Tänk att jag kan utse mig själv till allvetare helt utan omsvep. Sanningen är den att i mitt manus är jag just det, jag vet allt om alla karaktärer till och med hur deras tankegångar går. Det är en rätt svindlande känsla.

Jag tänkte skriva en text här som jag fick i läxa när jag gick författarlinjen. Temat var "Vägen hit". Så här blev den.

 

Tåget susar fram, människor hostar och nyser. Instängt.

Baciller virvlar runt. Sätet är smutsigt. Tåget stannar. Trängsel i underjorden.

Människor hostar och nyser.

Baciller.

Promenad hög fuktigt luft. Andas djupt.

Friskt. Skönt.

Stegen klapprar, mörkret har lagt sig.

Trängsel genom dörr, uppför trappan.

Över gatan, nästan krock med man.

Ingen ser, alla jagar.

Fort fram. Snabbt ska det gå.

In genom dörr, kö!!

- Te tack, take away!
- Det blir 15kr, tack.

Stegen klapprar, gatan blänker, våt höst.

Snart framme, kollar klockan.

Trängsel in genom entré, upp för trappan, stora kliv.

Korridorer, fikarum, sätter mig ner.

Framme!

Tepåsen ner i muggen, nu vila i 2 minuter Phu!
- Nu börjar vi!!

 

En helt vanlig dag på väg till Författarlinjen i stan.