Och så var det
Det där med att äta. Sovmorgonen blev ofrivilligt längre än jag hade tänkt. Vaknade 11, fick lite jobbpanik eftersom jag hade planerat att gå upp 9 och skriva hela dagen. Rusade upp och satte mig med en kopp te.
Kom direkt i fas med texten och jobbade undan. Hämtade mer te och skrev så tangentbordet glödde.
16:00 gick strömmen. Pang - huset blev kolsvart. Visserligen hade jag batteriback up på datorn med mörkret tvingade ner mig i köket för att tända några ledljus.
Det var då jag insåg att jag inte ätit någon frukost.
Tur att jag har ett jobb att gå till så jag äter bra emellanåt i alla fall.
Hela vårt samhälle låg i mörker och jag fick ett sms från Meja att hon inte vågade cykla hem själv från gården. Jag drog på mig jackan, fyllde cykeln med reflexer och cyklade ner.
Totalt mörker och bilar med bländande strålkastare och inget lyse på cykeln var inte den bästa kombinationen.
När jag kom fram till gården hade Meja punktering. Så vi fick gå hem.
Inte heller roligt i mörkret. Tur att vi hade reflexer.
Strömmen kom tillbaka precis när vi svängde in på vår gata.
Fick ett sms av en vän ang promenad. Bytte om och gick.
Efter fem minuter började det regna. En timmes promenad och vi blev totalt genomblöta. Skulle in på affären på vägen hem, alla mina kort (körkort, visa, bibblakort mfl ) låg klistrade mot varandra av vätan.
Längs vägen fick min vän skavsår och jag gav henne ett plåster. Ca en kilometer senare fick jag skavsår på ena foten. När vår runda var slut hade jag blödande skavsår på ena och blåsa på andra.
Nu snöar det, så vi hade i alla fall tur att vi hann hem. :)
Kommentarer
Postat av: Mia Skrifver
En överväldigande dag har du haft. Skönt att ha kommit hem då.
Svar:
Postat av: caroline
Ja, vilka dagar man har ibland. vissa bara flyter på, andra hackar sig fram. Det där med maten känner jag igen...att skriva så att man glömmer äta:-)
Ha nu en skön helg!!
Svar:
Trackback