Som jag berättat tidigare skrev jag redan i "Mina vänner" under rubriken "Vad vill du jobba med?" att jag ville bli författare. Konstigt nog rimmar det inte mitt totala ointresse för att läsa under den här tiden i mitt liv.

Jag minns att mina föräldrar fick jobba stenhårt för att få mig att läsa ett par rader. Under hela mitt skoltid (läs 1-9:an) hatade jag att läsa men jag älskade att skriva. Jag kan så här i efterhand tycka att det borde gått hand i hand. Men icke! Jag minns en kille i min klass, han läste tidigt vuxen romaner. Men när han skulle skriva uppsatser klara han max av två A4 sidor under tiden jag skrev 12-15 sidor.

 

Själva läsningen släppte faktiskt först när jag i 18 års åldern då jag låg i min första egna lägenhet och läste Jyrkyrkogården av Steven King, den var öppningen in i böckernas värld. Ska väl tilläggas att det tog mig nästan ett helt år att läsa ut den. Dessförinnan läste jag bara mitt livs novell och starlet. Jag måste faktiskt erkänna att jag riktigt hatade böcker genom hela skoltiden. Skulle jag varit barn och gått i skolan nu hade de nog sagt att jag inte var skolmogen.

Däremot mina uppsatser, de gick som en dans och oftast fick jag högsta betyg. Visst är det väl underligt?

Lika konstigt är det som när min son var liten, si så där 5 år, han kunde skriva ord och meningar men han kunde inte läsa.

 

Idag läser jag mer än gärna, har alltid en hög bredvid sängen som väntar på att läsas. Ibland önskar jag att mina gamla svenskalärare (som förmodligen såg mig som ett hopplöst fall) visste om att jag nu mer njuter av böcker och att jag dessutom har skrivit en själv. 

 

Idag har jag sökt jobb på ett förlag! Håll tummar och tår! Tjohoo!

 

Hasta manana!