116 dagar utan godis
Idag var det sååååå nära att jag föll för frestelsen. Barnen har många gånger under dessa 116 dagar viftat med godis framför min näsa och frågat om jag vill ha.
Det har varit enkelt att tacka nej.
Men idag...
Jag var inte alls sugen på godis när min son kom hem med den här påsen.
Det har varit enkelt att tacka nej.
Men idag...
Jag var inte alls sugen på godis när min son kom hem med den här påsen.
Och är det några jag älskar så är det dom bruna snäckskalen. Utan att han ens bjöd funderade jag på att fråga om jag kunde få en. Bara en.
Samtidigt påminde jag mig själv om att mina 116 dagar skulle reduceras till ruta ett och det känns aldrig roligt.
Det blev inte enklare när han sa:
- Du får ta mamma...
Min dotter som hörde skrek:
- Nej mamma, ta inte!!
Min ena hjärnhalva sa: En, bara en.
den andra: Du förlorar mot dig själv om du tar en. Kom i håg det.
Jag tog ingen och det känns så skönt nu. Vill absolut inte fastna i sockersuget igen.
Samtidigt påminde jag mig själv om att mina 116 dagar skulle reduceras till ruta ett och det känns aldrig roligt.
Det blev inte enklare när han sa:
- Du får ta mamma...
Min dotter som hörde skrek:
- Nej mamma, ta inte!!
Min ena hjärnhalva sa: En, bara en.
den andra: Du förlorar mot dig själv om du tar en. Kom i håg det.
Jag tog ingen och det känns så skönt nu. Vill absolut inte fastna i sockersuget igen.
Klappar mig själv på axeln och satsar på nästa mål. 130 dagar utan godis.
Kommentarer
Trackback