Helt naturligt eller övernaturligt

 
Tänkte gå tillbaka ett par år och berätta om någonting som kan betraktas som helt naturligt eller rent av övernaturligt.
Eftersom alla har fullt upp så här i nyårstider ska jag fatta mig kort.

I februari 2014 gick jag på någonting som heter Bergsmeditation. Allt går ut på att man ska gå så djupt in i meditationen att man kommer till sitt innersta rum. (flummigt? Ja, en aning. Men mycket spännande)
Detta gjorde jag i en liten grupp av människor. När vi "vaknade" ur meditationen fick vi berätta vad vi sett och varit med om under meditationen.

Kan väl tillägga att jag i min presentation hade berättat att jag skrev manus till romaner och att jag drömde om att bli utgiven.

När så jag fann mitt innersta rum under en av de sista tillfällena vi träffades så upplevde jag att jag satt på golvet i ett rum fullt av böcker. Höga staplar av böcker omringade mig. Dessutom singlade lösa blad runt mig i luften.
När jag berättade detta sa en av deltagarna:
- Du måste släppa taget om dina tankar när du går in i meditationen...

Det hade jag gjort. Hon trodde att jag skapade den här platsen bara för att jag önskade så hårt att jag skulle bli utgiven.

Hur som helst. Det här var alltså i februari 2014. 
I April, två månader senare fick jag ett antagningsbrev från ett förlag och min debutroman kom ut redan i september samma år. Under 2014-2015 medverkade jag i 14 olika novellantologier. Och nu när det är slutet på 2016 är jag uppe i 15 olika novellantologier. 

Är det helt naturligt eller är det övernaturligt att jag kunde se mig själv sitta där i ett hav av böcker? Tänker mig att pappersarken som singlade ner symboliserar alla noveller och att böckerna symboliserar min debutroman. 
Vad tror ni?

Vill passa på att önska er ett glimrande nyår och ett fantastiskt 2017. Tack för att ni följt mig i år och alla år innan dess. Hoppas ni vill haka på in i framtiden.

* Skål för möjligheternas år *
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:


Länk:


Kommentar:


Trackback