Lösa trådar och vassa kanter!
I början skrev jag efter varje kapitel ett stödord som fick stå får hela kapitlet för att jag skulle komma ihåg. Men det rann ut i sanden och nu sitter jag med två tjocka manus och skulle väl egentligen behöva sätta mig ner och läsa igenom dem och anteckna eftersom. Som det är idag får jag emellan åt, sätta mig och bläddra igenom mitt gamla manus för att hitta informationen som jag söker. Oftast är det bara för att "dubblkolla" att jag minns rätt.
Dessutom vet ju alla som skriver att förlagen bara nosar lite i manuset innan de refuserar. Hur kan de då hinna hitta trådarna som sticker ut?
Många använder sig av "what if?" Det gör jag också, men aldrig i "förebyggande syfte" (inget jag går och tänker på) utan det kommer mitt under skrivandet när jag minst anar.
Det känns också skönt att veta att författare som:
Stieg Larsson
J.K Rowling mfl...
jag är tyvärr lite av ett virrvarr...skriver lappar hit och listor dit, stryker över, glömmer bort men brukar ändå på ngt underligt vis lyckas med det mesta...det är ett under :)
Jag håller ju också allt i huvudet, vilket kan vara svårare när man skriver exempelvis spänningsromaner. Men vill man så kan man ju anteckna.
Jag tror att hos förlagen är det följebrevet som kan göra hela skillnaden. Att man lägger mycket krut på det och fångar deras intresse där. Då är nog chansen större att de vill läsa hela manuset :-)
Hm, svår fråga. Grunden har jag nog nerskriven för jag gillar att strukturera innan jag ens börjar skriva. Har detaljerat synopsis. Men resten får stanna i huvudet. Sen försöker jag skriva mycket medan det är färskt och jag kommer ihåg och det som jag minns fel får jag rätta till i senare omarbetningar. Ibland hamnar detaljer på fel ställe och ibland minns jag fel, men det brukar gå att rätta till snabbt i redigeringen.
Jag tror att förlagen är så vana vid att läsa olika slags texter att de ser ganska direkt om ett manus har det de letar efter eller inte. Jag tror att de läser på ett helt annat sätt än vad "en vanlig människa" gör. Det är det intrycket jag har fått.
Jag skriver faktiskt upp alla lösa trådar och alla saker jag lägger ut i ett kapitel och som måste följas upp eller som måste få sin förklaring eller effekt någon annanstans. Annars skulle jag glömma alltihop, har kasst minne. Märker nu när jag redigerar att jag ändå har missat vissa saker, men de hinner jag nu fixa till under redigeringen.
Hurra för redigering.
Det är en lista väl värd att läsa då och då. Om vägen till utgiven bok skulle vara lätt så skulle man inte uppskatta det lika mycket när det väl händer :)
Jag har x antal extra filer som jag skriver upp grejer i, om karaktärerna, miljön och sånt. Men framför allt har jag en skrivdagbok där jag diskuterar med mig själv vad jag håller på med, funderar kring saker jag undrar hur jag ska göra med. Och så har jag miljoner papperslappar som flyter omkring. Å andra sidan, jag tittar sällan på dagboken på nytt och papperslapparna flyter. Så om jag verkligen ska minnas nåt så skriver jag in det i dokumentet, att här saknas den och den grejen, utveckla det där och det här, glöm inte den planteringen. Väldigt rörigt alltihop. Men det funkar för mig.