Om jag visste



Ibland tänker jag att det är tur att jag inte vet hur många gånger jag måste gå igenom ett manus innan det blir så nära perfekt det någonsin kan bli. 

Jag har ingenaning om vilken vända jag är inne på med det här manuset men ska jag ge mig på en vild gissning så ligger det nog mellan 6-7 ggr. 

Det är inte mycket kvar nu. Men sen...
Då ska det "rättas in" i Word och därefter ska allt läsas ytterligare en gång så det inte smugit sig in några hål eller missar. 

När man, som jag gjort i det här fallet tagit bort en ganska stor del har jag också tvingats lägga till en annan. Då är det extra viktigt att se så att historien fungerar igen. 

Förut tog jag mig an redigeringen på samma sätt som storstädning. Fylld av bävan och tristess.
Men nu älskar jag redigeringen, det är väldigt kul att se någonting nytt växa fram. 
Städningen...
Nä, den är precis lika tråkig som alltid men känslan när det är rent och fräsch är densamma. 

Ha en härlig dag!


Den besynnerliga framtiden är här



Tala om för mig hur en person som jobbar med intuitiv coaching kan berätta för mig att jag kommer att bli anställd vilken dag som helst inom de närmaste dagarna.
Två dagar senare, två dagar senare får jag samtalet:
"Jag vill anställa dig"

Tala om för mig hur det är möjligt om det inte finns något som heter Ödet. 

Jag har alltid varit tveksam till att tro på ödet, men samtidigt alltid varit väldigt nyfiken på detsamma.
Jag tror att jag faktiskt blivit övertygad. 
Personen talade också om andra saker som jag snart kan bocka av om det stämmer eller inte. 

Vill du också veta vad som väntar runt hörnet? 
Kolla in www.helandekraft.com
Ni kommer inte bli besvikna. Så häftig upplevelse. 

- Det blir som det ska vara -




Nikki i Idoljuryn sa en mycket klok sak idag.


Varje val måste vara det smartaste och bästa för dig.

Det tar jag med mig in i förlagsdjungeln. 
Det är knappast så att man som nykokt författare kan välja och vraka bland förlagen.
Men det finns bättre och sämre vägar att gå. Det är här det gäller att välja rätt och ha funderat igenom beslutet ordentligt. 
Ibland kan även envishet stjälpa stora lass. 


Det sägs att

Det sägs att författare måste läsa mycket. Helst varje dag.
Jag har precis som de flesta läseperioder när böckerna avlöser varandra i en strid ström.
Nu är det den tiden och jag vill helst läsa jämt, helst något riktigt bra som kan hålla mitt intresse uppe. 
Ja, jag erkänner. Jag är rätt duktig på att lägga bort böcker som inte trollbinder mig. För duktig ibland till och med. 
Jag måste svepas med från sidan ett det är så min hjärna fungerar. Allt eller inget. 
Har precis läst ut en bok som höll mig fast. 
På torsdag ska jag på releasefest för en bok som jag väntat på och som jag räknar med kommer att falla mig i smaken. 
Frågan nu är:
Vad läser jag fram till torsdag?
Visst det är bara två dagar dit, men jag vill läsa nu. Vill dock inte fastna i något eftersom boken jag ska köpa på torsdag ska läsas direkt. 

Som många av er sett så redigerar jag nu. Läser mitt eget manus och skriver om delar, plockar bort en karaktär och fördjupar andra. 
Kanske borde jag nöja mig med att läsa det. 
Ibland när jag slukas av andra författares böcker tänker jag att jag borde lägga tiden på mina egna texter så att de kan bli färdiga böcker någon gång. 
Men lästid är viktig tid. 

Nä. Nu ska jag inte bli rastlös över att jag inte har något att läsa, utan jag ska lägga den tiden på min redigering. 
Ett steg närmare utgivning alltså. 


Jag är döden - Ingemar Bergman
Min favoritpenna och redigeringskamrat.

Funderingar från en brygga



Det finns författare som hävdar att det är positivt att förlagen dröjer med svar. Att förlagen förhoppningsvis läser hela manuset och kanske till och med har det uppe på ett manusmöte. 

