Den enes död den andres bröd



Jag tror att man skulle kunna förklara förlagsvärlden lite så. 
Fast ändå inte. 
Det jag menar är att, det ett förlag tackar nej till kan bli en guldko hos någon annan. 
Ingen död här inte. Men ni fattar. 

När jag får refuseringsbrev tänker jag alltid att det väntar någonting bättre runt hörnet. Självklart är det mest för att överleva själv i förlagsdjungeln som jag väljer att tänka så. 
Det kanske inte alls väntar någonting bättre runt hörnet. Men jag vill hålla fast vid den tanken. 
Det är onekligen lätt att gräva ner sig. Dra något gammalt över sig och tänka att jag skiter i det här. Det räcker nu. 
Men jag vill inte ge upp och det kommer jag inte att göra heller. 
Det gäller att skaka av sig och sätta nya mål. Hela tiden nya mål. 

Ett manus som en gång varit antaget av ett förlag, ett manus som inte hann se dagens ljus pga att förlaget fick problem. Det manuset som nu hyllas av förlagen men likväl refuseras, det manuset som förhoppningsvis blir någon annans bröd. Det manuset som får mig att klamra mig fast vid tanken att det väntar någonting bättre runt hörnet. 
Det manuset fick ytterligare en refusering idag. 

Jag minns när jag fick smset. "Vi vill ge ut ditt manus. Vi är väldigt förtjusta i det."
Den lyckan! Där och då. Jag tror att jag hoppade jämfota av glädje på köksgolvet. 

Nu en kamp mot tiden. En kamp om och med förlagen. 
Ändå finns vissheten där. Vissheten om att ett förlag en gång för inte mer än ett år sedan var beredd att satsa för att ge ut boken. 
Manusets tid kommer. Det vittnar de fina refuseringsbreven om. Snart, snart tror jag att manuset når sin hamn. Då kommer jag med all säkerhet hoppa jämfota där jag står när antagningsbeskedet når mig. 
Om jag längtar?
Gissa!

Bilden är från dagens arbetsplats. Nytt manus tar form och gör att jag kan fokusera på annat än att vänta. 

Never ever give up your dreams! 

En magisk plats


Med magiska människor och magiska djur. 




Den här vyn kommer jag sakna hela långa vintern. Men sen så. 


Vi gick till Sylvisdöttrar och köpte frukostbröd medan andra åt frukost på Fårögården. 

Eva Åkerlind förläggare, AcCollin författare, Eva Ludvigsen författare, Åsa Bonelli författare, Anna Arvidsson författare, Andreas Arvidsson mfl.

Den här veckan blev vi inte bortskämda med sol. Så alla tog tillfället i akt.


Inte kul att behöva ropa hejdå till dessa sköna bönor Eva Jansson och Barbara Kjellström. Men vad gör man när vardagen kallar. 


Men, men. Sånt är livet. Vi jobbade vidare på båtresan hem. 


Jossan jobbar med genomläsning av sitt manus. 


Jag skriver nytt! (Nåja 30% in i manuset) Så himla kul. Och Anna funderar över texten hon skrivit 


Ett år går fort. Snart är vi tillbaka och då ska det bli spännande att se var alla författare hamnat i evighetsjakten på förlag och drömmar. 
Huvudsaken är att vi aldrig ger upp utan jobbar vidare. En dag händer det!


Kanske redan nu 😂 Jag och Bergman skrapar triss.

Hur fort kan det gå och hur trött kan man bli?



Hur fort kan det gå och hur trött kan man bli?

Dagarna här på Fårö går i ett rasande tempo. Jättekul förvisso men jag vill ha mer. 
Än är det dock inte slut men det är nära nu och jag vill pausa tiden.
Stanna i skrivbubblan och bara få vara. 
Här kommer ett gäng bilder jag lovade. 
(Ni som följer mig på insta och/eller på författarsidan www.facebook.com/forfattardrommar kanske har sett några av dessa redan)


Idag fick vi en guidad tur i Bergmans fotspår. Vi åkte runt till olika inspelningsplatser. Miljön är magisk och att få höra berättelsen om Bergmans person och levene var verkligen spännande. 



