Så tänker jag nu när jag inser att mitt pågående manus kanske inte går att rädda.
Efter helgen kommer domen. 
Vad har jag lärt mig på det här?

Att det är viktigt att spara hela tiden, inte bara lite då och då utan HELA TIDEN.

Det är faktiskt KATASTROF att förlora stora delar av ett manus. Det är så galet många timmar som ligger bakom all text.

Hur som helst. Hoppet är det sista som överger mig, så jag håller tummarna stenhårt och hoppas att den går att rädda.

Framöver kommer jag spara på ALLT. HELA TIDEN. Gör det ni också.

 

Mitt i allt detta fick jag höra av en datakunnig kille att man aldrig. ALDRIG ska spara på mina dokument... Och ja, det är där mina manus ligger.
Tydligen är det extra svårt att rädda det som ligger där just för att mina dokument är krypterat. Not so good.

Som tur är gjorde jag en del spar juni på alla bilder och sånt. Men av någon outgrundlig anledning inte av mitt manus. Skampålen nästa.

 

Ja, ja. Det är fredag och nu ska vi njuta av helgen och förhoppningsvis lyckas rädda mitt manus.

Fördel med kraschen är att datorn kommer bli snabb och rapp efter ominstallationen.  Det gäller att fokusera på bra saker när livet går emot en.