Normalt är det 2-6 månaders väntetid efter det att manuset lämnat boet tills dess man får svar. 
Jag, eller rättare sagt mitt manus går in i 5:e månaden nu. 

Som jag sa till en förläggare:
"Att vara författare är som att vänta på julafton. Varje dag. Hela året."

Jag har det så eftersom jag hela tiden påbörjar ett nytt skrivprojekt i samma stund jag skickar in ett färdigt. 

Just nu ligger två manus för bedömning hos förlagen och ett pocketmanus.
Så ja. Man kan väl säga att jag väntar otåligt och spänt på julafton. 

Därmed inte sagt att jag vill ha tomtar och snö... Nä, det kan jag klara mig utan. Jag vill gärna ha sol och bad så länge det någonsin går. 
Snarare vill jag höra tryckpressar och skriva avtal. Känna doften av en ny bok, min bok och signera så pennan glöder. Skåla i champagne och ha release. Det vill jag ha. Gärna nu. Helst igår. 

Förra boken. Första boken släpptes 2014. Sen dess måste jag ha glasögon för att verkligen se vad jag skriver när jag ska signera! Det hinner hända mycket på två år. 
Vem vet när nästa boksläpp blir? 1 år, 2 år, 5 år, 10 år? Ingen vet. Det enda jag vet är att det kommer för jag jobbar stenhårt på den bollen. 

Tålamod, sa förläggaren. Du måste ha tålamod Jenny!

Ärligt talat. Jag vill inte ha tålamod. Jag vill ha mina böcker ute till försäljning så mina läsare får sitt och jag kan skriva på nästa utan att ägna mig åt tålamod hela dagarna. 

Hur som helst. En brygga, ett hav, en fundering, strålande sol och ett jävlar anamma. Det är vad som krävs för att uppbringa tålamodet. 


Just saying



Jag brukar fastna framför såna här hyllor i butikerna och drömma mig bort en stund. 

Vad drömmer du om?


Vem har sagt att vägen ska vara rak?



Det är roligare när det svänger. 

Lite bilder från en väldigt mysig tomatprovning igår. Kolla här! 









Min favorittomat var det strykande åtgång på. Dock inte vinnaren. (Som jag tyvärr inte minns namnet på)
Tomatprovningen lärde mig att jag föredrar syrliga tomater framför söta. Fasta framför mjöliga. Små framför stora. Och gärna gula eller orangea. 

Vill ni frestas av tomaterna får ni åka till Stavhäll Trädgård. Ni kan också gilla deras fb sida om ni vill se vad de har för jippon framöver. 

Kvällen avrundades med ett sent skrivpass. 


Författarhjärnan som aldrig sover. :)



Den enes död den andres bröd



Jag tror att man skulle kunna förklara förlagsvärlden lite så. 
Fast ändå inte. 
Det jag menar är att, det ett förlag tackar nej till kan bli en guldko hos någon annan. 
Ingen död här inte. Men ni fattar. 

När jag får refuseringsbrev tänker jag alltid att det väntar någonting bättre runt hörnet. Självklart är det mest för att överleva själv i förlagsdjungeln som jag väljer att tänka så. 
Det kanske inte alls väntar någonting bättre runt hörnet. Men jag vill hålla fast vid den tanken. 
Det är onekligen lätt att gräva ner sig. Dra något gammalt över sig och tänka att jag skiter i det här. Det räcker nu. 
Men jag vill inte ge upp och det kommer jag inte att göra heller. 
Det gäller att skaka av sig och sätta nya mål. Hela tiden nya mål. 

Ett manus som en gång varit antaget av ett förlag, ett manus som inte hann se dagens ljus pga att förlaget fick problem. Det manuset som nu hyllas av förlagen men likväl refuseras, det manuset som förhoppningsvis blir någon annans bröd. Det manuset som får mig att klamra mig fast vid tanken att det väntar någonting bättre runt hörnet. 
Det manuset fick ytterligare en refusering idag. 

