Somnar lycklig
Det är inte svårt att vara lycklig när man jobbar med det man älskar mest i livet.
Ta reda på vad som gör dig lycklig och ägna dig åt det.
Jag lovar. Du kommer inte ångra dig.
Besatt 95-5
Man vet att man är besatt när man efter ett par timmars manusjobb tar en kopp te och fortsätter lika många timmar till utan att ens tänka på att man borde äta lunch.
Idag åt jag lunch 19:30...
Jag brukar säga: vad gör man inte för konsten. Men saken är lika enkel som banal. Är man besatt så är man. Då finns inga tankar på såna trivialiteter som att äta.
Herregud jag skapar ju mästerverk här!
Skämt å sido. När jag befinner mig i författarbubblan så försvinner allt annat.
Efter mitt långpass idag valde jag att se gårdagens avsnitt av Skavlan. Han hade besök av en författare som förklarade skrivprocessen så här:
"När jag skriver ägnar jag 95% av min tid och mina tankar till det. 5% är jag närvarande."
Precis så är det. Speciellt i slutfasen.
Jag tänker text dygnets alla timmar. Tusentals små nötter som ska knäckas och som vart efter blir just det.
Så fort det uppstår ett störningsmoment tittar jag omedvetet på klockan och tänker. Hoppas det går fort så jag kan fortsätta att jobba.
Hur många tänker så ute i arbetslivet? De flesta ser ett avbrott som en skön liten rast.
I skrivprocessen blir jag rastlös av små avbrott.
Hur som helst. Jag närmar mig slutet på den här egotrippade fasen och har därför skruvat upp tempot enormt eftersom Jag-vill-bli-klar-någon-gång.
Längtar ihjäl mig till att klicka på SKICKA-knappen.
Nu nerbäddad för natten. Och vad har jag då med mig?
Manuset såklart. Ska bara läsa ett par sidor till nu när jag äntligen har gått in i "sista" genomläsningsfasen.
Intalar mig själv att det är okej att vara besatt i kortare perioder. Rättare sagt, ett par månader om året. 😊
Det här med förlag och den olidliga väntan
På förlagens hemsidor står det ofta när de beräknar hinna svara på ditt inskickade material.
Oftast står det 2-3 månader. Men på vissa står det 2-6 månader.
Oavsett vad det står så lutar man sig tillbaka och väntar. Att ringa och fråga hur det går är överflödigt eftersom de självklart hör av sig så fort de någonsin kan.
Nu gjorde jag dock ett undantag. Detta på grund av att ett förlag jag mycket väl känner till som alltid lämnar snabba svar inte hört av sig trots att väntetiden passerat fem månader och gått in i sjätte.
Och vet ni vad...
De hade inte fått manuset !!
Trots att min mail visar att manuset skickades 16/4 hade det inte nått sin destination. Vilken tur att jag hörde av mig!
Som alla i bokbranschen vet skickar man alltid till många förlag samtidigt. Jag väntar svar från ett par stycken till.
Så än finns det hopp.
Trots det är väntan olidlig.
Hade jag inte jobbat vidare med mina andra manus hade väntan blivit övermäktig.
Nu medan jag redigerar mitt manus som ska skickas in under november måste jag också fundera ut en helt ny titel. Inser att den jag har inte är tillräcklig.
Titel är svårt. Supersvårt.
Det är som att namnge ett barn. Oerhört viktigt att det känns helt rätt.
Hur som helst börjar en ny väntan nu eftersom jag fick skicka in manuset igen. Känns tröstlöst.
Men det går över. I morgon är jag på banan igen och jobbar vidare med manuset jag håller på med. Bästa sättet att få tiden att gå till beskedet kommer. Och vet ni vad?
Jag har bara 70 sidor kvar av 230.😃
Sen ska det skrivas ut på papper och läsas igenom. Tjohoo!
Önskar er alla en trevlig kväll!
Det här med tid
Bilden är suddig och skall så vara. Företagshemligheter 😉
Innan jag satte mig ner för att redigera idag blev jag påmind om att jag skrev klart hela råmanuset på tre månader.
Det går snabbt framåt när man skriver två timmar om dagen fem dagar i veckan.
Men det blev också tydligt att själva råmanuset bara är en tredjedel av själva skrivprocessen (i alla fall för mig, detta är högst individuellt)
Den andra tredjedelen är redigeringen innan redaktör ens får läsa manuset.
Och den sista är när redigeringen startar efter redaktören har läst (det jag håller på med nu)
Det roliga i kråksången (eller det O-roliga 😉 ) är att när man väl fått ett förlag på kroken så startar ytterligare en variant av redigering oavsett hur megadunderfärdig man som författare tror sig vara.
Häpp!
Tänk på det när ni sträckläser en bok och sen undrar när nästa kommer. 😂
Samtidigt som det självklart är smickrande att få såna kommentarer blir det också en paradox över hur snabbt boken läses ut och hur låååååång skrivprocessen har varit.
Jag är en snabbjobbare kan man säga. Säg att hela processen från första ordet till tryckfärdigt manus tar ca 9 månader. (Med annat heltidsjobb)
Så läser någon ut boken över en helg.
Jag älskar att få höra: Jag sträckläste din bok, kunde inte slita mig.
Det är verkligen belöningen för månader av hårt slit.
Jag hoppas och tror att ni även kommer att sträckläsa mina kommande böcker. Därmed inte sagt att jag är en asgrym författare utan för att jag skriver på ett sätt som är lätt att ta till sig.
Detta gör jag enbart för att jag själv föredrar såna böcker.
10 manussidor = 1 timmes arbete.
Jag tänkte jobba av 50 sidor idag...
Har "bara" gjort 22 stycken.
Nu är lattepausen snart slut och det är dags att gå in till skrivbordet igen.
Hade det inte blåst så mycket hade jag valt att jobba utomhus. Älskar solen och får dåligt samvete om jag inte hinner njuta av den.
Visst skulle jag kunna jobba ikväll, men nu är kidzen iväg på olika saker och S bygger om i källaren så det passar bäst just nu.
Hoppas ni får en härlig dag och att ni har mer tid att njuta av solen än vad jag har.
Nu är glaset tomt vilket innebär att rasten är slut.