Tänkta tankar

För mig är det helt galet svårt att "tänka" skrivande.

Som igår och i förrgår, när jag passade på att njuta av vintersolen genom att ta en hyffsad lång promenad. Allt runt om var tyst och lugnt. Jag bara går där och låter tankarna virvla runt, helt fritt. Så kommer jag då på den glimrande idén att jag ska fundera ut mitt nästa drag i mitt skrivande.( jag har skrivande vänner som tänker ut vad de ska skriva och sen sätter de sig ner och skriver ner det)

 

Sagt och gjort, jag tänker på en karaktär och försöker desperat fundera på just den karaktären och vad jag ska hitta på här näst. MEN så fort jag valt ut en karaktär, så är det precis som om de andra karaktärerna blir avundsjuka. Då köar de liksom i min hjärna och stör min tankeverksamhet så mycket att jag totalt lägger ner. Tänk er en sån där dansring där en står i mitten och alla andra runt omkring tjoar och vill in.

 

Visst är det konstigt?

Om jag har ett papper och en penna med mig, fungerar det utmärkt att tänka på en karaktär och bara fokusera på den. Jag har alltid tyckt att pennor och papper är magiskt. Med dem kan man skapa så mycket, inte bara ord utan bilder och konstverk. (vilket jag inte är bra på!)

 

Finns det någon hjärnforskare där ute som kan tala om varför det är lättare att "tänka" med papper och penna till hands?

 

 

 

 

För mig funkar inget annat än att sätta mig ner vid datorn och skriva. Mina karaktärer visar sig bara då :-)

Jag har upptäckt samma sak. För mig funkar det alltid att bena ut skrivrelaterade problem med penna och papper, the good old way. jag skriver helt enkelt ner mina funderingar och förslag till möjliga lösningar. Så jag är helt med på vad du menar. :) När det gäller tänkandet funkar det bäst i mitt fall innan jag ska somna.

Visst är det konstigt. Håller med dig. För mig brukar det vara så att jag kommer på det mest kluriga intriger och karaktärer och dialoger när jag inte har någon möjlighet att skriva ner det :-(. Ironiskt eller hur?