Hammars Fårö


Ett gäng glada amatörer. Eva, jag, Jossan och Cicci. 


Snacka om naturkrafter när delar av kalkstenen rasar ner i vattnet och knäcks av som en knäckbrödsskiva. Detta hände för två år sedan. Helt galet. 


Sylvisdöttrar ett måste när man bor här.



Gemensam middag på Fårögården.


Skrivpass på Stenungsbageriet på Sudersand och en jättegod och krämig latte.


Morgonpromenader på stranden. 





Kvällsmys med Sekten på Fårö 😄 (förlåt men jag har nyligen läst Sekten på Dimön)


Sist men inte minst. Ett gruppfoto i kvällningen. 

Den här veckan lider mot sitt slut, men inte riktigt än. 
I morgon väntar promenad, Bergmanscenter, skrivtid och ännu mera mys. 
Inte konstigt att alla är galet trötta redan vid 22-tiden. 
Nu. Nattavara! På återseende. 


Nu börjar det

Mina författarkollegor öser upp bilder från deras resa till Gotland. Författarveckan. Den efterlängtade, är äntligen här. Själv har jag valt att dyka upp på Fårö i morgon.
Innan jag kan koppla av ska vi fira Meja som fyller 14 år. Tyvärr missar jag hennes födelsedag men ikväll blir det goa grejer och paket.

Började packa igår. Det är banne mig lika svårt varje gång. Men nu är i alla fall kläderna nerpackade och jag kan säga att det blir myskläder för hela slanten. 
Och träningskläder förstås. Någon sa att min promenadrutin befinner sig på Fårö, så jag hoppas att den väntar på mig där.
Förra året gick jag allt mellan 5-10 km om dagen under författarveckan. Det har jag tänkt göra även detta år. Men jag står över om det regnar. Vädret ska bli omväxlande i år så vi får se hur det blir med allt. 
Förra året hade vi så oförskämt bra väder att vi mest satt utomhus och jobbade. Jag hoppas att vi får några såna dagar även i år. 

Den här veckan kan bli årets bästa på många olika sätt. Mer om det längre fram.
Ska bli så mysigt att kliva in i författarbubblan tillsammans med ca 25 st vänner och bekanta som delar exakt samma intresse.
 

Ska försöka uppdatera bloggen om hur det går därute på Fårö. Om det inte blir så kommer en sammanfattning i slutet på veckan.

Om ett år vet jag hur det gick.

Om jag för ett år sedan vetat vad jag vet idag. Så hade jag kanske gett upp hoppet.
Men på något sätt har jag tagit för vana att alltid ta en dag i taget. Aldrig hoppas för mycket även om mina mål fortfarande är stora. 
Jag hittar alternativa vägar, tänker om och provar något nytt. Det ger sig sakta.

Jag får ständigt frågor som:
- När kommer pocketen?
- När släpps din nästa roman?

Och ja, jag har fortfarande inget svar på det. Önskar att jag hade. Och ni ska veta att jag jobbar på den bollen. Hela tiden. Dygnet runt känns det som emellanåt.
Det finns intressenter, men inga avtal är påskrivna. Vi får helt enkelt se var det leder.

När jag återfick rättigheterna till pocketutgåvan fick jag inte köpa loss omslag och inlaga, vilket man oftast får. Just då kändes det rätt tungt. Men nu när jag tillsammans med Liza Liljeroth har satt ett jättefint omslag till pocketutgåvan känns det mer än rätt. Boken får en välbehövlig nystart på alla sätt. 
Ni kanske undrar hur jag kan vara så säker på det när jag inte har något avtal undertecknat. Svaret är att jag har bestämt mig för att den ska komma ut. Om jag så ska ge ut den själv i sista led. 

Igår och idag har jag jobbat om baksidestexten flera gånger, och jag satte den precis. Allt i samarbete med Liza. Hon har på ett otroligt snabbt och effektivt sätt hjälpt mig att navigera fram till resultatet vi båda är jättenöjda med. Hennes hemsida är inte klar än men behöver ni en duktigt, snabb och lyhörd omslagsmakare eller hjälp att sätta inlagan. Så hör av er till mig så kan jag förmedla kontakten så länge.
Jag är så glad över resultatet. Tyvärr kan jag inte visa det för er än. Men ni kan få se en del av det. 

