Om jag för ett år sedan vetat vad jag vet idag. Så hade jag kanske gett upp hoppet.
Men på något sätt har jag tagit för vana att alltid ta en dag i taget. Aldrig hoppas för mycket även om mina mål fortfarande är stora. 
Jag hittar alternativa vägar, tänker om och provar något nytt. Det ger sig sakta.

Jag får ständigt frågor som:
- När kommer pocketen?
- När släpps din nästa roman?

Och ja, jag har fortfarande inget svar på det. Önskar att jag hade. Och ni ska veta att jag jobbar på den bollen. Hela tiden. Dygnet runt känns det som emellanåt.
Det finns intressenter, men inga avtal är påskrivna. Vi får helt enkelt se var det leder.

När jag återfick rättigheterna till pocketutgåvan fick jag inte köpa loss omslag och inlaga, vilket man oftast får. Just då kändes det rätt tungt. Men nu när jag tillsammans med Liza Liljeroth har satt ett jättefint omslag till pocketutgåvan känns det mer än rätt. Boken får en välbehövlig nystart på alla sätt. 
Ni kanske undrar hur jag kan vara så säker på det när jag inte har något avtal undertecknat. Svaret är att jag har bestämt mig för att den ska komma ut. Om jag så ska ge ut den själv i sista led. 

Igår och idag har jag jobbat om baksidestexten flera gånger, och jag satte den precis. Allt i samarbete med Liza. Hon har på ett otroligt snabbt och effektivt sätt hjälpt mig att navigera fram till resultatet vi båda är jättenöjda med. Hennes hemsida är inte klar än men behöver ni en duktigt, snabb och lyhörd omslagsmakare eller hjälp att sätta inlagan. Så hör av er till mig så kan jag förmedla kontakten så länge.
Jag är så glad över resultatet. Tyvärr kan jag inte visa det för er än. Men ni kan få se en del av det.