Biter jag mig själv i svansen?
Jag menar, det finns en stor risk här, att jag faktiskt redigerar bort mitt personliga manus till ett opersonligt manus som vem som helst skulle kunna skriva. Inte så att jag är mer än vem som helst, utan jag har läst att förlag letar efter just udda manus, som sticker ut i mängden, det jag gör nu är att jag "fasar in" mig i fållan för "normala" manus. Borde kanske ta ett steg tillbaka här och ta reda på hur personliga manus de egentligen vill ha.
Man kan säga att jag kanske biter mig själv i svansen här...
Det är nog svårt att säga exakt hur ett personligt manus ser ut/innehåller. Jag antar att det är det egna sättet att uttrycka sig och det är lite svårt att se själv. Jag tror att det bästa är att bara vara sig själv och skriva så som känns bäst :).
Jag tror inte det fasar in en i en fålla det att man kollar att språket flyter, att det inte finns några onödiga slarvfel, att man inte använder samma ord alldeles för många gånger och mer djupgående saker som gestaltning och miljöer. Hur unik man än vill vara måste man ha ett välskrivet manus om man vill presentera det för ett förlag. Redigering handlar för mig iaf inte om att skriva som alla andra, mer om att polera sin egen stil så att den kommer bäst till sin rätt.
Det gäller nog att hitta en kompromiss där man behåller sin egen stil men med en kvalitet i språket som lämpar sig för publicering. Håller med om att det inte är helt lätt.