Idag tuppar jag mig. Går upp före tuppen för att väcka honom med ett hest:

- Upp och hoppa, morgon stund har guld i mund.

 

Äntligen får jag kasta mig in i del 2. Känns så skönt. Det innebär att jag snart nått toppen på berget och sen kan jag glida ner på rumpan resten av vägen. 

Nja, det är väl inte helt sant, för det finns en hel del att göra även på ner vägen, men jag har iallafall tagit mig igenom den värsta djungeln. Nu blir sikten klarare och så även vegetationen. ( om jag minns rätt, det var ju ett tag sen jag sist)

 

Nå väl, barnen kommer hem på torsdag och innan dess har jag en (liten) död linje att nå.

Hur som helst, allt är riggat och klart. Än sitter solen i trädet ett par timmar framåt och det gör inget, tvärtom faktiskt. Te koppen är på plats, bloggen är bloggad och ja, då kör vi.

 

Ses på rasten!