Jag minns när jag fick smset. "Vi vill ge ut ditt manus. Vi är väldigt förtjusta i det."
Den lyckan! Där och då. Jag tror att jag hoppade jämfota av glädje på köksgolvet. 

Nu en kamp mot tiden. En kamp om och med förlagen. 
Ändå finns vissheten där. Vissheten om att ett förlag en gång för inte mer än ett år sedan var beredd att satsa för att ge ut boken. 
Manusets tid kommer. Det vittnar de fina refuseringsbreven om. Snart, snart tror jag att manuset når sin hamn. Då kommer jag med all säkerhet hoppa jämfota där jag står när antagningsbeskedet når mig. 
Om jag längtar?
Gissa!

Bilden är från dagens arbetsplats. Nytt manus tar form och gör att jag kan fokusera på annat än att vänta. 

Never ever give up your dreams! 

En magisk plats


Med magiska människor och magiska djur. 




Den här vyn kommer jag sakna hela långa vintern. Men sen så. 


Vi gick till Sylvisdöttrar och köpte frukostbröd medan andra åt frukost på Fårögården. 

Eva Åkerlind förläggare, AcCollin författare, Eva Ludvigsen författare, Åsa Bonelli författare, Anna Arvidsson författare, Andreas Arvidsson mfl.

Den här veckan blev vi inte bortskämda med sol. Så alla tog tillfället i akt.


Inte kul att behöva ropa hejdå till dessa sköna bönor Eva Jansson och Barbara Kjellström. Men vad gör man när vardagen kallar. 


Men, men. Sånt är livet. Vi jobbade vidare på båtresan hem. 


Jossan jobbar med genomläsning av sitt manus. 


Jag skriver nytt! (Nåja 30% in i manuset) Så himla kul. Och Anna funderar över texten hon skrivit 


Ett år går fort. Snart är vi tillbaka och då ska det bli spännande att se var alla författare hamnat i evighetsjakten på förlag och drömmar. 
Huvudsaken är att vi aldrig ger upp utan jobbar vidare. En dag händer det!


Kanske redan nu 😂 Jag och Bergman skrapar triss.

Hur fort kan det gå och hur trött kan man bli?



Hur fort kan det gå och hur trött kan man bli?

Dagarna här på Fårö går i ett rasande tempo. Jättekul förvisso men jag vill ha mer. 
Än är det dock inte slut men det är nära nu och jag vill pausa tiden.
Stanna i skrivbubblan och bara få vara. 
Här kommer ett gäng bilder jag lovade. 
(Ni som följer mig på insta och/eller på författarsidan www.facebook.com/forfattardrommar kanske har sett några av dessa redan)


Idag fick vi en guidad tur i Bergmans fotspår. Vi åkte runt till olika inspelningsplatser. Miljön är magisk och att få höra berättelsen om Bergmans person och levene var verkligen spännande. 



Hammars Fårö


Ett gäng glada amatörer. Eva, jag, Jossan och Cicci. 


Snacka om naturkrafter när delar av kalkstenen rasar ner i vattnet och knäcks av som en knäckbrödsskiva. Detta hände för två år sedan. Helt galet. 


Sylvisdöttrar ett måste när man bor här.



Gemensam middag på Fårögården.


Skrivpass på Stenungsbageriet på Sudersand och en jättegod och krämig latte.


Morgonpromenader på stranden. 





Kvällsmys med Sekten på Fårö 😄 (förlåt men jag har nyligen läst Sekten på Dimön)


Sist men inte minst. Ett gruppfoto i kvällningen. 

Den här veckan lider mot sitt slut, men inte riktigt än. 
I morgon väntar promenad, Bergmanscenter, skrivtid och ännu mera mys. 
Inte konstigt att alla är galet trötta redan vid 22-tiden. 
Nu. Nattavara! På återseende. 


Nu börjar det

Mina författarkollegor öser upp bilder från deras resa till Gotland. Författarveckan. Den efterlängtade, är äntligen här. Själv har jag valt att dyka upp på Fårö i morgon.
Innan jag kan koppla av ska vi fira Meja som fyller 14 år. Tyvärr missar jag hennes födelsedag men ikväll blir det goa grejer och paket.