 
Nu när jag kan lägga baksidestexten i "färdig-högen." Ska jag hänga tvätt eftersom jag ska packa. Snart bär det av till författarveckan på Fårö.
Medan tvätten torkar ska jag kika in i mitt senaste skrivprojekt. Manuset om de tre damerna som jag redan älskar trots att jag bara är i början av berättelsen.

Torsk på tomater



Faktum är att jag blir sugen på att odla egna tomater. 
Idag var jag på Stavhälls Trädgård i Tungelsta och plockade dessa. Så goda!
Kul med självplock. 
Tänk er att ni kommer till tomathimlen. Tomatplantor från golv till tak i långa rader och allt ser så där jättegott ut. 


Längtar redan till nästa lördag när jag ska dit och handla mer.
De har visserligen öppet alla dagar, men jag vill gärna passa på att ta en kopp te i deras trädgårdskafé igen. Mysig miljö. 


Ja, ni ser ju 😍

Dessutom fick jag syn på den här nu ikväll. Gissa vem som tänker köpa en sån våffla nästa vända på Gotland. 


Tur att jag ska tillbaka nästa måndag. 
Hungrig? Jag? 😄





Hej vardag!

Tro det eller ej.

Men inte en enda gång under semestern har jag öppnat min dator. Jag har gjort ett par inlägg på fb samt lagt upp bilder dagligen på instagram via telefonen. Datorn hade jag givetvis med mig men den har legat i byrån tillsammans med en massa kläder jag hade packat med mig som jag inte använde. Jag är bäst på att packa förmycket. Jobbar på det. ;)

 
Ja, vad har då hänt under semestern när jag inte suttit klistrad bakom en skärm. Vi har firat 20 år tillsammans. Nya ringar blev det. :) 

Vi har badat varje dag i havet. +22 gr. Helt underbart. Vi har hängt runt med massor av olika vänner. Bilder finns på instagram jennyjjacobsson. Den här semestern har verkligen varit semester på alla tänkbara sätt. Det fyra senaste åren har jag jobbat med olika manus när vi haft ledigt, men inte någonting den här gången. Verkligen välbehövligt. Så skönt att bara fika runt med kompisar, bada, äta gott och ta dagen som den kommer. 
Vi har haft kalasbra väder, duggregn ungefär 30 min under våra 2 veckor på landet.
 
 
Under semestern har jag lyckats koppla bort precis allt som har med måsten och hösten att göra. Levt dag för dag och läst bra böcker.
Nu är vardagen här. Nästan i alla fall. Kom hem igårkväll och idag har vi bockat av många tråkiga saker som att betala räkningar, tvätta, skura altanen osv... 
Ska jag vara helt ärlig så föredrar jag semester. ;)

 
Sommarens bästa grillfest tillsammans med ett glatt gäng från Gotlandsvåfflan.

 
Spontan författarträff på Fårö med middag och vin. Undrar om alla Fåröförfattare klär sig i samma nyans av blått. 

 
Vet inte varför de här goingarna hamnade på sniskan och varför de inte vill stå upp. Men goda så in i bänken också väldigt lätta att sakna när vardagen tar över.
 
 
Dock inte fy skam att komma hem till dessa. Det är sant det man säger om att egen härd är guld värd. Så goda!
 
 
Min analoga anteckningsbok har också legat i byrålådan hela semestern och även den behövde en uppdatering. Nu är vardagen här och jag är mer än redo.

Nu ska jag jobba exakt 8 dagar sen bär det av till Gotland och Fårö igen. Idag har jag tagit beslut om att jobba klart manuset som jag kallar för "Inga trådar", det har varit hos lektör och ska finslipas. Tror att det bli den bästa saken att göra på författarveckan. Helst av allt vill jag skriva på mitt nya manus, men jag vill inte att degarna ska surna så det är bäst att ta hand om dem först.
 
