böcker. Men det är jag inte orolig över. Jag har en plan och tänker följa den. Det finns fortfarande ett mål med I ditt kvarter och det är att den någongång i framtiden ska bli ljudbok. Men jag skyndar sakta. Nu ska jag njuta av min superfina pocket som hittar nya läsare varje dag.

Det bästa av allt är att gamla läsare köper boken i present till sina vänner. Det är ett fint betyg. :D

Passar på att rikta ett stort rungande tack till ett supermegabra samarbete med Grissla.se 
Om ni ser den här loggan så är ni i trygga händer. <3
 
**Låt inte drömmar förbli drömmar**
 
 
 

Tanken var god

 
Jag tog ledigt redan i torsdags för att arbeta med mitt manus (det om damerna. Manus nr 7). Tanken var då att bara redigera den dagen. Hela dagen och sen vara ledig med resten av familjen över påsk. 
Det gick så där. Det råkar vara så att jag älskar att fixa och trixa med mina texter vilket gjorde att jag jobbade i prinicp varje dag, ett par timmar vid varje tillfälle. Som igår 9-16:30...
Kan liksom inte låta bli.
Idag har jag inte rört mitt manus, men då vet jag att jag har minst två timmar redigering i morgon efter jobbet inplanerat. Än är inte dagen slut så mycket kan hända. ;)

Som några av er redan sett så fick jag ett antagningsbrev från ett förlag under påskledigheten. Det i sin tur leder till att jag får många frågor skickade till mig privat om vilket förlag det är och så vidare.

Av ren princip kommer jag inte att tala om det förrän jag vet om det blir något samarbete eller inte. Det finns så många typer av förlag. Vissa jobbar enbart med traditionell utgivning medan andra jobbar med hybrid/partnerskapsutgivning.
Som de flesta av er vet så har jag precis investerat i min pocket, så för mig gäller traditionell utgivning.
Det finns de som tycker att jag inte borde låta en partnerutgivning stoppa min författarkarriär, utan att jag ska tacka ja och investera i det. Lätt att säga. Faktum kvarstår. Ett partnerskap innebär att jag ska ut med en jäkla massa pengar. Pengar som jag inte har.

Hur som helst. Vad som händer med det här förlaget och mig får vi se. Vi ska prata ihop oss och se vad det kan bli av det. Att bli antagen är en enorm bekräftelse på att man är på rätt väg och det känns så skönt.

Nu är påsken slut och jag har knappt stavat till ledighet, vilket jag just i detta nu ångrar eftersom väckarklockan ringer 05:45 i morgon. Är dock jättejättenöjd med det jag hunnit med under ledigheten.
 
 
Fick precis ett mycket tragiskt besked. Var rädda om er! <3 
 
 

Jag fick ja men tackade nej!

Det kom ett mail. 

Ett antagningsbrev. Ett förlag som vill ge ut båda mina senaste manus. 
Men jag sa nej tack. 

Efter alla hundratalstimmar jag suttit med dessa två så måste jag ge dem en ärlig chans. 
Förlaget ville ge ut dem som e-böcker. 
Hade de sagt ljudböcker hade jag tackat ja. Lyssnar själv på mängder av ljudböcker. 

E- böcker blir det knappt någon utdelning på, vare sig i faktiska läsare eller i royalty. 

Jag ligger lågt och fortsätter önska att ett förlag vill ge ut dem i bokform.

Självklart blir man både smickrad och glad när man blir antagen. Men det är viktigt att våga låta det ta lite tid. En vacker dag, kanske förr än jag anar blir mina manus antagna och utgivna som pappersböcker. 

Jag håller andan, har is i magen och väntar. 


Lyssnar du?

Att lyssna är sannerligen en konst och ett bra sätt att öva är att lyssna på ljudböcker.
Jag har lyssnat på 12 st redan i år. Några få har jag avslutat efter bara någon timme men de flesta har gått från början till slut.

I DN här om dagen stod det att man bör hinna läsa tre tusen böcker under en livstid om man börjar vid 10 års ålder.

Detta gäller inte mig eftersom jag började betydligt senare med att läsa böcker. Nu när jag lyssnar hinner jag utnytta "spilltid" och kommer väl ikapp något i alla fall.
Google konstaterade för sju år sedan att det fanns 129 864 880 boktitlar i världen, detta säger mig att jag gör rätt när jag lägger bort böcker som inte fångar mig redan efter ett par sidor. Som mest läser jag 50 sidor innan jag lägger bort dem, men oftast släpper jag dem redan runt 20.
Som författare har man skyldighet att trollbinda sina läsare och hålla intresset hos läsaren uppe. Misslyckas man med det så är det helt okej att läsaren lägger bort boken.

Jag hade en tid när jag kämpade mig igenom böcker trots att jag varken gillade dem eller förstod dem. Detta enbart för att jag fick dåligt samvete mot författaren om jag lade bort boken. Nu vet jag bättre. Min tid är mer värdefull än att jag ska traggla sånt jag inte tycker om.
Jämför med teve program. Inte sitter ni väl och tittar på en serie för att ni råkade börja även om ni inte tycker om den. Nä, just det. Ni zappar vidare till nästa kanal. 
Mitt råd till alla er som tragglar tråkiga böcker, byt kanal, köp en annan bok och njut istället.
Tänk om en tråkig bok blir det sista du läser! 

