Inte utan mitt manus!

 

Jag har insett att jag släpar med mig mitt manus vart jag än går. Ifall det finns en lucka som jag kan fylla med redigeringsarbete. Här om dagen när vi skulle åka till Ikea, satt jag och rättade i bilen. När jag ska till Parken med min son, till badstranden. Igårkväll låg jag till och med under täcket med ficklampa och rättade, för trött för att gå upp, men för pigg för att sova... Har det gått för långt då?

Nä, jag tror faktiskt inte det. Saken är nog den att jag verkligen gillar det jag gör.

Jag vaknade i morse av ett uppslag som slog ner som en blixt. Jag tror jag vet hur bok nr 2 ska börja. :)

Nej ditt redigerande är precis som det ska vara. Jag tror att man måste brinna för sin sak om man ska kunna skriva en bok. Det är som med konstnärskap, det är passionen som är den skapande kraften :). Och om det sker under täcket är väl bara normalt :D?

De där snilleblixtarna som kommer från ingenstans, är facinerande.