"Börja med det som blänker"
Så säger Monika Fagerholm.
Själv börjar jag alltid med det som varar och blöder, det smärtsamma och jobbiga. Jag kastar mig rakt in i scenen.
Det kanske är precis det Monika menar när hon säger "börja med det som blänker", det som sticker ut och svider i ögonen.
Var börjar ni? Med resan mot det oundvikliga? Eller som jag rakt in i det?
Berätta!
Nu avrundar jag dages arbetspass och känner mig i god fas. Nu ska det kokas kaffe och göras en krämig latte. Den ska med ut i solen till stolen som står där och väntar på mig. Med följer även 90 minuter av Katarina Persson.( hör henne skrika "Iiiiiiiiii!" när hon läser detta ;D) För idag, alldelse strax öppnar jag hennes bok för första gången.
Ikväll bär det av till stan, som tur är inte city som idag är totalt avstängt pga besöket av Obama. Anne Liljeroth har releasemingel för sin debutbok "Bara människor". Jag hoppas hon blir glatt överraskad av min lilla gåva till henne. Mer om det i morgon.
Kommentarer
Postat av: Kati
Iiiiii!
Svar:
Postat av: Mia Skrifver
Och som jag känner Monika, så lovar jag, det är precis det hon menar. Börja med det som blänker eller om du hellre beskriver det som blöder och varar så går det fint det med. För börjar man där, då känns det.
Svar:
Postat av: m
Kommer Anne Liljeroth från en Skånesläkt?
Då kan vi vara släktingar.
Svar:
Postat av: Anneli
När jag läser ditt inlägg så inser jag att jag, precis som du, börjar där det blöder. Och det kan ju faktiskt också vara det som blänker, dessutom blänker ju faktiskt de tårar man hoppas skapa med sin berättelse.
Svar:
Trackback