Tjejkvällen vi hade igår, började över en bit mat och att jag fullkomligt dränkte mitt sällskap med min vision om mitt bokmanusprojekt. (ikväll ska i fira att det äntligen är iväg skickat!). Så här i efterhand kan jag känna att det bara var jag som pratade (!!). Ops! Förlåt men jag är så glad att jag äntligen nått mitt drömmål. Tack Maud för en superkväll, jag är oerhört glad att du frågade mig om jag ville följa med.
Efter middagen gick vi till en pytteliten fullsatt teater, här kliver Klas Hallberg in på scenen och fullkomligt blåser mig av stolen. Den här killen är så full av energi att även vi som sitter längstbak får ta del av den. Samtidigt som han hoppar, skuttar och viftar pratar han om livets mening och hur man ska leva för att må som allra bäst.
Han ställer frågor som:
Varför måste man vara allvarlig för att upplevas som seriös? - kul att han säger det, för just det har jag tänkt så många gånger. Jag är glad och seriös och kan nog upplevas som "lite naiv", men det skakar jag av mig, jag vet vad jag vill och min målbild är glasklar.
Klas Hallberg pratade om se livet för vad det verkligen är och att inse att det inte finns svar på alla frågor. Min kontenta av det han sa blir " ta inte livet så allvarligt - ha kul medan ni finns här ". Det är så jag har levt nästan hela mitt liv. Men jag har många, för många vänner som tar livet på alldeles förstort allvar.
Jag kan få höra "det är dags att växa upp - och sluta drömma". Nej, det är det inte alls, det är precis tvärtom. Våga känna efter och gör det som är roligt och lustfyllt istället för att hasa runt och sucka om att det är tråkigt på jobbet, tråkigt hemma osv.
Många ser mig som en energiboost, en frisk fläkt och jag tror att alla behöver ha såna runt sig för att våga koppla av lite.
Klas Hallberg pratade om hur tokig världen har blivit och hur en "spontan" träff inte alls är spontan när den väl är, hur allt är perfekt ordnat in i minsta detalj. Vad har hänt med det lilla skaviga som finns i vår vardag, dammråttor, smulor och kex. Det som inte finns i våra perfekta världar. Det vi hela tiden sopar under mattan för att framstå som bättre än vad vi egentligen är. Och som dessutom får våra vänner och bekanta att känna sig värdelösa och obekväma.
Jag har varit på många såna här föreläsningar genom åren och jag kan äntligen säga att jag lever efter dem. I början för si så där 15 år sen såg jag det som ett drömliv. Att tänka rätt tankar att våga tro på sig själv och såna saker som någonting stort. Man ser det inte då, men man går i en stöpt mall och det tar tid att ta sig ur den. Jag har tagit mig ur och jag mår som bäst idag, när jag lever min dröm. Jag känner mig glad och seriös och högst levande. Jag är ingen trött zombie som går i rutinernas djupa diken.
Jag tar med mig mycket från det jag fick höra igår. En av de starkaste meningarna som fastnade i mitt huvud och som jag givetvis ska dela med mig av är:
Förenas i frågorna - istället för att bråka om svaret.
Jag vill uppmana alla som vill ha en energiboost av dess like att boka biljett till Rival i vår.
Tack Klas och Pia för en helt underbart givande kväll och en riktigt smarrig Mazarin. Angående namn på föreställningen har jag tre förslag: 1. Både och...? 2. What IS the shiit? 3. Bland smulor och kex.
Jag sa till Pia igår att hon är lyckligt lottad som får jobba med dig och på det följer givetvis frågan:
"Har du något jobb till mig också? Jag är bra på allt! ;)"... och jag skriver också böcker.. eller försöker i alla fall!
Och slutligen vill jag bara säga:
Baileys is the shiit! ...
Föresten Klas har du en sprayburk med mörkgrå färg att låna ut? Tänkte anlägga "asfalt" i trädgården! :D