Jobbar vidare i kampen om att I ditt kvarter ska bli pocket och hoppas på svar från förlag inom kort på mitt manus "Ur tystnaden stiger skulden." Jag är övertygad om att jag går en spännande höst till mötes.

Nu ska jag sätta mig in i "Inga trådar" -manuset som legat på hold, så jag är redo att jobba med det när det är dags för finslipning. Längtar ihjäl mig till Fårö och hela goa gänget som kommer dit.
 
 
 
 
 

Skrivflow vs tidig morgon

Det är inte helt praktiskt att njuta av ett skrivflow när klockan är 23:30 när man vet att klockan ringer 05:45.

Nu längtar jag till ledigheten som kommer allt närmare. Jag hoppas på mycket skrivtid, sol och lugn.

Nu är det dags för morgonens första kopp. Önskar er alla en bra dag.

Skriva får jag fortsätta med efter jobbet.


Den som väntar på någonting gott...

 
 
 
 
 

116 dagar utan godis

 
Idag var det sååååå nära att jag föll för frestelsen. Barnen har många gånger under dessa 116 dagar viftat med godis framför min näsa och frågat om jag vill ha.
Det har varit enkelt att tacka nej.

Men idag...

Jag var inte alls sugen på godis när min son kom hem med den här påsen. 

 
Och är det några jag älskar så är det dom bruna snäckskalen. Utan att han ens bjöd funderade jag på att fråga om jag kunde få en. Bara en. 
Samtidigt påminde jag mig själv om att mina 116 dagar skulle reduceras till ruta ett och det känns aldrig roligt.
Det blev inte enklare när han sa:
- Du får ta mamma...
Min dotter som hörde skrek:
- Nej mamma, ta inte!!

Min ena hjärnhalva sa: En, bara en.
den andra: Du förlorar mot dig själv om du tar en. Kom i håg det.

Jag tog ingen och det känns så skönt nu. Vill absolut inte fastna i sockersuget igen.

Klappar mig själv på axeln och satsar på nästa mål. 130 dagar utan godis.
 

Det är många som hör av sig och undrar

Det är många som hör av sig och undrar hur det har gått med mopeden. 
Den är lika borta nu som tidigare. Dock har vi fått uppgifter om både fler adresser och namn på inblandade.

Nu testar vi en ny modell och ser var det leder.
Håll tummarna. 



Fortsätt hör av er om ni ser den någonstans. Tusen tack på förhand. :)

Vill ännu en gång passa på att tacka för all fin hjälp vi fått både via delningar, meddelanden och samtal.

 
 
 
 

502 delningar ikväll - Så tacksam för stöd!

Hej! 

Vill tacka alla som engagerar sig i att mopeden ska komma till rätta.

 
502 delningar. Vi är överväldigade och det känns som att vi snart har ringat in hela Haninge med den här efterlysningen. Vittnen har hört av sig och ställer upp om polisen hör av sig. En person har vi mailat och ringt under dagen, men inte fått tag i. Vi vet att det finns folk som vet mer. Hör av er. Vi kommer inte avslöja vem tipsen kommer ifrån. Vi har också försökt komma i kontakt med den här killens föräldrar utan att lyckas.

Vet ni något om gärningsmännen, adresser, mobilnummer eller namn så hör av er. Finns en mailadress här vid sidan man kan nå mig på.

Som jag sa i tidigare blogginlägg. Tur att det finns fler hjältar än idioter! Ni är guld värda!
 

!
 
 
 
 

Förbannad och frustrerad - överväldigad och glad

 
Blir så jäkla arg på killar som anser sig ha rätt att sno saker från andra. I dag fick jag ett sms från min son: "Mamma min moppe blev snodd."

Detta resulterade i en kväll med frustration, besvikelse och irritation. Men också med glädjen i att se vilket samarbete man kan få via facebook. På mindre än tre timmar har inlägget delats över 250 ggr. 
Stort tack till er alla som hjälper till att dela. Tack till er som kommit med förslag på hur man kan gå vidare med detta och tack till er som ringt och talat om vad ni vet, vad ni sett och vad ni tror.
Allt är lämnat till polisen med förhoppning om att moppen ska återkopplas med sin rättmätiga ägare.

