Att tiden flyger fram vet ju alla men hur fort kan ett år gå?

På författarmiddagen jag var på här om kvällen insåg jag att det gått ytterligare ett år utan att någonting egentligen har hänt med min skrivande. Känns som att hela 2016 stått på hold.

Men så har jag trånat och längtat också. Nu räcker det. Inget mer trånande. Nu ska jag bara fokusera framåt ingenting annat.

Ni vet när par försökt bli gravida i flera år och till slut bestämt sig för att adoptera. När förväntningarna och förhoppningarna dalar för att man riktar in sig på framtiden och allt annat än just att längta. Det är då det händer. 
Så. Good bye allt ältande i hjärnan om hur det ska bli och hur det kommer att se ut.
Jag måste tänka på andra saker. Viktigare saker. För hur viktigt är det egentligen på en skala att bli utgiven. 
Min tid kommer och jag måste inse att det inte finns någonting jag kan göra för att det ska gå fortare fram. En dag händer det bara och tills dess ska jag skriva vidare så jag har ett gediget lager av "färdiga romaner" i bagaget.

Att året stått på hold är bara en känsla för det har verkligen inte stått på hold. Jag har skrivit klart ett manus, samt nästan skrivit klart ett annat manus. Har redigerat om två andra manus. Det som stått på hold är svaren från förlagen.
Jag säger som Hipp Hipp.
Oflyt och klappar händerna. Oflyt!

Livet, det är som det är och blir som det ska. Det måste jag komma ihåg.