Vi lever i en tid när vi jagar tid, egen tid och ändå känner jag allt för många som viger massor av timmar på halvbra böcker. 
Ni gör givetvis som ni vill. Jag vill bara väcka en tanke här.

En vän till mig sa nyligen. "Jag läser en sån sjukt tråkig bok. Dessutom är den på sexhundra sidor."
Jag sa givetvis, "Släpp den och gå vidare. Det finns många bra böcker som väntar på dig."
Svaret jag fick: "Nä, jag måste läsa klart den för det är en klassiker!"
...
Detta övergår mitt förstånd. Varför läsa en tråkig bok, tjock som en tegelsten bara för att det är en klassiker. Herregud. Låt nya moderna böcker läsas och få chansen att bli bra klassiker i framtiden istället.

Lite rolig fakta på det:
 
Emily Temple har nyss för sajten Lithub gjort en ny uträkning, baserad på kön och ålder. Den amerikanska genomsnittsläsaren läser, enligt statistiken, 12 böcker per år men Temple räknar kallt med att sajtens publik snarare klarar av 50. Så de krassa siffrorna: en femtio­årig kvinna har 1 775 böcker kvar att läsa, medan en sjuttiofemårig man har 600. Är du kvinna och tjugofem så kan du glädja dig åt 3 050 böcker medan en åttioårig man får välja noga vilka 450 böcker som återstår före graven.
 
 Bilden är lånad.

Ibland tar det stopp

För ett drygt år sedan skrev jag på manus nr 6. Storyn flöt på bra men när jag närmade mig slutet tog det tvärstopp. (Hade skrivit 70% av berättelsen)

Jag lade manuset åt sidan och började på ett helt nytt. 
Manus nr 7 skrev jag klart för en dryg månad sedan och bestämde då att jag skulle ta tag i manus nr 6 igen.
Som bekant behöver manus vila innan man drar igång med redigering, så det passade väldigt bra. 

Manus nr 6 skrev jag klart idag efter några veckors slit! Så skönt. 
Nu kan jag ägna mig åt redigering de närmaste månaderna. Först redigera manus nr 7 och sen manus nr 6.

Allt medan jag väntar svar från förlagen på manus nr 4 & 5. 

Jag följer min plan och det känns bra att jag lyckas hålla mig till den. Inte alltid helt enkelt.

Innan jag börjar redigeringsresan ska jag ta en välbehövlig paus på si så där 14 dagar. 
Tänk vad jag kommer få tid över till annat. 




Tre detaljer som sätter guldkant på vardagen!



Skrivträffar med bästa kollegorna.


Curry the cat ❤


Tulpaner!

Det är de små sakerna i livet som gör det. 

Vilka är dina tre? Lägg gärna upp bilder i tråden på fb. 😊



Detaljerna gör skillnaden


Övning ger färdighet och det är alltid detaljerna som avgör. 

Har bestämt att 2017 blir detaljernas år.

Inget nytt manus ska skrivas under 2017. Två manus ska färdigställas och två andra ska omarbetas helt och hållet. 
Känns bra nu när beslutet är taget. 

- Oliver på bilden från 2015 - 





Man får vara glad för det lilla.


Fokus på det positiva så känns det bättre. :)


En återkommande fråga

En ständigt återkommande fråga när man skriver böcker är:
Vad får du allt ifrån?

Efter att ha skummat igenom ett gammalt halvfärdigt manus undrar jag också det... 

Var kommer allt ifrån? 

/ Förundrad, chockad och road

The end!

 
 
 
Efter 9 månader släpper jag taget. Nu ska manuset få vila ett par veckor innan jag ser över det igen.

Helgen har varit perfekt. Fint väder. Strålande sol. Långa promenader (i lördags en hel mil) idag ca 6 km. Tre timmars skrivtid i lördags och tre timmar idag. 

Nu vila. 
 
 
 
 
 

Det är lördag i morgon! 🙌

Ni vet när väckarklockan ringer och det enda man vill göra är att somna om. 
Hela den här veckan har jag känt så. 

I morse när jag kämpade mig ur sängen lovade jag mig själv att ta lång sovmorgon i morgonbitti. Utan att få dåligt samvete för att jag sovit-bort-hela-dagen. 

Kan nästan slå vad om att jag vaknar vid sju-tiden av vårfåglar som sjunger i trädet utanför. 

Om jag mot förmodan inte lägger kudden över huvudet utan tar mig ur sängen. Då lovar jag att ta mig ner till gymet före 10. 

Bara det är ju en bra anledning till att somna om...


*Godnatt*🌙

Bockar och plankor

Den här helgen har jag roat mig med att bocka av saker. Slutföra. Bocka av.
Så skönt.
Nu är det bara att luta sig tillbaka och se vad det blir för utdelning.

Nu återstår dagens planka efter en härligt yogapass samt lite nackövningar.
 
 
Som jag säkert redan berättat så har vi en utmaning på jobbet. Vi är ett gäng som ska tävla i plankan. Om jag inte minns fel så är det den 11 februari. Återkommer om det.

När jag väl är klar med detta ska jag njuta av Skavlan. Missade programmet i fredags eftersom jag var på puben och roade mig med författarkollegor.

Hoppas ni haft en härlig helg. Snart är det måndag igen.

Med lite tur kommer jag få provtryck nummer två på pocketomslaget den här veckan. Håll tummarna. Längtar ihjäl mig.