Eget liv

Berättelsen har eget liv. Jag har sagt det förut, men jag säger det igen. Det är så häftigt att vara en del av det. 
Jag skriver för glatta livet. 
Det mesta händer vid tangentbordet, men emellanåt är karaktärerna ivriga och pockar på min uppmärksamhet precis när jag ska somna. 
Igårkväll hände det. Nu har jag fått slutet klart för mig, det fattas bara en liten detalj och det löser sig när jag väl sitter där och skriver. 
Trots att jag varken skrev ner det eller gick upp igår, så minns jag allt glasklart. 
Gissa vad jag ska göra idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:



Namn:
Kom ihåg mig?

E-post:


Länk:


Kommentar:


Trackback