Tänk om alla kunde få jobba med sådant man brinner för, tänk vad positiva alla skulle vara då. Hur ofta hör man inte djupa suckar inför morgondagens arbetsdag? Själv längtar jag till varje ny dag då jag kan få sätta mig och skriva. Som i morgon till exempel, då går hela dagen bort för ett mycket viktigt möte i stan. Självklart ser jag fram emot mötet med stora nyfikna ögon, men samtidigt går en hel skrivardag bort, vilket jag sörjer.
Hur många av er, handen på hjärtat, skulle sörja en förlorad dag på jobbet?
Även om jag skriver från 9-21 har jag massor med energi i kroppen, antar att det beror på att jag under hela dagen har fyllt på med energi av sådant jag gillar att göra. När jag förut jobbade 8-17, var jag alltid trött när jag kom hem. Visserligen gillade jag det jobbet också, men det var inget jag brann för och inte heller något jag egentligen längtade till när jag vaknade. Nu längtar jag varje dag till min tid med min dator och mitt manus, som växer sig större och starkare för varje dag. Jag vet att det är dags för min berättelse att avrundas, men jag vill inte att den ska ta slut. I början döpte jag mina karaktärer och tänkte att namnen kan man ändra sen, men icke sa nicke. Nu lever mina karaktärer ett eget liv och att byta namn på dem skulle vara som att byta namn på sig själv. Det går bara inte.