Är det inte en otrolig känsla?

Igår hade vi novellkväll i Kulturhuset i Haninge. Vi pratade om vårt skrivande, våra noveller och jag valde att prata mer om drömmar, mål och att skapa sina drömmar. För man kan inte bara luta sig tillbaka och tro att drömmen ska sköta sig själv när man väl nått upp till det som från början var en dröm.
Låt mig bli lite tydligare.
Först drömde jag om att skriva en bok.
När boken var klar och drömmen gått i uppfyllelse måste nya drömmål sättas. Annars stannar allting av just där.
Nästa dröm var att skriva en ny bok, att få förlag och att även nå ut med denna. (kommer våren -16)

För att nå ut krävs ett stort jobb och då menar jag STORT. 
Som ni vet jobbar jag hårt med att boka signeringar och synas. För som alla vet, syns man inte finns man inte. Lite så är det faktiskt.
Att komma ut och möta läsare i olika sammanhang är därför ett mycket bra sätt att skapa en relation till sina läsare.
 
 
Jag berättade om känslan när man får ett meddelande från någon som skrivit en novell och hör av sig med orden.
" Jag lyssnade på dig när du pratade om mål och drömmar. Jag blev insipirerad och bestämde mig för att ta tag i skrivandet. Nu finns min novell med i din novellsamling."

Den känslan är stor. Jättestor. Att jag med mina ord lyckats få någon att ta tag i det där, som man oftast ska göra sen... Sen när tid finns... Tid som aldrig kommer om man inte skapar utrymme för den.
 
En person ur publiken kom fram efteråt och sa:
" Jag beundrar ditt engagemang att driva fram saker, att få med dig andra som dessutom blir publicerade för första gången på grund av dig och ditt projekt. Är det inte en otrolig känlsa?"
Det är när jag får höra sånt som jag stannar upp och tänker efter.
Svaret på den frågan är givetvis ja. Ett stort JA!
Det är verkligen en otrolig känsla att få vara delaktig i andras framgångar. Jag brukar säga: "Jag och mina novellister", för det är precis så det känns. Deras lycka är min lycka. Utan dem skulle det inte bli en bok. 
Och utan förläggaren Ewa Åkerling på Ordberoende skulle inte heller min dröm om novellserien vara möjlig.
Tillsammans är vi oslagbara. Tillsammans skapar vi magi.
 


Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Min svenskalärare från gymnasiet skrev på en av mina uppsatser: "Sluta aldrig att skriva Jenny." Ord som jag bär med mig i kampen mot mina drömmarsmål.
Igår kom hon och lyssnade och efteråt utmanade jag henne att skicka in en novell till nästa års upplaga. Svaret blev: "Men jag har aldrig skrivit en novell." Mitt svar på den frågan: "Du kan om du vill."
Jag har flera skrivande vänner som jag har utmanat. Ibland är det bara det som behövs för att ta tag i drömmen och kanske bli en av de utvalda att delta i nästa novellprojekt.

Jossan, som du ser lånade jag två bilder av dig. Hoppas det var okej ;).
 
Och till er på västkusten. Vi kommer till Ljungblads konditori Alingsås nu på lördag mellan 14-16 och firar #Älskanoveller och på söndag till Lilla Ön i Floda 12-14. Välkomna om ni vill hänga med oss en stund.
 
 

Kvällen bjuder på

funderingar kring vad jag ska prata om på onsdag när vi ska ha novellkväll i Haninge kulturhus.
 
Inser också att det är hög tid att tvätta inför resan till helgen. Gbg tur och retur. Releasefest gånger 2 och fotografering. Mycket nu. Men roliga saker.
Ska göra lite varje dag. Så jag hinner med allt utan att stressa. Hatar stress i alla former.
 
Idag hade jag ett mycket intressant möte på tåget hem från jobbet. Berättar mer om det längre fram.
Allt handlar om att våga - idag vågade jag.
 
Trevlig kväll!

En händelserik vecka - avlöser en annan

Vecka som precis passerat innehöll många roliga saker.
Först och främst ett viktigt förlagsmöte med löfte om avtal på nya romanen. Den kommer att släppas våren 2016 om allt går som planerat.
 
 
Arbetsnamnet kan komma att bytas ut, vem vet? Jag vet inte. Vi får se.
Och nja, jag har inte firat riktigt än. Vill först skriva på avtalet som har varit en vända hos juristen. Nu ska det tillbaka till förlaget med några synpunkter. Fortsättning följer...
 
Sen var jag på en mycket bra kurs i textformatering. Låter kanske torrt och tråkigt, men den hjälpte mig mycket i min strävan mot det perfekta manuset. Alltså, ett manus med rätt indrag och dyl. Egentligen ska inte författare behöva kunna sånt, för sånt gör "sättaren" av boken. Men jag vill veta ändå. Bra att kunna sånt.
 
