Det är det här med böcker som ropar efter en. 
Visst. Om man redan har börjat läsa en bok så ska den helst ropa och det högt. Hela tiden tills den är utläst.
Men böcker man knappt visste fanns, böcker man inte har en aning om vem författaren är, böcker där man knappt gillar omslaget och ändå ropar de.
Vad beror det på?
Jag förstår inte.
Nu pratar jag om böcker man aldrig läst någonting om, aldrig hört någon prata om...
Har någon av er svar på det?
Eller händer det bara mig?

I den här högen finns en sån bok. Jag började på den igår. Har lite svårt för språket men jag älskar den ändå... Hur är det möjligt? Den har pockat på min uppmärksamhet i månader och jag har aktivit valt att inte läsa den just för att den på något sätt ändå inte lockat mig... Svårt att förklara, men jag gillar tex inte omslaget alls.

När jag läser dömmer jag snabbt ut en bok. Inte för att vara dum utan för att texten måste fånga mig annars börjar min hjärna tänka på annat och då kan jag inte läsa vidare. Även om jag verkligen vill läsa ut boken så kan det vara så att det verkligen inte går. Sån böcker jag verkligen vill läsa av olika anledningar ger jag många chanser att fånga mitt intresse men till slut släpper jag taget om det inte går.
Böcker jag inte har någon relation till kan jag lägga bort redan efter 20 sidor.

 

Det var någon författare som sa:
Det är författarens skyldighet att hålla kvar läsaren.

Det ligger mycket i det. Förut fick jag dåligt samvete om jag lade bort böcker. Men nu har jag inte det längre. Varför lägga tid på böcker man inte tycker om när det finns så många bra som väntar på att bli lästa.

Nä. Nu ska jag lägga mig och läsa boken som ropar på mig. Den som jag egentligen inte gillar men som jag ändå redan älskar.