Varför skriver jag?
Bilden är lånad.
I veckan var jag och lyssnade på några författare på kulturhuset i Sthlm. Eventet hette: Varför skriver jag? Alla författarna fick den frågan.
Sen den dagen har jag funderat över varför jag skriver och om den frågan ens går att svara på.
Jag vet ärligt talat inte varför, mer än att jag alltid tyckt om att skriva. När jag var lite älskade jag såna här uppgifter:
Sen den dagen har jag funderat över varför jag skriver och om den frågan ens går att svara på.
Jag vet ärligt talat inte varför, mer än att jag alltid tyckt om att skriva. När jag var lite älskade jag såna här uppgifter:
Bilden är lånad.
Pysselböcker och ord att forma genom pennan. När jag blev lite äldre ville jag lära mig kalligrafi, köpte en kalligrafibok, pennor, bläckhorn och stift. Men hade aldrig tålamod att hålla pennan rätt för att få till den där snygga formen på bokstäverna.
Bilden är lånad.
Jag får ofta höra att jag har fin handstil och det kan jag tacka mitt eviga skrivande för. Jag har alltid tyckt om att se vackra namnteckningar. Så jag övade mycket på min.
Tyvärr slarvar jag mer och mer när jag skriver förhand och det beror mest på tidsbrist. Jag liksom krafsar ner något snabbt bara. Ska bättra mig på den punkten.
Tillbaka till fråga: Varför skriver jag?
Jag tror att skrivarglädjen föddes genom att jag formade orden med pennan. Sen tror jag att talangen för själva skrivandet är medfött. Inget jag egentligen ifrågasatt överhuvudtaget då det alltid funnits där (trots att jag hatade att läsa under hela min uppväxt).
Vissa föds med sångröst, det gjorde inte jag.
Sen är det ju så att ju mer man övar desto bättre blir man. Jag har övat i princip varje dag sen 2011. Under samma tid har en vän till mig övat på karate och tagit svart bälte. Övning ger färdighet och det krävs så mycket disiplin.
Tyvärr slarvar jag mer och mer när jag skriver förhand och det beror mest på tidsbrist. Jag liksom krafsar ner något snabbt bara. Ska bättra mig på den punkten.
Tillbaka till fråga: Varför skriver jag?
Jag tror att skrivarglädjen föddes genom att jag formade orden med pennan. Sen tror jag att talangen för själva skrivandet är medfött. Inget jag egentligen ifrågasatt överhuvudtaget då det alltid funnits där (trots att jag hatade att läsa under hela min uppväxt).
Vissa föds med sångröst, det gjorde inte jag.
Sen är det ju så att ju mer man övar desto bättre blir man. Jag har övat i princip varje dag sen 2011. Under samma tid har en vän till mig övat på karate och tagit svart bälte. Övning ger färdighet och det krävs så mycket disiplin.
Bilden är lånad.
Det är väldigt skönt att höra av lektörer och redaktörer att man har talang för det skrivna ordet. Det hjälper mycket när man vill satsa på skrivandet.
Fick nyligen en refusering från ett av Sveriges största förlag. Oftast får man standardsvar, typ tack men nej tack. Men den här gången var det ett personligt svar vilket innebär att de faktiskt läst hela manuset. Vilket är en enorm framgång, även om de tackade nej.
Välskrivet, bra driv och spännande karaktärer skrev de. Sen skrev de också varför de inte antog manuset, men det kan jag inte avslöja här, för då avslöjar jag förmycket av berättelsen.
Dilemmat som gjorde att manuset inte blev antaget jobbar jag på nu. För snart ska jag skicka in det igen.
Så svaret på frågan Varför skriver jag? Är nog ganska glasklart ändå. Givetvis för att jag älskar att skriva.
Fick nyligen en refusering från ett av Sveriges största förlag. Oftast får man standardsvar, typ tack men nej tack. Men den här gången var det ett personligt svar vilket innebär att de faktiskt läst hela manuset. Vilket är en enorm framgång, även om de tackade nej.
Välskrivet, bra driv och spännande karaktärer skrev de. Sen skrev de också varför de inte antog manuset, men det kan jag inte avslöja här, för då avslöjar jag förmycket av berättelsen.
Dilemmat som gjorde att manuset inte blev antaget jobbar jag på nu. För snart ska jag skicka in det igen.
Så svaret på frågan Varför skriver jag? Är nog ganska glasklart ändå. Givetvis för att jag älskar att skriva.
Kommentarer
Trackback