I torsdags pratade jag i radio. Har delat länkarna på min författarsida om någon vill lyssna www.facebook.com/forfattardrommar. Där del 1 ligger ligger även del 2 i samma tråd. (Var tvungen att dela upp det eftersom upphovsrätten stoppade låten som de spelade emellan pratet)
 
Veckan avrundades med fest för #Älskanoveller - 30 nyanser av kärlek. En perfekt avslutning på en händelserik arbetsvecka. Tänk att det redan är ett år sedan #Älskanoveller - 26 nyanser av Sverige såg dagens ljus.
En magisk kväll med många härliga möten. 
 
Lördagen tillbringade jag på Vårmarknaden i Tungelsta. Sålde 17 böcker, både romanen och novellsamlingen Över en fika. Många berättade att de hört talas om boken, någon hade till och med fått recensioner direkt hem i telefonen från en vän som sa att hon abslout måste köpa boken av mig. Jättekul att läsare delar sånt. 
Det kom också några som hört radioprogrammet.
Det absolut roligaste var en man som legat vaken hela natten och sträckläst min bok, han kom fram och ville diskutera en av karaktärerna som han var lite orolig för. :D

Idag har jag haft vilodag, men också lagt tid på att gå igenom avtalet noga med juristens ord i bakhuvudet. Nu ska jag sätta mig och skriva ihop ett mail till förlaget med mina ändringar och sen ska jag dåna i soffan.
 
Imorgon måste jag skriva på "talet" jag ska hålla på novellkvällen på onsdag. Ni kommer väl?
 
 
 
 
 
 
 
 

Borde blogga

Borde blogga om alla roliga och fantastiska saker som hänt den här veckan. Men jag måste pausa först. 
Sitter nu trött och glad på altanen i solen och tänker på allt som hänt sen jag debuterade med #Älskanoveller - 26 nyanser av Sverige för exakt ett år sedan.
Det har hänt hur mycket som helst. Ett år att smälta.

Fb svämmar över med bilder från releasen i fredags, jag ska också bidra med några. Men det dröjer, antingen till ikväll eller till i morgon.

Det jag vill göra nu är att tacka alla novellister, alla som kom och firade med oss. Ewa Åkerlind förläggare och Bysis bokhandel för att vi fick låna deras fina lokal. Tack för en magisk kväll.
 
 

Förundras, fascineras och längtar.

Kollar på Babel. Förundras och avundas vissa författare. 
Avund jag vet - en av de sju dödssynderna, skäms på mig. Men jag kan inte låta bli. 
Utgiven i 34 länder ... Jisses liksom. 

Nä, hon kanske sa ett annat antal, jag minns inte. Men det var hissnande många. 
Jag drömmer om att se boken översatt till engelska. Bara det. Hur stort som helst. 
Jag drömmer om en ljudbok och en e-bok. 
Men självklart också om miljonförsäljning världen över. Vem gör inte det?

Målet?
Solklart. Jag vet precis vart jag vill och ska. 

Många frågar hur jag orkar. 
- Hur orkar du producera som du gör?
- Hur orkar du med att boka och åka på alla signeringar?

Jag orkar och vill, för jag har siktet inställt. Siktet på att en dag kunna försörja mig på det jag älskar att göra. 


Fotografen

Om ett par veckor ska jag träffa den här fotografen. 
 
Fotograf Nicholas Almanakis - FotogeNicco AB ( underbart namn på företaget! :D Bara genom att läsa det vet man att han är nära släkt med Jossan. ) 

Jag försöker tänka ut kläder som är värda att packa med sig till fotograferingen. Så svårt.
Och skor... 
Det kommer mest bli ansiktsbilder, men jag vill även ta några där jag står up. Tänkte göra en roll up sen. 
 
Jag som älskar svarta kläder gillar inte det jag fick höra nyligen från en stylist på teve. Citat:
"Det många inte tänker på är att rykorna blir mer framträdande om man har svart närmast ansiktet."
 
Hm... Vad säger man om det? Skit också. :S
 
Ja, jag letar vidare och gråter inombords. Men det blir nog bra ändå. Nicco är proffs. Har sett bilder han tagit på Jossan. Ni hittar bilderna på hennes författarsida på FB. Sök på Josephine Almanakis Författare om ni vill se.
 
Kan hända blir det en vända till klädbutiken ändå. We´ll see.

I ditt kvarter = Finns nu som talbok.

Bilden är lånad.

Det kom ett mail. Din bok har blivit TALBOK. Tjohoo!! Jättekul. 
Det tänker jag fira på något sätt ikväll. 

(Ej att förväxla med ljudbok).



Skrivklåda

Jisses jag har inte skrivit sen i onsdags morse. Ibland måste man göra uppehåll även om man inte vill. I alla fall jag. Men nu kan jag inte hålla mig längre. Nedförsbacken väntar. Bara 30% kvar på nya manuset.
 
 

Får du inte läsa i sängen?

Får du inte läsa i sängen för att någon vill att du ska släcka?
Eller har du en partner som vill läsa när du vill sova?

Här är den ultimata lösningen 

Bilden är lånad.
Köpte en förra veckan och jag ångrar att jag inte köpte två. Bästa köpet.

Trevlig helg!


