Nerplockad på jorden

Det är lätt att springa fortare och fortfare. Speciellt när man gillar det man gör och triggas av att det är roligt. 
 
 
 
Trots att jag så sent som igår låg i hängmattan för att öva mig i konsten att vila, var det full fart på jobbet idag igen. Flera gånger fick jag påminna mig själv om att inte skynda mellan mitt rum och var jag nu skulle.
 
Tur att jag har kollegor som påminner mig om att dra ner på tempot.
Hur som helst. Efter jobbet skulle jag på ett möte med Oliver och därefter gick vi in på konsum för att handla middag.
 
Jag: Nu skyndar vi oss.
Oliver: Varför?
Jag stannar upp med varukorgen dinglande i handen och ställer mig samma fråga:
Varför?
 
Ja, av ren vana helt enkelt. Att handla mat är bland det tråkigaste jag vet och därför vill jag få det snabbt överstökat.
Vi handlade i lugn och ro utan stressa för att hinna med nästa buss, de går trots allt en ny buss var 15:onde minut. 

Varför är det så svårt att skruva ner ett uppskruvat tempo?
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Anna Keiler

Jag vet, jag är precis likadan. Blir stressad av att gå sakta och jag blir galen på folk som går skiiiiitsakta på tex tunnebaneperrongen framför mig så att jag inte kan gå så fort jag vill. Och handla mat är bland det tråkigaste jag vet också och det vill man gärna få avklarat på kortast möjliga tid. Och som du säger, det är väldigt svårt att dra ner på tempot. Dags att ses snart? Nu har jag mer tid. Kram Anna

Svar: Ja. Funderar på att dra till stan i morgon. Jag skickar pm till dig. 😊

2017-06-15 kl. 21:57:24

Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:


Länk:


Kommentar:


Trackback