Började packa igår. Det är banne mig lika svårt varje gång. Men nu är i alla fall kläderna nerpackade och jag kan säga att det blir myskläder för hela slanten. 
Och träningskläder förstås. Någon sa att min promenadrutin befinner sig på Fårö, så jag hoppas att den väntar på mig där.
Förra året gick jag allt mellan 5-10 km om dagen under författarveckan. Det har jag tänkt göra även detta år. Men jag står över om det regnar. Vädret ska bli omväxlande i år så vi får se hur det blir med allt. 
Förra året hade vi så oförskämt bra väder att vi mest satt utomhus och jobbade. Jag hoppas att vi får några såna dagar även i år. 

Den här veckan kan bli årets bästa på många olika sätt. Mer om det längre fram.
Ska bli så mysigt att kliva in i författarbubblan tillsammans med ca 25 st vänner och bekanta som delar exakt samma intresse.
 

Ska försöka uppdatera bloggen om hur det går därute på Fårö. Om det inte blir så kommer en sammanfattning i slutet på veckan.

Om ett år vet jag hur det gick.

Om jag för ett år sedan vetat vad jag vet idag. Så hade jag kanske gett upp hoppet.
Men på något sätt har jag tagit för vana att alltid ta en dag i taget. Aldrig hoppas för mycket även om mina mål fortfarande är stora. 
Jag hittar alternativa vägar, tänker om och provar något nytt. Det ger sig sakta.

Jag får ständigt frågor som:
- När kommer pocketen?
- När släpps din nästa roman?

Och ja, jag har fortfarande inget svar på det. Önskar att jag hade. Och ni ska veta att jag jobbar på den bollen. Hela tiden. Dygnet runt känns det som emellanåt.
Det finns intressenter, men inga avtal är påskrivna. Vi får helt enkelt se var det leder.

När jag återfick rättigheterna till pocketutgåvan fick jag inte köpa loss omslag och inlaga, vilket man oftast får. Just då kändes det rätt tungt. Men nu när jag tillsammans med Liza Liljeroth har satt ett jättefint omslag till pocketutgåvan känns det mer än rätt. Boken får en välbehövlig nystart på alla sätt. 
Ni kanske undrar hur jag kan vara så säker på det när jag inte har något avtal undertecknat. Svaret är att jag har bestämt mig för att den ska komma ut. Om jag så ska ge ut den själv i sista led. 

Igår och idag har jag jobbat om baksidestexten flera gånger, och jag satte den precis. Allt i samarbete med Liza. Hon har på ett otroligt snabbt och effektivt sätt hjälpt mig att navigera fram till resultatet vi båda är jättenöjda med. Hennes hemsida är inte klar än men behöver ni en duktigt, snabb och lyhörd omslagsmakare eller hjälp att sätta inlagan. Så hör av er till mig så kan jag förmedla kontakten så länge.
Jag är så glad över resultatet. Tyvärr kan jag inte visa det för er än. Men ni kan få se en del av det. 

 
Nu när jag kan lägga baksidestexten i "färdig-högen." Ska jag hänga tvätt eftersom jag ska packa. Snart bär det av till författarveckan på Fårö.
Medan tvätten torkar ska jag kika in i mitt senaste skrivprojekt. Manuset om de tre damerna som jag redan älskar trots att jag bara är i början av berättelsen.

Torsk på tomater



Faktum är att jag blir sugen på att odla egna tomater. 
Idag var jag på Stavhälls Trädgård i Tungelsta och plockade dessa. Så goda!
Kul med självplock. 
Tänk er att ni kommer till tomathimlen. Tomatplantor från golv till tak i långa rader och allt ser så där jättegott ut. 


Längtar redan till nästa lördag när jag ska dit och handla mer.
De har visserligen öppet alla dagar, men jag vill gärna passa på att ta en kopp te i deras trädgårdskafé igen. Mysig miljö. 


Ja, ni ser ju 😍

Dessutom fick jag syn på den här nu ikväll. Gissa vem som tänker köpa en sån våffla nästa vända på Gotland. 


