Den här fina bilden tog jag igår kväll. 

Nu börjar svaren trilla in ang mitt manus. Idag fick jag inte mindre än två refuseringsbrev inom loppet av en minut. Känns så där. Igår fick jag ett annat. 

Men hoppet är det sista som överger mig och jag ser ändå att det finns en öppning i något av svaren jag faktiskt väntar på. 

Så. Man kan välja. Att gräva ner sig och bränna fötterna eller låta det rinna av och stiga högre. 

Jag väljer att stiga. 

Tur att jag har många förlag kvar som faktiskt kan gilla och till och med älska det jag skrivit. 

Med blicken mot skyn ser jag inga gränser.