Ett kärt återseende

Idag har jag jobbat mycket med mitt gamla manus. Jättekul att "träffa" karaktärerna igen och dessutom få putsa till dem ytterligare. 
Nu kommer jag återigen gå igenom texten och pilla. Undrar i mitt stilla sinne vilken gång i ordningen det är... Men, det blir bättre för varje gång och det känns bra.
 
Tanken är att jag ska hinna gå igenom 50 sidor i veckan. Hittills har jag hunnit 39 sidor... Så jag har gott om tid att hinna med de 11 sista. Jag vet hur jag fungerar och kommer sannoligt jobba extra mycket under jul och då kommer jag hinna klart innan årsskiftet med det här manuset.
 
Hur mycket kan det egentligen finnas att pilla med? Verkar som det aldrig kan ta slut. Ja, jag vet. Att man själv måste bestämma sig för när gränsen är nådd. Men jag fortsätter den här vändan också. Sen ska jag skicka detta till outforskad mark.
 
 

Kommentarer
Postat av: Mia Skrifver

Man kan nog pyssla med det precis hur länge som helst. Tills man liksom inte längre står ut.

Svar: Ja, det är nog så, som ett 5000 bitars puzzel, det finns ett slut och sen är den plötsligt färdig.

2013-12-06 kl. 07:53:01

URL: http://skrifva.blogspot.fi

Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:


Länk:


Kommentar:


Trackback