Hoppar i tiden
Vad tycker ni om böcker som hoppar i tiden?
Läser ni alltid vad kapitlet heter innan ni läser vidare?
Alla böcker hoppar väl mer eller mindre i tiden. Jag menar böcker som som tex har rubriker som ser ut så här:
Östermalm 12:58
Östermalm 17:32
Östermalm 09:00 ( tidigare samma dag)
När de behöver skriva ( tidigare samma dag) tycker jag redan att de själva snärjer in sig i ett rörigt system.
Förlåt om jag nu trampar någon på tårna, någon av er kanske skriver precis så här. Men vi är alla olika. ;)
Eller väldigt långa rubriker
Ove tycker inte om katter och katten tycker inte om Ove.
(Ove boken hade bara långa rubriker)
Själv föredrar jag kapitel helt utan namn. Ska ärligt säga att jag sällan läser rubriken eftersom den oftast är ytterst överflödig.
Läser jag däremot faktaböcker så fyller rubriken en viktig funktion.
Vissa författare hoppar väldigt skickligt i tiden. Det är givetvis en svår konst.
Nå, hur funderar ni kring rubriker och tidshopp?
Just tidshoppen på det sätt du beskriver dem, gillar inte jag heller. Men som i Hundraåringen (där det finns en klar tanke bakom) kan jag tycka att det är okej. Men inte så att det blir en enda röra och speciellt inte om man bara flyttar sig några dagar eller månader i tiden.
Samma med rubriker. Jag gillar inte heller när varje kapitel har en rubrik, för då läser inte jag heller rubrikerna. Om jag ska läsa dem måste det finnas ett syfte bakom dem. Lite så fungerar jag :-)
Har ingen skillnad. Ifall det hoppas i tid, ska det vara tydligt och då menar jag inte bara i rubriken utan också i innehållet. Och om det är långa eller korta rubriker så beror det på vilken sorts bok det är frågan om. Om man tänker på äldre litteratur så har de ofta en liten, lustig, beskrivning av vad kapitlet handlar om. Just nu tänker jag på Candide. Och en del barnböcker idag har också sånt. Själv har jag valt korta rubriker som mer är etikett än rubrik eftersom det handlar om perspektivbyten. Men jag tycker att huvudsaken är att det finns en idé med långt eller kort. Eller ingen rubrik alls.
Jag använder inte kapitelrubriker, tycker det känns lite för barnboksaktigt. Och det där med tidshopp håller jag med dig. varför krångla till det för sig? Jag tycker bäst om att både läsa och skriva böcker där storyn vecklar ut sig helt kronologiskt, utan andra tidshopp en möjligtvis enstaka flashbacks för att se saker som hänt långt tidigare i karaktärens liv och som är relevanta för det som händer i nuet, men de får inte vara för många, då tappar jag intresset. Själv använder jag sällan hopp i tiden. Det där med att börja med vilken karaktär det gäller beror kanske på hur man skriver. I tredje person kan man ju enkelt klargöra vem det är i första raden, men i första person blir det svårare. Du skriver i tredje, eller? Det är iaf vad jag förstått av ljudklippen.
Jag tycker det kan bli jobbigt med rubriker om det blir för mycket, tex både en titel, ett citat från en låt plus namnet på den som berättar, vilket kan förekomma i vissa ungdomsböcker. Och röriga tidshopp är jag inte förtjust i.
Tidshopp måste vara tydliga om de ska fungera. Kapitelrubriker är svåra för de måste vara speciella om de ska ha någon funktion, själv använder jag dem inte.