En skön känsla
Ni som följt min blogg vet att vi nu för tiden har 30 min läsning i soffan efter middagen. ( hela familjen sitter samlad och läser varsin bok).
Idag kunde jag inte vara med för jag var på ett kvällsmöte. ( ett mycket spännande möte, berättar mer senare)
När jag kommer hem är det knäpptyst. Min dotter sitter vid datorn och resten av familjen sitter i soffan och läser.
Jag frågar tyst Meja vad de gör.
- Vi har läsning, men jag skriver en novell istället, säger hon och nästan pyser över av stolthet. Hon fortsätter:
- Vill du läsa den nu? Den är inte klar än. Den blir nog 22 sidor.
Jag går fram och läser rubriken på skärmen "En död kille i parken".
Jag ber henne skriva klart så mycket hon hinner under lästiden. Tar själv mitt manus och sjunker djupt ner i både soffan och redigeringen.
Tycker det är ljuvligt roligt att jag lyckats väcka Mejas skrivintresse så till den milda grad att hon skriver av egen vilja, långa deckarnoveller.
Det här är jättebra träning för hennes dyslexi. Tekniken finns där. Hon skriver " Jag gick fram till killarna på gungan, som långsamt gungar fram och tillbaka" :)
Vad roligt! Jag har också en dotter som läser hela tiden och hon skriver också jättemycket.
Underbart! Det blir nog en skrivande människa av henne också :-)
Det är bra, jag har också en dylik dotter, nästa generation skribenter alltså.
Men vilken superkul och bra idé! Att alla sitter och läser/skriver en stund! Mysigt :)
Förstår precis hur stolt du känner dig :). Min dotter har precis hittat läslusten och läser nu böcker av egen fri vilja. Det är stort, eller hur :-)?
Ja, visst är det kul! Min är likadan. Bokklubben hon är med i är super. De läser och diskuterar och bjuder in författare, tänk om man fått vara med i en sådan när man själv var nio år.