Baklänges synopsis

Nu är det hög tid att göra en baklänges synopsis. Är inne på knyt ihop, avslöja och överraska delen i mitt manus och jag har inte helt och hållet koll på vad jag har skrivit. 
 
I helgen ska jag sätta mig med detta. Som ni vet har jag försökt men misslyckats radikalt med att göra en synopsis och sen skriva, därför ska jag göra som sist. En synopsis i efterhand helt enkelt, för att se så allt är med.

Idag undviker jag allt som har med datorn att göra. Allt som har med användningen av mina händer och armar att göra. Vila står på schemat och söka jobb. 
Idag är jag dock bättre än igår, men långt ifrån bra. Det här kommer hålla i sig ett par dagar. Tur ändå att det bara är kroppen som protesterar och inte knoppen.
 
Jag och min polare har vunnit biljetter till Pocketpartyt som går av stapeln ikväll, nu ska jag peta i mig värktabletter och hoppas på många trevliga framträdanden. Ska bli skönt att få tänka på någonting annat än värken. Det blir tidigt ikväll.

Hallå lång- hur sover du?

Alla ni som känner mig vet att jag är kort. Ändå upplever jag ofta (typ jämt) att sängen är för kort. Hur är det möjligt? 
Sängen är standard, alltså 90*200 (ena halvan av en dubbelsäng) Jag är 155. Dessutom upplever jag alltid att sängen är för smal. Hur jag än ligger hamnar ena armen alltid dinglande över ena kanten (alltså, åt ena hållet ut över sängkanten, åt andra hållet in på andra sänghalvan som upptas av S som kräver sin plats, vilket gör att jag isåfall måste böja armen i en konstig vinkel) 
Skulle behöva ha en egen dubbelsäng och sova på mitten i den för att sängen ska fungera precis så som jag vill.
 
Men hur är det då för er som är långa. Ni måste ju ligga med fötterna utanför madrassen?
Jag har standard täcke och tycker även att det är för kort. Kanske beror det på att jag gärna drar upp täcket högt upp, men hur gör ni?
Jag menar, är man lång och vill ha mycket täcke uppe vid ansiktet så måste ju fötterna ligga utanför...
Jag avskyr att ha fötterna utanför täcket.
 
Till råga på allt gillar jag att ligga med armarna halvt uppsträckta ovanför huvudet, vilket gör att jag alltid slår i sänggaveln. 
Detta är något jag ofta tänker på när jag ska sova. Då är jag glad att jag är kort för jag kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara att vara lång och sova i en 90*200 säng. Skulle bli galen tror jag.
 
Hur som helst, är det inte dags för sängmakarna att göra standardsängarna större. Visst, jag vet att det finns kingsize sängar, men det skulle kännas fånigt att beställa en sån när man faktiskt är kortare än de flesta.
 
Hur sover du?

Trippelbokad klant

Resan mellan Sthlm och GBG har aldrig tidigare gått så fort. Skrev på mitt manus (nr 5) både på dit vägen och hemvägen. 2353 ord blev det. Om jag ska nå mitt mål måste jag skriva 307 ord om dagen. Om jag slår ut detta på fem dagar blir det 470 ord per dag. Så bara genom att skriva i bilen, kunde jag vara helt ledig de andra dagarna. :D
 
Jag har lyckats trippelboka mig den 7:e maj. Hur är det möjligt att allt händer just den dagen. En sak har jag idag ställt in pga det. :/ Aldrig roligt att göra andra besvikna. Men vad ska jag göra? Hade plitat ner en händelse på fel ställe i kalendern, en sak i huvudet och en sak på rätt datum. Inte kul när man inser att man gjort fel.
Men, sånt är livet. Jag kan inte klona mig även om jag skulle vilja.
 
Det glädjer mig mycket att inse att jag redan skrivit 68% på mitt nya manus som jag påbörjade 1 mars. Att åka pendeltåg är verkligen bra. Förutom att de allt som ofta är försenade (i alla fall har det varit så den senaste månaden).
 
Fick tack brev från Akademibokhandeln i Kungsbacka. De tackade för en fantastisk signering och hälsade mig välkommen tillbaka närmare jul om jag vill. Jättekul att personalen är lika nöjd som jag med signeringen. Jag kommer mer än gärna tillbaka, men jag vet inte om det blir innan jul. Det får vi se. ;) Kanske i samband med bokmässan, om jag nu åker dit. Inget bestämt än.
 

:)

Bockar av ännu en signering, en riktigt bra en och dessutom utanför Sthlm- området. Närmare bestämt i Kungsbacka strax utanför Göteborg. 
Jättekul!

Idag hände det för första gången att en läsare ville fota mig. Udda men rolig känsla. 

Akademibokhandeln gjorde reklam för mig på skärmarna i centrum. Tyvärr missade jag att se det. 


Vi avrundade signeringen med lunch på restaurang tillsammans med en del av släkten. 

Nu på väg till Lerum och middag med en annan del av släkten. Gäller att ta vara på tiden och hinna ses en stund. 

Tack till personalen på Akademibokhandeln i Kungsmässan och tack för att ni sa att jag är välkommen tillbaka.