En nybliven 15 åring, som precis tagit körkort och fått sin fina moped. Klart mitt mammahjärta brister när han ska behöva gå igenom en sån här sak. OCH det är inte första gången det händer. Förra gången var det en annan kille som råkade ut för exakt samma sak. Men killarna som försökte sno moppen lyckades inte få igång den trots att nyckeln satt i, vilket resulterade i att de bröt av nyckeln i låset och stack. (också vid tungelsta skola)

Jag har vaga förhoppningar om att återse den här mopeden. Men jag hoppas verkligen det för O:s skull. Mirakel sker trots allt ibland.
Vi har namnet på en av killarna som var med och fått tips om ytterligare ett namn. 
Eftersom så många engagerat sig i det här tror jag att vi snart är moppen på spåret.

Trots att mopedstölder har låg prioritet hos polisen vilket man självklart förstår så känns det ändå hoppfullt. Vi får se var det leder. 
Tack till alla er som engagerat er och delat, samt till alla er som på andra sätt visat er medkänsla för detta.
Tur att det finns fler hjältar än idioter.

 
 





 

Nerplockad på jorden

Efter en fantastiskt rolig releaseturné i Falköping, Alingsås och Floda kommer jag hem till ett refuseringsbrev. 
Proppen går ur.
Dock är även detta ett positivt brev om att de gillar mitt manus. De tipsar till och med om vilka förlag som mitt manus skulle passa på. Det är i bedrövelsen positivt.

Hur som helst. Helgen har varit så härlig. Vi har skrattat så mycket att jag idag är öm i käkarna. (el kan det bero på att jag pressat tänder i natt?) 

Idag njuter jag av vilodag. Ledig från allt förutom några vardagsbestyr. Jag ska hänga runt på min altan och njuta av solen, värmen och lugnet. Blir väldigt intensivt när man är på turné och har människor runt sig hela tiden.
En välförtjänt paus helt enkelt. 
Tänkte hänga lite med damerna i mitt nya manus också.

Bilder från releaseturnén kommer snart upp på min författarsida på fb. Välkomna dit.

www.facebook.com/forfattardrommar

Ps: Ska bli spännande att se vad som väntar runt hörnet.

Men åh...

Ännu ett refuseringsbrev med fina ord. En gripande berättelse som verligen berör. Vi önskar dig lycka till hos ett annat förlag. Givetvis är jag även denna gång tacksam, dels för att de faktiskt har läst hela manuset och dels för att de är vänliga att ta sig tid till att skriva några personliga rader till mig. MEN NI FATTAR! 
Jag vill ha ett förlag! Och jag vill ha det NU!

Förra refuseringen som också kom den här veckan lät så här: Du skriver mycket bra och har ett fint språk. Vi önskar dig istället lycka till på annat håll.

Anledningen i båda dessa fall är att förlagen söker feelgood. Mitt manus är nog mer feelgood and bad. ;) Alltså inget renodlat feelgood manus. Jag har ett behov av att lägga in spänningsmoment i mina berättelser eftersom jag vill att läsarna ska sträckläsa mina böcker. Verkar svårt för förlagen att kombinera feelgood med spänning. 
Jag tycker att den kombon passar perfekt. 
Feelgood, lite bad och spänning. Kan det bli bättre?
Ja, tydligen kan det det eftersom jag får fina refuseringsbrev. ;)

Hur som helst. Jag väntar fortfarande några svar så loppet är inte kört och jag hoppas att alla lyckönskingar jag fått från dessa förlag leder någonstans.

Och ni? Vad gör ni?

 

Min profilbild

Välkommen till min skrivprocess! Här kan ni följa mitt skrivande. Jag är författare och novellist. För personlig kontakt jjacobsson3@gmail.com




Här går det bra att
beställa min bok

ADLIBRIS & BOKUS



Du har väl inte missat mitt webbradioprogram!



Här kan du beställa
#Älskanoveller, projektet
jag är grundare till!







Här kan ni lyssna på
radiointervjun om hur
#Älskanoveller-
projektet kom till