Tur att jag ska tillbaka nästa måndag. 
Hungrig? Jag? 😄





Hej vardag!

Tro det eller ej.

Men inte en enda gång under semestern har jag öppnat min dator. Jag har gjort ett par inlägg på fb samt lagt upp bilder dagligen på instagram via telefonen. Datorn hade jag givetvis med mig men den har legat i byrån tillsammans med en massa kläder jag hade packat med mig som jag inte använde. Jag är bäst på att packa förmycket. Jobbar på det. ;)

 
Ja, vad har då hänt under semestern när jag inte suttit klistrad bakom en skärm. Vi har firat 20 år tillsammans. Nya ringar blev det. :) 

Vi har badat varje dag i havet. +22 gr. Helt underbart. Vi har hängt runt med massor av olika vänner. Bilder finns på instagram jennyjjacobsson. Den här semestern har verkligen varit semester på alla tänkbara sätt. Det fyra senaste åren har jag jobbat med olika manus när vi haft ledigt, men inte någonting den här gången. Verkligen välbehövligt. Så skönt att bara fika runt med kompisar, bada, äta gott och ta dagen som den kommer. 
Vi har haft kalasbra väder, duggregn ungefär 30 min under våra 2 veckor på landet.
 
 
Under semestern har jag lyckats koppla bort precis allt som har med måsten och hösten att göra. Levt dag för dag och läst bra böcker.
Nu är vardagen här. Nästan i alla fall. Kom hem igårkväll och idag har vi bockat av många tråkiga saker som att betala räkningar, tvätta, skura altanen osv... 
Ska jag vara helt ärlig så föredrar jag semester. ;)

 
Sommarens bästa grillfest tillsammans med ett glatt gäng från Gotlandsvåfflan.

 
Spontan författarträff på Fårö med middag och vin. Undrar om alla Fåröförfattare klär sig i samma nyans av blått. 

 
Vet inte varför de här goingarna hamnade på sniskan och varför de inte vill stå upp. Men goda så in i bänken också väldigt lätta att sakna när vardagen tar över.
 
 
Dock inte fy skam att komma hem till dessa. Det är sant det man säger om att egen härd är guld värd. Så goda!
 
 
Min analoga anteckningsbok har också legat i byrålådan hela semestern och även den behövde en uppdatering. Nu är vardagen här och jag är mer än redo.

Nu ska jag jobba exakt 8 dagar sen bär det av till Gotland och Fårö igen. Idag har jag tagit beslut om att jobba klart manuset som jag kallar för "Inga trådar", det har varit hos lektör och ska finslipas. Tror att det bli den bästa saken att göra på författarveckan. Helst av allt vill jag skriva på mitt nya manus, men jag vill inte att degarna ska surna så det är bäst att ta hand om dem först.
 
Jobbar vidare i kampen om att I ditt kvarter ska bli pocket och hoppas på svar från förlag inom kort på mitt manus "Ur tystnaden stiger skulden." Jag är övertygad om att jag går en spännande höst till mötes.

Nu ska jag sätta mig in i "Inga trådar" -manuset som legat på hold, så jag är redo att jobba med det när det är dags för finslipning. Längtar ihjäl mig till Fårö och hela goa gänget som kommer dit.
 
 
 
 
 

Skrivflow vs tidig morgon

Det är inte helt praktiskt att njuta av ett skrivflow när klockan är 23:30 när man vet att klockan ringer 05:45.

Nu längtar jag till ledigheten som kommer allt närmare. Jag hoppas på mycket skrivtid, sol och lugn.

Nu är det dags för morgonens första kopp. Önskar er alla en bra dag.

Skriva får jag fortsätta med efter jobbet.


Min profilbild

Välkommen till min skrivprocess! Här kan ni följa mitt skrivande. Jag är författare och novellist. För personlig kontakt jjacobsson3@gmail.com




Här går det bra att
beställa min bok

ADLIBRIS & BOKUS



Du har väl inte missat mitt webbradioprogram!



Här kan du beställa
#Älskanoveller, projektet
jag är grundare till!







Här kan ni lyssna på
radiointervjun om hur
#Älskanoveller-
projektet kom till